Göteborg är inte så stort som man tror

Göteborg är en så pass stor stad att jag inte alls förväntar mig att möta människor jag känner. Jag ser mig inte ens omkring. Jag tittar inte riktigt på mina medmänniskor som jag möter på stan mitt i allt vimmel. När jag där emot är i Mjölby eller Karlstad med för den delen så kollar jag på folk för där förväntar jag mig att möta människor jag känner. I Stockholm kollar jag på folk bara för att jag letar kändisar;) I alla fall så vet jag att jag tittar på människan jag möter om det bara är vi som går på trottoaren. Då tittar jag och ler lite åt den jag möter. De gånger jag öppnar på jobbet så möter jag alltid en och samma kille. Han är antagligen på väg ifrån sitt hem i Mölnlycke till bussen och jag kommer från bussen på väg till jobbet. Att klockan är runt 06.00 på morgonen gör att vi är ganska ensamna ute i Mölnlycke. Jag öppnar inte speciellt ofta men varje gång möter jag den här killen. Efter att vi hade mötts ett par gånger har vi nu börjat hälsa på varandra. Vi ler och hälsar. Efter att vi har hälsat så tänker jag alltid "Undra om han vet vart jag ska?(Han bor nämligen granne med skolan)Och undra vart han ska? Vart jobbar han någonstans?" Den här killen har en speciell gångstil, han går med armarna så rakt ner och sen har han arbetskläder på sig så jag ser att det är han på långt håll. Då när jag ser att det är han så blir jag alltid lite full-i-skratt just för att han går lite roligt.

Nu kommer jag till det roliga med det här inlägget för idag när jag sitter på spårvagnen hemifrån mig på väg in till stan så kliver den här killen på spårvagnen. Bara en station ifrån där jag bor. Tänk va roligt om det är så att jag jobbar där han bor och han jobbar där jag bor, hur komiskt vore inte det. Nu såg han inte mig så vi fick inte tillfälle att hälsa, men ändå vilket roligt sammanträffande.

Lite politik så här i mellandagarna

Att diskutera är ett av mina största intressen tror jag. Inte för att skryta men jag tycker ändå att jag är en person som kan prata för mig och det jag tror på. Men det finns ett par saker som jag faller på:

• Ordförråd. Mitt ordförråd är lite begränsat. Jag skulle vilja ha ett par hundra(ok kanske inte riktigt så många, men man kan väll få önska) ord till som jag kände mig bekväm nog att använda mig av.
• Känslor. Jag blir lite för känslomässig då jag diskuterar ämnen som jag verkligen brinner för och när jag tycker att mina motståndare enbart är själviska. Avsaknad av empati och egoism kan verkligen göra mig ledsen, och då blir jag inget bra på att diskutera.

Sen var det något mer som jag tänkte på men de glömde jag nu. I alla fall...mitt intresse för att diskutera och hävda min åsikt har gjort att pappa och mamma alltid sagt att jag borde bli politiker. Men fy vilket hyckleri. Jag vill verkligen inte bli politiker men politik är även detta något som intresserar mig. Jag gillar att följa debatter och höra vad andra mycket klokare människor har för diskussionsinlägg. Och jag gillar att tänka till vad jag egentligen tycker i olika frågor. Att läsa olika krönikor är lite av en favorit och jag gör det så ofta jag kan. Igår och idag hittade jag två krönikor som jag bara måste nämna här.

Den igår var skriven av Göran Greider, krönikör i Metro eller han har en kolumn då och då. Hans överskrift var: "Privat överflöd och offentlig armod". Den finns att läsa på webben men jag måste bara få citera ett par slående rader.

Vi är sedan flera regeringar tillbaka - inte bara de borgerliga - på väg att skattesänka oss ut ur de bästa sidorna av det moderna samhället. Somliga av dem jag hört klaga högst över tågkaoset är de som röstat fram regeringar som premierar det privata överflödet och det offentliga armodet. De borde hålla käften.

Krönikan idag var skriven av Martin Ezpeleta som skriver på Aftonbladet. Hans krönika handlade om hur Sverigedemokraterna skrämmer små barn. Mycket läsvärd. Här finner du den.

Alla goda ting är tre

3 kort som får representera min julafton

(sen finns det ett 50tal från promenaden vi gick på julafton förmiddagen me)

1

Mammas julmat. Gott-gooti-gott-gott. Varje år smakar det lika bra, varje år blir man lika mätt och varje år är man trött på det redan på juldagen. Men man kämpar på för det goda samvetets skull.

