En stad, ett landskap, ett folk i skam

Idag är det få som går gatorna fram i Karlstad och sträcker extra mycket på sig.Idag smyger de sig fram ut med väggarna, gömmer sig bakom gathörn, maskerar sig, ja till och med stannar inne....för idag är Karlstad borna i skam.
"Säsongen över - FBK utslagna"NWT
"Det är ett fiasko" skriver VF och citerar lagets kapten.
När det för Färjestad blivit minst semifinal 9 år i rad......då är det skit, fiasko och katastrof att åka ut i kvartsfinal. De regernade mästarna borta....och en hel stad i skam.

Kan väl inte påstå att jag känner mig så himla nöjd att vara östgöte när man får höra att Åtvids tränare fått sparken efter bara tre matcher. "Han kan ju inte trolla med knäna" sa Ralf Edström och jag håller med. Varför sparkar man en tränare efter tre spelade matcher? Inte kan det vara av sportsliga skäl i alla fall! Killen kanske tog sig en krogrunda för att dränka sorgerna, mötte ett IFK fan på krogen, kom i konflikt med han, började slåss med IFK killen och polisen och hamnade i finkan.....ja då kan jag förstå om de kickar han efter tre spelade matcher, men inte annars.

Som på landet...

Idag blev jag irriterad när jag insåg att mitt helt nya mjölkpaket var trasigt, en spricka där det bara sipprade ut mjölk. Oh, ih, oh va irriterande. Va gör jag nu? Jo jag häller över mjölken i en kanna. Lösningen gör mig inte på gott humör förens jag inser hur mysigt det är att ha mjölk i kanna. Det är lantligt, enkelt, mysigt och gammaldags och genast smakar mjölken så mycket bättre. Så vad gör det att ett tråkigt tetrapack går sönder när man får ha mjölk i kanna:)

Vi hade alltid mjölk på kanna när jag var liten.....mjölk direkt från bondgården.

Våfflans dag

Tänk va tok runda vi skulle bli om alla kakor, bakverk och andra godsaker hade sin egen dag så som våfflan och kanelbullen har. För på något sätt så är det oavsätt viktminskningsprogram eller dieter nära på legitimt att äta godsaker om de har sin egen dag. Om alla svenskar äter våfflor eller inte intresserar inte mig så mycket där emot blir jag ju nyfiken så att jag kan spricka över varför vi egentligen har en våffeldag. Utav alla härliga godsaker där ute så fick just våfflan sin egen dag....hur, var, när och varför undrar då jag.

Jo våffeldagen är samma dag som Jungfru Marie bebådelsedagen, den 25 mars vilket är exakt 9 månader före Jesu födelse. Alltså den dagen då Maria blev på smällen, eller vad man nu kallar det då Gud planterar ett barn i en kvinnas mage. Så av tradition har man sedan 500 år efter Kristi födelse firat den dagen då Jesus blev till. Maria har förr även kallats "Vår fru" och Marie bebådelsedagen har därför också haft namnet Vårfrudagen. Att våffeldagen sedan har uppkommit tror man helt enkelt beror på ett hörfel, "Vår fru" kan lätt bli "våffel" och där med en dag i våfflans tecken. Tänk att ett hörfel kan göra så gott:)

Jag åt i alla fall en eller par våfflor på våffeldagen....mums.

Pyssel tant....det är jag

Så länge jag slipper att vara helt över konstnärlig och måla och skulptera så tycker jag att pyssel av olika slag är bland det roligaste man kan göra. Det är stimulerande och avkopplande och mysigt att klippa, klistra, skriva, rita och klistra lite till. Fotoalbum och kort vid födelsedagar, bröllop och andra högtider är favoriterna. Nu håller jag inte på med nått i närheten av scrapbooking men lite åt det hållet. När man jobbar som låg och mellanstadielärare så får man även pyssla som en del av arbetet, vilket jag bara ser som en fördel så länge jag slipper leka professionell konstnär.I klassen där jag har gjort min praktik så är de indelade i två olika grupper; sköldpaddorna och katterna. Dessa gruppteman har de själv fått valt och för nån vecka sedan hade vi pysselvecka och gjorde just sköldpaddor och katter. Jag fick göra en av varje som mallar till eleverna, vilket jag naturligtvis tyckte var jätte kul.

Pyssla på!

