Genrep

Igår var det genrep inför EM. Det var först i måndags som jag insåg hur idiotiskt det vara av mig att inte gå och se Sverige möta Island. Näst sista matchen innan EM, spelandes på Gamla Ullevi som är beläget i den staden där jag bor och jag hade tänkt att kolla matchen på TV. Hur tänkte jag då? Så, sent i måndags kväll införskaffade jag två biljetter, en till mig och en till Elin i mitt fotbollslag. 

Det är alltid mäktigt att se sport live, att känna närheten till spelarna, spänningen och matchhettan. 

Matchen var bitvis bra med snyggt passningsspel och vackra mål. Men sen i andra halvlek var det lite välan mycket träningsmatch över det hela. Över 10 byten, avslaget tempo och inte så stort underhållningsvärde. Men det hela gav ändå en bra indikation inför det kommande EM-slutspelet. Bara 9 dagar kvar.....:)

Finns det hjärterum så...

För någon vecka sedan klämde 13 personer in sig i min lilla 1:a. Lite ont om stolar och bordsutrymme, men ack så mysigt. För finns det hjärterum, så finns det stjärterum. 

Knytisbordet. Helt fantastiskt gott. 

Trångt, mysigt och trevligt!

Impulskontroll

Idag när jag åkte hem så kom det en gammal Peter Jöback låt på radion och genast fick jag en impuls som sa mig att jag var tvungen att lyssna på "Stockholm i natt" med Peter Jöback. Det var en stark impuls som jag i detta nu tillfredsställer då jag sitter här och lyssnar just på denna låt. Inte en så svår och jobbig impuls, om man nu inte hatar Peter Jöback och hans musik. Men det gör inte jag, jag gillar låten och hans röst. Det var bara lite oväntat att jag så stark ville höra låten. Hade jag just där och då haft möjlighet att sätta på låten så hade jag gjort det. Återigen, ingen speciellt jobbig impuls att inte kunna stå emot. Men tänk om impulsen var helt galen och jag helt saknade impulskontroll. Tänk om impulserna styrde ens liv, kanske inte hela ens liv men tillräckligt stor del av det för att man skulle utmärka sig. Tänk om man varje dag gjorde saker som man inte lärt sig att styra över. Jag försöker föreställa mig hur det är för jag spenderar mina arbetsdagar med en pojke som har det så. Han får ibland impulser som driver honom att göra något som han vet är fel, men han har ingen impulskontroll, så han kan inte stoppa dem. Det är som att han vid dessa situationer brottas med sig själv, den ena delen av honom säger "JA" och den andra "NEJ". Samtidigt. När jag tänker på honom och det han brottas med så känns impulser som petitesser. För så jobbigt är det inte att behöva lyssna på Peter Jöback.  

Som en ny vägg

Idag har jag fått hjälp med att äntligen få mina tavlor på plats. Tavelväggen är numera inte en hög med liggande tavlor utan en riktig fullfjädrad vägg. Den innehåller:

•  ett gammalt foto från en riktig Västra Hargs skördefest där min mor är en av de glada deltagarna.
• en Göteborgstallrik, årgång 1984.
• ett svartvitt foto av mig och våran hund Bio.
• en svart ram med en servett med ett guldbeprytt N.  
• en vit ängel.
• två guldramar med ett kort(A-kortet) ur min och Hannas hemmagjorda "Vem vet mest"-kortlek och en bild på en stor, fin uggla.
• en vit ram med en underbar Mamma Mu bild. 

Före....

...och efter

Jag blev så nöjd! Tack snälla Filip för hjälpen. 

Tävlingsmänniskor

I torsdags var vi på Liseberg och körde 5-kamp med jobbet. Snacket innan var av den mer kaxiga sorten och flera av deltagarna hade gått ut och varnat sina kollegor för hur bra de faktiskt är på just 

5-kamp. Kampen skulle bli hård, det visste vi, för på min arbetsplats jobbar det mer än en tävlingsmänniska.

 

Susanna blev mästare på Balderracet.

Här bankas det på bävrar.