2

Julklappsöppningen.

Egentligen så gillar jag att ge bort julklappar mer än att få, mest för att det är så roligt att se sina nära och kära öppna dessa klappar som jag lagt ner hela eller iallafall halva min själ i. Roligast är det ändå att se Zimbas iver över hans julklappar. I år fick han bara en klapp, men trots detta lika glad. Klappen var ett sådant där vadderat postkuvert som det låg skinka och annat gott i. Hela hans huvud försvann ner i kuvertet och det hela gick bra tills att skinkan och det goda var slut och han insåg att han hade huvudet i ett kuvert. Inte lika roligt.....tyckte han, men vi skrattade åt hans baklänges dans.

3

Min mosters hus där vi firar julaftonskvällen. Varje år är det lika trevligt med god mat, kära återseenden, julklappar och spel.

En komplett julafton med allt jag kan önska!

Den vita julen är inte bara en dröm...

I am dreaming of a white christmas, så sjöng han den gamle Bing Crosby. Men behöver vi verkligen drömma längre? Efter de senaste jularna så tror jag snarare att jag skulle finna det konstigt om det var mindre än 50 cm snö. Jag tror att drömmen har blivit verklighet, nu och för alltid. Så sluta att ödsla era drömtimmar på att få en vit jul, dröm om något annat mer exotiskt istället:) För den vita julen verkar vara här för att stanna.

Ett så gott som insnöat hus...

På tur genom vinterlandskapet

Den vackra vinterklädda Skällerydskogen.

Fåglarna i Skälleryd kan skatta sig lyckliga att de har det så bra. Helpension kan man ju lugnt kalla det.

En telefonledning som har det lite tufft i dessa snöiga tider

Det är inte bara fåglarna i Skälleryd som har det bra, även rådjuren får sitt.

En som njuter av att få uppleva tystnaden och det vackra med den vinterlugna skogen

John Bauer träd.....i våran skog

Ännu ett 5-stjärnigt hotel...

En insnöad hundkoja...tur för Zimba att han bor mer kungligt än så.

Kan man beställa förvarningar

Vad är egentligen bäst med julen, själva julafton eller tiden fram till julafton? När man går in i twenty something åldern och inte längre toklängtar efter den minut då tomten knackar på dörren så kan jag känna att julaftonens glorifiering gentemot de andra dagarna blir lite svagare. Julafton är julafton och jag skulle inte vilja ha den dagen på något annat sätt än så som den är, men jag känner att jag mer och mer uppskattar tiden fram till jul. Nog för att december kräver lite extra av än så känner jag ingen stress, jag känner mer att det finns mycket att njuta av. Mycket som är tilltalande och mysigt. Nu behöver jag heller inte laga mat till 10 personer, köpa julklappar till 3 bortskämda barn, städa ett stort hus och skriva 52 julkort....för då kanske man känner sig stressad. Men då jag saknar all denna press så känner jag att december är en väldigt njutbar, fin och trevlig månad. Detta år hade det dock varit gött med någon form av förvarning, kanske via post eller e-mail. Jag är nämligen inte riktigt med på att det är julveckan, jag hade verkligen behövt en förvarning.Mitt fjärde ljus är tänt men jag har lite svårt att fatta att det är dan före dan före dan före dan före dopparedan. Inte så att jag känner att det är ett problem, julen är välkommen med extra ledighet och mer tid för vänner och familj. Men jag känner mig inte riktigt färdig med december och allt vad det innebär. Jag hade kunna tänkt mig ett par flaskor glögg till, mer grötfrukost, någon mer julmarknad och så lite mer skumtomtar. Det känns grymt att behöva vänta ett helt år på allt detta....så om ni ursäktar mig så ska jag göra mitt yttersta för att fylla dessa lite halvfulla kvoter.

Nya sanningar

Mina fredagar må vara mer energikrävande och kompetensprövande än mina andra arbetsdagar men de är också helt fantastiska och så givande utifrån hur barnen ger och delar med sig av sina tankar. Fram till fredagen så möttes jag av kommentarer som "Det var inget bra att du var sjuk i fredags Anna. Du kommer väll nu denna fredagen? Lova att du inte blir sjuk den här fredagen me. Du ska inte vara sjuk på fredag va? Det blir skönt att du kommer som vanligt den här veckan." Att få höra sådana kommentarer gör ju bara att man längtar till fredagen, av helt andra anledningar än att det är sista arbetsdagen för den veckan. Fredagsmorgonen började med att barnen fick träna på sångerna till julföreställningen. Bara det var en fröjd. Med säkerhet och närvaro framförde de sånger på alla möjliga språk.