Riktig lycka

Riktig lycka är:

*att älska idrott

*att älska idrott och att få uppleva den tillsammans med människor som känner på samma sätt.

Precis så var det i lördags.

Lördagen som var skulle inte komma att bli vilken lördag som helst utan en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. En dag fylld av riktig lycka. Det väntades höjdhoppsgala där all fokus låg på duellen mellan Holm och Sjöberg. Att den regernade världmästaren från inomhus VM, Ivan Ukhov, och sensationen från Bahamas, Donald Thomas, var där kom liksom i skym undan. Denna dagen handlade allt om Holm vs. Sjöberg och kampen skulle avgöras på fel fot. Tävlingen gick av stapeln för andra året i rad och är en ren välgörenhetsgala för nördar som mig och Klara. Förutom rivalerna Holm och Sjöberg och världsstjärnorna Thomas och Ukhov så deltog även halva Mästarnas Mästare gänget i form av Nilsmark, Johansson, Krajnc, Karlsson, idrottskändisar som Tregaro och Akraka, arrangören själv Thomassen och Stena Lines sponsordeltagare McGrath(som förövrigt hoppade riktigt bra). Sen var även Brolin där, dagen till ära titulerad som Sjöbergs personliga coach. Men jag återkommer till honom:)

Höjdhoppstävlingen var lättsam, rolig och underhållande....för de flesta tävlanden men framförallt för oss i publiken. Den enda som var där för att på allvar vinna var naturligtvis Holm. Nog för att han försökte på nytt svenskt årsbästa(2,20) men hela hans deltagande handlade bara om en sak;att vinna över Sjöberg. Vilket han även gjorde. Holm tog 1, 80 på fel ben medans Sjöberg revut sig på 1,65. Där efter bytte Holm ben och slutade trea. De utländska gossarna klev in i tävlingenpå 2,00 och då lekte de sig över. Ukhov höll sig nykter och vann där med över Thomas som inte bara hoppade höjd denna kväll utan det blev även ett par basket konster.

Donald Thomas

Ivan Ukhov

En hälsning till mamma

Jag var helt klart uppe i varv, svettig och engagerad, under själva tävlingen men pulsen steg ordentligt när speakern tillkänna gav att vi efter tävlingen fick kliva in på arenan för att prata med stjärnorna. Åt skogen med Holm och Sjöberg, världsmästare och coola basketspelare när Brolin fanns på plats. Det var jag och Klara och sen en hel hög med autograf jagande ungar, som by the way inte var födda när Brolin spelade VM i USA. Jag blev som 10 år på nytt när Brolin till slut höll om mig.... jag var svettig, rödblommig och helt otroligt fnittrig:)Det var helt underbart!

Anna"Jag hade min vägg tapetserad med dig när jag var 10 år"hihi

Brolin:"Jag hoppas inte att du har tagit ner det"haha

Riktig lycka är ändå att få hålla om sin barndomsidol Tomas Brolin:)

Bullfest, bullfest hela da'n

Jag älskar inte bara att äta bullar utan även att göra dem. Jag skulle kunna roa mig med bakning dagarna i ända, men det är något alldeles speciellt att baka just bullar. De olika delarna i processen, lukterna, smakerna, tiden det tar, det gammaldags mysiga, hemtrevnads känslan och sen självklar resultatet. Att sen få sätte sig ner vid bordet och avnjuta den första bullen ihop med ett glas mjölk. Vid det laget är jag dock redan så mätt och rapar på tok för mycket jäst att det oftast bara går ner en bulle...:)

Före...

...och efter första jäsningen.

Det finns ingen bättre kavel en denna, min barndoms kavel.

Kanel är en given klassiker då kryddorna ska på...

...och vanilj en ny favorit.

Det syns redan i detta skede hur goda de kommer bli...

Bulltokig

Nu klarar jag mig ett tag....en vecka eller så...

I love bullfest!
Och bäst blir den alltid hemma hos mamma och pappa.