Vem kan få i flest sillar i silltunnan?

Hela gänget.

Prispallen. 

Snart är det dags

Om 12 dagar smäller det, för då börjar fotbolls EM.

Oavsett svensk framgång så kommer det bli en helt fantastisk fotbollsfest. 

Denna underbara bild hade de i Metro i veckan. Alla deltagande länders flaggor målade på en massa glada och antagligen hoppfulla människor.

Hon har blommor i sitt hår

"Så nu är du fin! En sommarfin fröken" sa en av tjejerna som hade lekt frisör med mitt hår och log så där härligt förnöjt. Att det sen tog mig både lång tid och mycket tålamod att trassla ut det träd som jag hade intråcklat i mitt hår det var det ingen som riktigt tänkte på, inte ens jag i stunden då 5-6 händer pysslade i mitt hår. 

Så välkommet!

Jag tar emot den kommande veckan med öppna armar. Det är som upplagt för lek i Slottskogen, glass, minigolf och lite paddling.

  

Tjoho här kommer det ett par bleka, men ack så lyckliga, bara ben och går för nu är det sommar.

En ska lyxa till det ibland

I fredags slog vi på stort och körde på middag ala lyxvariant. Vi bokade bord på Heaven 23 där det inte bara bjuds på en av stans bästa utsikter utan även en omtalad och mycket kritikerrosad räkmacka delux. 

Fint ställe, fin och trevlig personal och fin och god räkmacka. Men då och då ska man lyxa till det, det säger till och med Tabita.

Mätta, glada och så när på panka gick vi därifrån. 

Många besökare på plats just denna kväll; Erika, My, Andreas och sen Emelie och Emilie precis som vanligt. 

Kvällen avslutades med varsin lyxig drink, för är det tema så är det :)

Vilken härlig dröm

I natt så lämnade jag mardrömmarna bakom mig och klev rakt in i pradisets drömrike. Jag drömde nämligen att jag var på Estelles dop. Själva dopet i sig minns jag inte så mycket av, utan höjdpunkten med det hela var det som hände efter dopet. Då fick man följa med hem till Haga och "hänga" med de kungliga. Det var ingen formell, strikt, tråkig middag. Nej här var det något form av buffébord där alla bara strövande omkring med sin lilla papptallrik full med sommarbuffé mat. Vickan gled runt i jeans och en söt liten topp, Estelle sov och Daniel gick runt och fyllde på allas plastglas med champagne. Sen nickade han så där trevligt till alla, så som bara han kan, och yttrade ett enkelt "Tjena, kul att du kom". Jag gick runt och bara njöt. Av någon anledning blev jag kvar till sist och Vickan kom då fram till mig och sa "Nu får jag äntligen tid att prata med dig Anna. Det var så länge sen. Hur är det?" Sen satt vi där i hennes sidensoffa på Haga och bara småpratade om våra liv. Hon lovade att hon skulle komma ner till Göteborg och hälsa på snart. "Ja va trevligt, det måste du göra" svarade jag och sen bara log jag.           

Jag ler fortfarande :)

Paddan, check

Igår åkte jag för första gången Paddan, denna omtalade turistbåt. Solen sken och humöret var på topp. Guiden var dock lite väl tankspridd och disträ, men lyckades ändå lära ut lite ny, spännande fakta om Göteborg. Parken bakom Storan byggdes t.ex. upp för att giftasmogna kvinnor skulle kunna ströva runt där och stadens män då kunna veta vilka de hade att välja mellan. Så nu vet vi att det är dit vi ska gå:)

 Emelie och Luke njuter av solen och båtturen.

Vi fick ta del av en broöppning, dock inte för våran skull. 

När spårvagnarna kom till stan så vågade man inte åka med dem för att man tyckte att de gick för fort, nämligen 10 km/timme. Anledningen till att stan inte har någon tunnelbanan beror på att hela stadskärnan vilar på träskmark.

Den vackra Barken Viking, som aldrig kommer kunna lämna Göteborgs hamn. Den högst masten mäter 55 meter medan Älvsborgsbron bara är 45 meter.