Sen när vi har uppropet så följer den här konversationen: Jag läser upp allas namn och när vi kommer till en pojke som heter Simon så frågar jag var han är då han är frånvarande. D räcker upp handen och berättar att hans pappa har kört Simon och hans familj till flygplatsen kvällen innan för de är i Thailand. Då räcker G upp handen och säger: Det var nog för att Simons mamma och pappa hade druckit rödvin. Hahaha...ja så var det nog säkert:)

Här sitter jag nu....

...i min nya lya och trivs! Gu vad jag trivs. Huvudet trivs, magen trivs, fötterna trivs...ja hela kröppen har det bra och känner sig hemma. Det mesta är uppackat och lagt på sin nya plats, och det är verkligen inte mycket jag saknar. Jag har det mesta man behöver för att ha ett fungerande liv i en etta. Min första egna etta. Det här är verkligen mitt första riktiga egna boende. Korridor, delande av lägenhet eller inneboende räknas inte till riktigt eget boende. Nej det här är min första egna lägenhet och det känns SÅ bra! Jag är så glad!

Sedan jag flyttade in i lördags har jag gjort ett par konstaterande:

• Jag sitter väldigt bra i min första soffa. Japp jag har köpt mig en soffa och jag behöver väl inte berätta att den är ifrån IKEA. Men IKEA är inte skit och jag sitter i bra i min mörk bruna soffa. Och den är fin med!
• Jag trodde aldrig att det skulle hända. Efter år av beklagande går jag emot allt jag någonsin trott på och pratat för. Jag använder mina virkade eller knypplade eller vad-de- nu-än-må-vara dukar. De ligger på min hallmöbel och och på mitt köksbord och förgyller min tillvaro. Dessa så hatade och föraktade dukar klär mina möbler och jag tycker att de gör sig bra.
• Jag gick ifrån att tro att jag så gott som saknade bestick till att ha 14 knivar, 14 gafflar, 14 skedar och ännu fler småskedar. Så jag lär aldrig springa slut på bestick det är en sak som är säker.
• Jag äger över 13 skålar i olika former och färger. 13 skålar att ha vad godis, sallader, frukt eller småskit i. Tror inte att jag har köpt en enda av dem själv, alla är de presenter. Till alla presentköpare så kan jag ju säga att jag ej längre önskar mig skålar, om jag nu någonsin gjort det.
• Mer än hälften av min möbler kommer från farmor och farfar. Vackra och färgade av minnen gör de min lägenhet än mer min och än mer värdefull.
• Jag tror att jag numera kan sova med en klocka tickande i bakgrunden, vilket varit en tidigare omöjlighet. Eller kan jag ha varit så trött den senaset veckan att jag hade kunnat somna bredvid en tågräls? Klockan tickar i alla fall och jag somnar.

Sen har jag tänkt en massa andra saker men jag kommer inte på mer just nu....

Ni kära och nära: välkomna att hälsa på i min nya lägenhet!

Snabb resumé

Ursäkta min frånvaro! Här kommer min vecka i sen snabb resumé

MALMÖ - kompishäng- amerikans öl - natti natti - secondhand shopping - lång kö på systemet - fika på systrar och bröder - en god pepparkaksboll - på med spackel - sossefest/födelsedagsfest - fun fun - vem har nyckeln? - vänta - oh jag är trött - pulsandes hem i nysnö - sov gott - någon tuggar - hej då 1 - brunch - hej då 2 - lång buss resa - äntligen hemma.

GÖTEBORG - jobba - äta - sova - jobba - äta - myskväll med Så mycket bättre - sova - jobba - äta - magsjuka - lång, lång sömn - hemma i 48 timmar - dricka cola och blåbärssoppa - äta kokt mat - packa och packa lite till - sista middagen som roomie - kollade trublood för första gången, vill nog kolla mer - sova - vaken - flyttar snart.

De var vecka 49 det! Hoppas att du hade en bra vecka!