TV med ett eget liv

Min TV byter kanal och sänker ljudet lite när den har lust. Förutom att tanken på att det kan spöka har slagit mig, och den tanken är inte så trivsam, så har jag fram tills idag inte haft några direkt problem med detta. Inte ens spöken är så dumma att de hellre ser reklam på 3:an när det är sport på SVT så sannolikheten att det spökar känns liten. Sen om min TV helt spontant vill zappa när det är reklam så tänker jag ju inte stoppa han, alltså inget problem. Men idag fick skrället spatt....han bytte inte bara till grannkanalen nej han tog ut svängarna ordentligt och hoppade från 5:an-98:an(där det var någon form av lokal kanal)och sen tillbaka till SVT...som om det vore det naturliga valet. Ljud, inte ljud, ljud, inte ljud....L...J...U...D! Om han hade varit min hade han inte längre varit en TV med ett eget liv utan en trasig TV liggande på gatan utanför. Nu har han skött sig ett tag och det är ju bäst för honom att han inte ens tänker tanken på att byta under Greys....för då åker han ut!

Försvarsställning

Gång efter annan när människor ska kommentera mitt kommande yrke eller min nuvarande praktik så brukar det låta nått i stil med:
"Glassigt att ha en etta va?Sluta jobbet och åka hem vid 2 när barnen slutar"
"Kan ju inte vara så svårt att vara lågstadielärare, det är är ju kunskap som alla besitter"
När människor säger så så verkar det som om de tror att vi bedriver någon form av verksamhet som föder sig själv. Som om det vore undervisning och uppfostran som kommer spontant i stunden. För vad finns det att planera då jag ska lära ut ett alfabet som alla vuxna kan som ett rinnade vatten. Vad finns det för anledning att fundera på hur jag uttrycker mig då jag ska lära barn hur man läser av en termometer som är så självklar? Hur många olika sätt finns det egentligen att räkna ut en enkel subtraktionsuppgift på? Behöver jag ens funder på hur jag visar på kartan vart Stockholm ligger?
Kunskapen må vara simpel men kom aldrig och säg att det är en lätt eller icke tidskrävande uppgift att lära 25 olika individer exakt samma kunskap på exakt samma sätt för alla måste de nå upp till samma mål vid samma ålder. Metoderna är lika många som individerna och kunskapen lika komplex som människan själv.
Alla människor har en eller ett par åsikter om skolan för alla har de varit där. Det som de inte kommer ihåg i stunden då de förlöjligar, ifrågasätter eller kritiserar mitt yrke är att det var ett tag sen de var där. Då var de där som barn och förhoppningsvis så ser inte skolan ut som den gjorde då.
Jag är så fruktansvärt trött på att behöva gå i försvarsställning i samma sekund som jag nämner mitt yrkesval. Men jag tänker inte låta det gå förbi då människor lever i nån ovisshet kring vad lärauppdraget innebär och vad vi egentligen gör i skolan. Nästa gång det kommer nån ny kommentar om hur enkelt eller simpelt det är att vara lärare för låg-och mellanstadiet så kommer Nordlund inte bara gå till försvar, då blir det attack!

Parte México

Igår stod det Mexicofest på schemat...det skulle bli tex mex mat, tequila och maracas. Det vara bara att tagga till och ta på sombreron.Kvällen blev helt kanon, fylld med god mat, syrliga drinkar, en massa lekar och skratt:)

Gänget med likadana sombreros...olé:)

Tack för en härlig och rolig kväll Mysan!

Lite tankar om persienner

Persienner....konstig sak att ägna tankar åt kanske man kan tycka, men idag har de påverkat mig på ett sätt som fått mig att tänka på dem mer än en gång. Jag bestämde tidigt i veckan att lördag morgon skulle vara den morgon då jag skulle vakna utvilad av mig själv och känna mig pigg. Så blev inte fallet då solen gjorde hela mitt rum ljust redan innan vid 8, och då är inte jag pigg(jag skulle vakna vid 9 var min plan)Jag tittade irriterat upp och insåg att alltihop var mina persienners fel....de orkade inte stå emot, de pallade inte solstrålarna, de vek ner sig och svek mig. Jag lyckades på något konstigt vänster somna om,eller jag drog täcket över huvudet och vaknade sedan 18 minuter över 9 och kände mig föhållandevis pigg. Irritationen mot mina persienner var som bortlåst tills att jag tog mig närmare mitt förnster för att vinkla på de små liven och upptäckte.....damm, damm i massor. Så mycket att täcket av damm gjorde persiennerna alldeles svart....fy. Nu kanske ni undrar: "men hade hon inte sett det tidigare, som typ dagen innan då hon vinklade på dem" På den frågan kan jag svara JA. Jag har mycket väl lagt märke till detta damm tidigare men på något sätt förnekat det, inte riktigt velat ta tag i det. Men nu när dagen redan börjat i irritationens tecken mot just dessa dammbeklädda så kallade persienner så kunde den ju lika gärna fortsätta på samma sätt.