Barn diskuterar

Jag gillar mina småttingar som jag har på förskolan, de förgyller verkligen mina dagar. Men sen finns det en fantastisk charm i de lite äldre barnen som jag undervisar på fredagar. De är mellan 6-8 år gamla och det är alla deras frågor, funderingar och diskussioner som är så underbara.

Idag vid lunchen så satt jag och lyssnade på två pojkar som pratade om hur bra det är att dricka mjölk. Det lät nått sånt här:

V: Mjölk är bra för benen.

S: mmmm fast mjölk är bra för hela kroppen.

Här pekar V ner på benen och säger: Nej mjölk är bra för benen!

Här känner jag att jag måste ingripa innan det blir pajkastning av det hela.

Mjölk kanske är bra för kroppens alla ben, säger jag.

Killarna tittar på mig som om jag vore så dum att jag trodde att vi hade flera ben som en ko eller en spindel. Men sen går ljuset upp för dem och V säger:

"Jaha alla ben inne i kroppen."

S "ja och då blir det ju bra för hela kroppen"

Pepparkakor

Våran alldeles egna hemmagjorda deg fick ligga till sig i över en vecka innan vi tog tag i han. Vad gör egentligen en pepparkaksdeg då den bara ligger, hänger, är i kylen i en vecka? Den skulle bli mörkare stod det i receptet men vi såg inte så mycket till skillnad. Den sög nog bara åt sig av allt det goda. I alla fall, en vanlig tisdags kväll blev det så dags för det stora pepparkaksbaket. Självklart började vi med att smaka på den....mmmm va go den var. Det kändes bra.Under den veckan som degen bara legat där och inte gjort så mycket så hade jag bara en tanke i huvudet "undra om dne smakar lika gott som hela kylskåpet luktar. Det gjorde den! Efter smakandet som pågick i ca en halvtimme ;) så bakade vi, och oj vad vi fick baka. Plåt efter plåt. Det var som om degen aldrig tog slut. Det blev så många gummor, gubbar, stjärnor, hjärtan, grisar och bockar och vi äter upp allihop innan jul så kommer vi bli helt fantastiskt snälla:)

Baka, baka liten kaka....

Bus4you....a bus 4 me?

Nu sitter jag här på bussen och känner mig lite smått besviken. Inte över det faktum att jag är på väg söderut mot Malmö och absolut inte över det faktum att det är fredag, nej utan det är mer på bussen som jag känner mig lite besviken. Alla(ok lite överdrivet, men det låter bättre än att skriva "ett par av mina kompisar")har pratat så bra om detta bussbolag. Då är det framförallt de mjuka, stora, sköna, skinnbeklädda stolarna de hyllar, och här sitter jag nu och vet inte om jag är så imponerad. Jo visst det är som någon mindre fåtölj med armstöd och något konstigt benstöd, som jag mest tycker är ivägen, som jag sitter i. Men jag tycker inte att det är så skönt. Det funkar men det är inte skönt. Sen det här bordet som man kan fälla ner och ha grejer på det är alldeles för lågt för att ha datorn på och vad är då idéen med att ha gratis internet om folk måste sitta obekvämt för att kunna använda det. Nehe jag är inte imponerad! Men nackstödet känns ju ganska skönt kände jag nu...jag kanske ska prova att sova lite....

Världens bästa kung fyller 8 år idag

Idag fyller min Snutte, världens bästa Zimba-kung 8 år. Vi har haft honom sedan han var 1,5 år och de åren har gått så fort. Han är underbar, charmig och så snäll. Jag älskar att han älskar mig helt villkorslöst.
Jag hoppas att mamma och pappa ger honom en massa hundgodis, ett litet paket och en lekstund med pinnar idag på hans dag.

Tänk att IKEA och Willys kan vara så roligt

Det som jag fick uppleva i måndags är en sådan där typisk händelse som aldrig riktigt går att förklara. Jag skrattade så att jag grät men hur jag än lägger fram där här berättelsen så kommer den aldrig framstå att vara så rolig som den faktiskt var. I alla fall var jag och Emelie på IKEA, jag skulle kolla på soffa och Emelie skulle köpa täcke. Jag provsatt ett par soffor och kollade på färgerna, Emelie där emot stod och drog i täckena och la dom över sig. Helst av allt hade hon velat kunna ligga ner någonstans med täcket över sig. Det satt långt inne att bestämma sig, men det gjorde inget för jag hade så roligt åt hur hon bar sig åt för att komma till ett beslut.

Sen köpte hon dessutom en ganska stor växt som hon fick bära på hela vägen hem. När vi gick in på Willys för att köpa lite mat så blev även detta hur roligt som helst för där stod Emelie mitt i mataffären med en stor växt på ena armen och ett täcke under den andra. Nej lägg inte märke till mig jag ska bara handla lite pålägg och grönsaker....hahaha.

Jag skulle vilja rekommendera alla att åka och shoppa med Emelie:)

Oj jag somnade visst

Tidigt i ottan när jag åker till jobbet så känner jag mig oftast ganska pigg. Bussresan till jobbet går bra, jag läser tidningen och har inga direkta problem med att hålla mig vaken. Men på eftermiddagen där emot är det som om bussen är vagga. Vissa dagar så bara går det inte att hålla sig vaken. Jag har slutat att kämpa emot utan lyssnar istället på min kropps signaler och tar mig en liten power napp. 10 minuter och känner mig genast piggare. Att vakna till ljudet av att några skrattar bekommer mig inte längre, även fast att de med största sannolikhet skrattar åt min avslappnade och där med öppna mun. Jag bjuder på den: jag känner mig piggare och om jag genom detta kan bjuda på ett skratt så känns det helt ok.

I fredags kväll hade jag en lugn och skön kväll framför TV, mycket välbehövligt efter en lång arbetsvecka. Ganska väntat så somnade jag (dock) redan vid 21.30 tiden i soffan. När jag sedan vaknade så fick jag en chock, för ute låg det helt plötsligt 2 cm snö och min godispåse var tom.

"Här har jag somnat och bara sovit i ett par minuter och så har detta hänt och vem har ätit upp mitt godis?" När jag tittade på klockan så hade det visst gått närmare 1,5 timme och mitt godis låg på golvet då jag själv hade tappat godispåsen då jag somnat. Inga konstigtheter, bara sånt som kan hända då man somnar och sover i 1,5 timme på soffan.

SOV GOTT:)

Vem hade inte velat festa med dem?

Som ni redan vet så älskar jag "Så mycket bättre" Det bästa programmet som gjorts på länge och det kommer inte bara bli ett TV program i våra minnen, nej det kommer även bli en CD skiva som kommer spelas om och om igen hos många(jag vet att ingen lyssnar på CD längre men det låter bättre att säga så än att säga att den kommer spelas sönder på spotify)

Varje avsnitt av "Så mycket bättre" så får man veta små hemlisar som bara förgyller ens lördag. I det senaste avsnittet så berättades det att Dileva och Sandelin brukade vara ute tillsammans på det gyllene 80 talet. Hur otippad är inte den då och vem hade inte velat hängt på?

De känns som varandras totala motsatser, + och - pool, höger och vänster, syd och nord, jul och midsommar...och jag kan inte sluta tänka på vad som förde dem tillsammans?

Ville de bara sola sig i kändisglansen och vara där man skulle vara och så fann de en gemenskap i detta eller delar dessa två människor samma intressen och livsåskådning utan att vi andra har märkt något? I vilket fall som helst så känns Dileva och Sandelin som den mest fascinerande och intressanta duon på länge....och jag önskar att jag visste mer!

...och det gick ju sådär

På nått vis så är det inte humant att varken kolla eller spela fotboll i mitten av november, det är det jag får skylla på när jag säger att det var riktigt riktigt kallt(men jag frös bara lite om tårna)och att spelet inte var av något speciellt underhållningsvärde. En noll-noll match gör det legitimt för människor som inte tycker om fotboll att tycka just så. En noll-noll match minns man inte så mycket av. Nog för att spelet inte var någon höjdare så var de ändå en bra kväll....grymt bra sällskap(trots att några av dem var från Tyskland)min första fotbollsupplevelse på Ullevi, god mat, att få se blå gult igen, att få se Tyskland och några tyska stjärnor, gott kaffe och att bara få vara på en riktig fotbolls match. Det gjorde upplevelsen till än att minnas!

Jag hade glömt bort att spelarna är så mycket mindre i verkligheten.....:) Eller är det här kanske knattelaget som sprang för allt vad de orkade av in på planen för att ställa upp sig som som laget skulle spela. Roligast var när de blev osams om vart de skulle stå...