När jag sen ett par timmar senare stod där och torkade min persienner så insåg jag att det här med att göra rent persienner har blivit lite av mitt öde. Och då tänker jag på sådana som har haft just ett täcka av damm och smuts som givit dem lite av en annan färg än vad de egentligen har. Så komiskt att kunan tänka tillbaka på dagar då jag har funnit mig i exakt likadana situationer som den jag för tillfället stod i, jag menar göra rent snuskigt smutsiga persienner gör man ju inte varje dag. Senaste var i mitt rum i Waterloo, Canada och innan det i ett hus i Australien och sen nu i Karlstad. Färgen som vattnet i min lilla skurhink fick tyder ju på att dessa persienner knappt minns sitt liv som rena och fina....svart, det blev svart vattnet. Dammet har alltså landat där långt innan jag flyttat in och männsikan innan mig ignorerat det mycket längre än vad jag gjorde. Fy skäms att lämna ett rum på detta sätt, blä!
Nu sitter jag här och inser att mina persienner knappt fyller någon funktion och att de under denna dag har gjort min händer mer torra och nariga än vad de var innan. Tacka vet jag rullgardiner, träpersienner eller vad fasen som helst som håller mitt rum mörkt de mornar då jag ska ha sovmorgon!

Ett långvarigt vinterland

När man vara liten så ville man alltid att det skulle vara snö på sportlovet, för då skulle det finnas en massa roliga saker att göra. Inte för att jag någonsin varit en häjare på det där med vintersport, men ändå. Nu när man är lite större så vill man att det för barnen skull ska vara snö på sportlovet. Förra veckan var det sportlov i Karlstads trakten och plikttroget så låg snön kvar och då kunde jag stå ut med den, för barnen skull. Men nu när både jag och barnen har tröttnat på allt vad vintern innebär så tycker jag att den kan fara och flyga. Tack! Vi är nöjda!Ja nu är det bra! NU får det vara nog!

Jag for i alla fall hem ett par dagara när jag ändå var ledig. Jag är fruktansvärt trött på vintern i stan men när man är på landet är den ok.....så länga man inte behöver köra bil eller skotta. Jag slapp faktist båda dessa just denna gången så då var det trevligt! Blå himmel, -5 C och solsken.....då kan man inte klaga. Det blev en massa promenader för att njuta av det till fullo. Härligt!

Jag tycker att anselach bollar(stavning?bollar?ni ser vad det är)kan vara lite roliga att ta kort på för de kan se ut som mycket annat beroende på omgivningen. I just det här fallet tyckte jag bara att snölocket såg lite kul ut där det låg.

Vad är detta?
Det är en stackars liten tomte som står gömd där under. Han har börjat komma fram nu igen när det har börjat töa.

Ovillkorlig kärlek

Ett insnöat hus...

Nog för att jag är trött på den, men den är ändå fin...vintern.

Kröppa och hennes kömpis åt lunch...

Trippen hem till Mjölby bjöd på en lunchdate med Sandra. Vi har varit kompisar så länge jag kan minnas. Till en början var det inte riktigt självvalt från våran sida då våra föräldrar växt upp och busat ihop. Då det bara skillde ett år mellan oss och då jag bodde granne med Sandras mormor så var det ju "naturligt" att vi skulle leka. Våran vänskap har väl gått upp och ner genom åren och inte alltid varit lika stark som den är idag men nu är det så naturligt det bara kan bli. Sandra är underbar! Vi är så lika men ändå olika, vi kan prata om allt och vi har haft så mycket roligt ihop...
När jag tänker efter så har vi haft som mest roligt runt mat. Vi båda älskar god mat och vi har alltid kunnat umgåtts och haft trevligt då vi lagat och ätit mat tillsammans. Det fanns tider i våra tonår då vi alltid gjorde spagetti och köttfärssås varje gång vi sågs....det var som våran minst gemensamma nämnare under år då vi kanske inte hade så mycket annat gemensamt. Så tack denna goda rätt för fantastisk vänskap!

Pastasallad

Gött

Kröppa....

och hennes kömpis

Du mormor...