The German fans

En sådan hatt borde man ju ha:)

Två påpälsade tjejer

Det var inte igår...

I morgon spelar Sverige mot Tyskland på Ullevi och jag ska vara där. Det var inte igår som jag var på en landskamp, jag kan inte riktigt minnas när det var senast. Den senaste som jag kan komma ihåg var för så länge sedan att det som fotbollsfan är pinsamt att erkänna när. Nej jag nöjer mig med att säga att det var väldigt länge sedan och att det är på tiden att jag går på en igen. Vi är ett gäng från jobbet som ska se denna vänskaps match mellan Sverige och Tyskland. Det är alltid kul att se Sverige och aldrig fy skam att se Tyskland. Då det bara är en vänskapskamp så hoppas jag verkligen att det trots detta kommer vara några stjärnor med. Den guldbolls belönade Zlatan ska bara sitta på bänken och vila, Klose, Özil och Podolski ska inte vara med. Men Tyskland har ju ett par till att bjuda på......hoppas bara att det blir en underhållande match.

HEJA SVERIGE!

Undra vad alla över 59 ska kolla på?

Sedan jag började jobba så får jag ganska ofta frågan om jag inte tycker att det är jobbigt att pendla till jobbet, det tar mig ändå en timme att komma dit och sen en timme hem. På hemvägen har man ganska ofta sällskap med någon jobba kompis, om inte så måste jag erkänna att jag på hemvägen kan slumra till lite grann. För då är det lite segt att sitta o skumpa på en buss. Men på dit vägen så tycker jag att det är ganska avkopplande...bara sitta och titta, lyssna på radio eller läsa tidningen. Att läsa tidningen är det jag oftast gör. Tiden det tar för mig att komma till jobbet är perfekt för att hinna läsa igenom Metro. Metro är en helt klockren tidning när man vill ha lite av varje i en lagom dos. Ibland är det roligare och mysiga bilder som jag måste ta kort på och mms till mamma och ibland är det roliga och intressanta artiklar och reportage. Som idag då det var en artikel om hur man ska hitta i TV djungeln. I artikeln berättas om olika kanalers profil, vilka som tittar(kön) och målgrupp. Det som jag fann mest komiskt var hur målgrupperna presenterades. Kanal 5 målgrupp t.ex. är kvinnor och män mellan 15-44. 44? Varför just 44? Vad är det som intresserar 44-åringar och inte 45-åringar? Utav de 15 kanaler som presenteras så är det ingen som har en målgrupp som sträcker sig över 60? Inte för att jag vill hänga ut din ålder mamma( alla vet att du är 27) men du som kund är intressant för dessa kanaler, eller dom har i alla fall inga program som borde intressera dig. Då är både tv4 och tv3 två av dessa 15 kanaler. Det är även märkbart att tv4 guld inte har äldre än 59-åringar i sin målgrupp. Sen kan jag väll inte påstå att jag känner mig chockad över att tv4 sport har män i åldrarna 25-59 i sin målgrupp....undra om det är därför de visar damallsvenskan på den kanalen?

Snart, väldigt snart

Kolla vilken trevlig present jag fick igår!

Jag har aldrig varit så mycket för choklad men en chokladkalender är så himla trevligt att ha i juletider. Det är mysigt att öppna en lucka varje morgon(ibland blir det kväll)och räkna ner till dopparedagen. Nu har jag en i år med. Tack snälla Clara!

Det stora lussebaket

Igår bakades det lussebullar i massor och även en pepparkaksdeg som nu ligger och drar till sig, eller vad man nu kallar det när pepparkaksdegen ligger i kylen. Minst en vecka ska den ligga där och dra sig, vänta eller ta det lugnt. Sen ska det bli pepparkakor för hela slanten. Det är faktiskt min livs första pepparkaksdeg, jag har aldrig tidigare gjort en pepparkaksdeg från scratch. Någon gång ska vara den första och jag känner mig riktigt nöjd och stolt över denna bedrift. Jag gjorde den inte helt själv, Clara var till stor hjälp. Man kan säga att vi gjorde den tillsammans, och oj vad trevligt vi hade. Vi knådade, mätte, bakade ut, lyssnade på julmusik, drack glögg och åt pepparkakor. Perfekt stämning och på snudd till helt perfekt resultat, om du frågar oss vill säga:)

Här blir det pepparkaksdeg

Vi kom på en briljanta idén att göra saffrans snurrar med mandelmassa i. Guda gott blev det!

Sen blev det en lång och fin saffransfläta. Clara hade koll på det där med fyrflätor.

En liten bit av resultatet.

Vad är det för j...a kvalité på dagens teknik?

I 4 månader har jag haft min nya telefon. Det är i den flashigaste sorten, men det är en bra telefon med många bra funktioner och framför allt så har den en grym kamera. En grym kamera som använda flitigt av den lilla fotonörden som bor i mig. Sen i torsdags kväll så gick denna 4 månader gamla telefon ej längre att ladda. Den reagerade som inte på att jag satte i laddaren. Med batteriet på noll så insåg jag att den inom en snar framtid skulle dö. Denna telefon är även min enda väckarklocka. Det får bära eller brista tänkte jag och gick och la mig. Telefonen höll sig vid liv och väckte mig som den skulle. I ett litet desperat försök så försökte jag åter att ladda den på morgonen men ut resultat. Telefon, laddare och garanti åkte ner i väskan, för efter jobbet skulle det bli ett besök på telia. Grrrrrr......

Men blir man inte galen på att denna nya teknik inte pallar mer än en livslängd på fyra månader innan den ska börja krångla. Är det så svårt att göra telefoner med bra kvalité. För den pengen som jag betalade så tycker jag inte att ska vara så svårt. Jag har inte tappat telefonen i golvet, doppat ner den i en sjö eller haft den i ugnen. Den har levt under normala förhållandes och ändå så pallar den inte. Det gör mig galen! Nu är den i alla fall inlämnad för service, men varför skulle jag vilja ha tillbaka denna telefon, för vad är det som säger att den kommer att fungera bra i ens ett år innan den får någon ny livskris. Nu får jag dessutom under två veckors tid leva med en telefon som har en kass(okej lite överdrivet) kamera och tråkig display. Tur att den går att ringa och sms med i alla fall....synd bara att alla mina nummer ligger kvar i min trasiga telefon.

Vad tror ni det ska bli?

Ingredienserna är inhandlade, recepten ligger framme, Anna och Clara är taggade...för här ska det bli ett riktigt julbak. Så mysigt att planera inför, genomföra och sen få njuta av resultatet. Oh va roligt det ska bli!

Några av ingredienserna...

Vacker utan spackel?

Länge länge har vi försökt att få till en sminkkväll på body shop och i tisdags blev det äntligen av, hurra! Jag älskar body shop och med tanke på att min kärlek i detta fall genererar i att jag handlar så tror jag att body shop älskar mig med. Förr har jag bara använt deras hudvårds produkter men det senaste året har jag även gått över på lite sminkprodukter. Därför kändes en sminkkväll lite extra intressant för att få en chans att lära sig mer om deras produkter. Alla blev sminkade, vissa mer party inriktade än andra. Att få tips och råd om vad som passar mina färger och mitt ansikte kändes verkligen behövligt för jag är dålig på det där med smink.

Mina ögon blev lila, kändes fint, fräscht och nytt.

Mitt nya lilla smink-kitt....vilket gör att body shop älskar mig än mer

Tack tjejer för en trevlig sminkkväll!

Oj då....

Jag var inte redo....vinterjackan hängde fortfarande i garderoben och vinterskorna stod längst in bakom alla sommarskor. Hela min kropp fick som en chock då jag drog upp min persienn och såg all snö som bara for omkring. Det är som att jag ligger fel i tiden. Jag är inte med på att det är november, årets näst sista månad, den sista höstmånaden då det faktiskt kan snöa. "Oj då....snö"? var min spontana tanke och 15 timmar senare känner jag lika dant. OJ DÅ.....SNÖ?

Vad tänker dom i kassan?

Människor som jobbar i kassan på typ ICA, IKEA och CLAS OHLSSON roar sig säkert dagligen med att observera vad människor köper. Analyserna, tankarna och slutsatserna varierar säkert även om jag bara köper mjölk, bröd, bananer och nudlar, en Nisse hylla eller klädnypor.

Undra om hon alltid äter samma frukost? Bor hon själv eller äter hon frukost tillsammans med nån? Nej hon är säkert singel för hon köpte bara en liter mjölk? Med tanke på klädstilen så går hon säkert på Sticky fingers när hon går ut för att hitta sig ett kap?