Jag var mitt upp i att rätta en elevs bok samtidigt som jag med andra ögat tittade på vad en annan elev visade mig när jag hör en röst säga: Du mormor.......??????????? Hela min värld bara stannade och jag vände genast blicken ner mot vart ljudet kom ifrån: en 7-årig liten tjej. Alla de andra eleverna runt omkring blev helt tysta precis som om någon sagt världens fulaste ord och de väntade på reaktionen.
-Mormor?Sa du mormor?svarade jag frågande tillbaka.
-Jag menade Anna, försökte flick kraken försvara sig och forsatte:
-Ja men ni är så lika..........precis som att det var meningen som skulle rädda hennes betyg eller livhank för den delen.
Sen började vi alla skratta, för helt plötsligt blev det bara så komiskt. Men jag tror att den lilla tösen nästan hann ångra sig under de få sekunder då jag bara helt allvarligt tittade på henne. När skrattanfallet lagt sig skulle en av de andra tjejerna rädda den lilla synderskans yttrande och sa:
Ja men Anna då är du en väldigt snygg mormor!
Det är ju alltid en tröst att man är snygg tänkte jag då och rättade vidare.....

Lycka till på färden

Nu i dagarna så far min goda vän Tessan+pojkvän ut på en långväga resa hela vägen bort till Syd Amerika. Tänk va mycket de kommer fåse och uppleva, härligt!Jag ska hållatummarna för att de får vara där under en lugn period utan jordbävningar och tsunamis.Nu vill jag önska dem all lycka på färden!

Tessan var här för ett tag sen och då hade vi flera mysiga dagar tillsammans, till och emd en mer än vad som var planerat...ni vet SJ och snögår ju inte så bra ihop. Det var väldigt trevligt att ha henne här, framför allt då det kommer dröja länge tills vi ses igen.

Här fixas det ströbröd till våra biffar....smulor överallt.

Goda biffar blev det till slut.

Tessan vet precis vad jag vill ha!

Den här underbara gåvan låg på min säng när jag kom hem. Det är riktiga vänner det som vet vad man helst av allt vill ha:)

Dyngkåt och hur helig som helst

Jag visste att Mia Skäringer skulle vara rolig och jag anade att hon skulle få mig att gråta av skratt. Jag hade på känn att människan skulle få mig att säga "Neeeej, fy, men usch" åt hennes snuskiga skämt och jag hoppades på att Tabita och Gulletussan skulle få varsin minut. Så blev det!Men däremot hade jag aldrig kunnat tro att hon skulle få mig att gråta eller att hon på ett självironiskt sätt skulle dra skämt om sånt som ingen riktigt vågar att skratta åt. Mia Skäringers föreställning "Dyngkåt och hur helig som helst" överraskade mig och bjöd på en känslostorm jag aldrig kunnat ana. Den var så utlämnande och modig, så vacker och så ful, så rolig och så hemsk. Föreställningens tema var att hon hade skrivit sitt livsmanus och planerat hur allting skulle bli genom hennes liv men att den fula verkligenheten, som hon kallade den, inte blev som hon tänkt sig.

Hon kom in i den här bikinin som hon hade köpt som 20-åring och då hade hon inte planerat att hennes kropp skulle se ut så här när hon blev 40. Hon berättade om hur hon ska förklara för sin dotter varför hon ska göra en magoperation. Då tog hon på sin dallriga mage och sen på tuttarna och sa "Att ta från de rika och ge till de fattiga. Det är återvinning och för miljöns skull. Så att inte isbjörnarna ska dö, det är därför som mamma ska operera om magen.":)

Hon sjöng helt underbart fint. Flera av låtarna hade hennes sambo(killen som spelar piano) gjort.
Tabita.....en självklar gäst. Hon hade utläggningar om hur det "lyckliga folket" som snurrade in sina hus i altaner och byggde trädäck äna ner te bankomaten gjorde det för att de inte hade nått sexliv. "Bygger de mycke då ligger de inte, de vet än"

En ny, mycket pinsam, karaktär. Ann-Marie, som precis hade gjort en makeover på Go`kväll. Den nya glansiga dräkten, med byxor som skar in, den fräcka frisyren och den glittriga sjalen skulle göra hennes liv nytt och lite crazy.....

Gulletussan

Tack för en underbar show!