Skenar deras tankar alltid iväg på samma sätt med varje kund och oberoende av varorna? Eller finns det vissa kunder och vissa inköp som skapar skvaller i lunchrummet?

Jag tänker sällan på vad kassörskorna tänker om just min varukorg. Men just idag hade jag så gärna velat hört vad hon i kassan på Clas Ohlsson tänkte. Där stod jag med famnen full av gympapåsar. Ni vet sådana vanliga gamla hedliga gympapåsar med en dragsko som gör att man kan bära den som ryggsäck. Japp min famn var full av sådana. När jag la dem på bandet så frågade kassörskan: "Hur många är det?" "14" svarade jag med ett leende.

14 stycken? såg jag att hon tänkte när hon log tillbaka mot mig. Men vad tänkte hon sen?

Vad tror man att en tjej som mig ska ha så många gympapåsar till? Kanske.....

...att jag ska ha fiskedam med extremt stora godispåsar......att jag har 14 barn......att just de gympapåsarna är mina favoriter och att jag alltid vill ha en ny då den gamla går sönder eller luktar för illa......att jag förvarar en massa saker i dem(för det står på förpackningen att det går att förvara allt möjligt i dem)....köpte jag julklappar till alla mina kusiner och syskonbarn för alla ungar behöver ju en gymnastikpåse.....eller trodde hon helt enkelt att jag skulle ha dem till sovpåsar till barnen på förskolan?

Soliga dagar...

...och vackra kvällar

På väg hem från Lager 157 i Gällstad(är det någon som vet var de 156 andra ligger?) fick vi följa en helt fantastisk solnedgång. Varje dag går solen ner och nästan varje dag kan jag uppleva och titta på hur solen går ner och aldrig någonsin kommer jag tröttna på det eller sluta fascineras av hur vackert och bedårande det är. Naturen och dess under kommer aldrig att bli tråkigt!

Goa vänner från Värmland

Varför inte göra det ordentligt när man ändå ska till och göra det. Ha inte bara en Värmlänning på besök, nej nej bjud in flera stycken på en och samma gång vetja. Gänget bestod av en Arvika pöjk, en Tabita wannabe och så en Molkoming. Daniel, My och Totte. När di är på besök så är det bara en sak som gäller...höll dig i för nu kommer det gå unna:) Helgen bestod av restaurangbesök, shopping, skogspromenad, ännu mera god mat, skratt men även bra diskussioner om livet och dess svängar. Det är så underbart att få prata med och lyssna på sina vänner. Människor som känner än och ens historia, vet vad de ska och inte bör fråga om. Jag känner mig så lyckligt lottad att ha sådana vänner.

En tidig skogspromenad. Den kalla och friska luften gjorde oss gott.

Vi och våran dåliga humor...:)

På väg in till stan

Shopping...gu vilken snygg pöjk:)

Energin bara flödar

Igår kväll somnade jag samtidigt som jag tittade på mitt favorit program. Klockan var inte mycket och jag tittade på mitt favorit program. Två tydliga tecken på att jag var riktigt trött. En mycket tidig morgon och mycket tankeverksamhet i form av jobb skapade denna trötthet. Att sedan gå upp innan 5.30 imorse med suddade inte ut den trötthet som jag kände igår. Jag somnade till och med på bussen till jobbet. Väl på jobbet med lite frukost i magen och glada energifulla barn omkring mig så kände jag mig faktiskt ganska pigg- Sen gick dagen, så där som den alltid gör. Swisch så var klockan eftermiddag. På vägen hem handlade jag, när jag kom hem städade jag hela lägenheten, lagade mat och diskade. HALLÅ! Var kom den energin ifrån? Jag bockar och niger och känner mig tacksam var den än kom ifrån....eller var det någon sa la något i mitt eftermiddags kaffe? Ja ja mycket blev det gjort:)

When I was younger.....

...var jag en modig och fullt ovetande liten tjej som vågade gå sina egna vägar och hitta en egen stil. Jag känner att jag har en egen stil idag med, men jag tror inte att den sticker ut lika mycket som den gjorde då. Hon jag fikar med heter Lisa och hon var min allra bästa docka. Trehjulingen var min egen night rider

...så fick jag bara åka med. Idag kör jag själv!

Men tack kusin vitamin det var ganska kul att sitta bredvid med...

...var jag en liten teaterapa som livade upp gamla människors vardag. Jag är helt övertygad om att Alice och Tage gillade att ha mig som granne:)