Vi åkte under stans lägsta bro, osthyveln. Då fick vi krypa ner på golvet.

Låt oss aldrig sluta skicka brev

Det är få saker som gör mig så glad som att öppna dörren och se ett brev ligga där på dörrmattan. Nu snackar jag inte räkningar, pensionsval eller information från den lokala församlingen. Utan riktiga, handskrivna brev. De gör mig glad. Så glad att jag vill skutta runt och veva med armarna på en och samma gång. Jag fick ett sådant här brev förra veckan och runt, runt skuttade jag, helt obrydd över att mina skor spred både sand och jord runt i hela min hall. Ett handskrivet brev från en 7-åring är dessutom det bästa av alla handskrivna brev. Mycket kärlek, omtanke och stolthet förpackat i ett kuvert och inskrivet i ett papper. 

 

Tack snälla Ida för att du gjorde min dag. Snart får du svar, det lovar jag.

IKEA - alltid lika roligt

I tisdags vara jag på IKEA. Med mig hade jag min alltid lika trogna IKEA kompanjon Emelie men sen även ett tillskott vad gäller just IKEA besök, Tess. Emelie har en förmåga att göra om IKEA till något form av lek och bus land med stora inslag av humor. Inte så att hon springer runt och leker, klättrar och kanar utan mer att stämningen blir väldigt busig och rolig. Denna gången blev inget undantag och besökets höjdpunkt blev ändå när vi hade fått syn på sådana här uppblåsbara resekuddar Tess och jag ville ha varsin men Emelie var lite mer skeptisk. Hon ifrågasatte allt kan man säga. 

"Men hur gör man? Blåser man upp dem förhand eller?" blev kommentaren som fick bägaren att rinna över, både hos mig och Tess.

Tess och jag köpte varsin kudde men vi hittade aldrig någon liten praktisk pump, så det blir ju ett meck när man ska blåsa upp dem:)

Från kriminell till tjusig

Från kriminell till tjusig....oj vilken resa sitter du nu och tänker, och det kan man kanske tro. Men i detta fallet var resan ganska enkel, lättarbetad och inte särskilt traumatisk. Knappt värd att kallas en resa. För det enda som jag gjorde var att byta väska. Från min 99 kronors ryggsäck till min aningen dyrare handväska. I och med det bytet gick jag, enligt min vän Martin, från kriminell till tjusig. Martin menar nämligen att det finns 4 sorters människor som har ryggsäck. Det är de:

• Kriminella. Kriminella människor förvarar allt sitt fuffens bak på ryggen.
• Barn. Barn är praktiska, behöver ha armarna fria då de ramlar och få plats med alla sina skolgrejer.
• Överintelligenta människor eller professorer. Argumentet här missade jag, men jag tror att även det handlade om att de är praktiska. Även en av kategorierna människor som har cykelhjälm.
• Miljöpartister. Praktiska mullemänniskor som älskar naturen och där med handlar allt på Naturkompaniet. Där de för övrigt bara säljer väskor enligt ryggsäcksmodellen.   

Under vilken kategori just jag hamnar enades vi kanske inte riktigt om, men roligt hade vi under tiden vi diskuterade det hela. Komiskt är väll ändå att det ligger en viss sanning i denna tes.

In i sin lilla bubbla

Bland ett gäng med 7-åringar finns det oftast ett par individer som drömmer sig iväg och försvinner från verkligheten. In i sin lilla bubbla går de och blir knappt kontaktbara. I denna grupp med 7-åringar finns det också mer än en som vill titulera sig som klassens bästa fotbollsspelare. Ibland går diskussionerna heta kring just detta ämne. Tänk dig sen att en kille, helt inne i sin bubbla, kommer gående som en fotomodell. Vickande på rumpan. Helt plötsligt stannar han, sträcker upp händerna i luften och utbrister: "Det är jag som är Simon, världens bästa fotbollsspelare" Jag vet inte om det var tystnaden eller alla blickar som spräckte hans bubbla. Men helt plötsligt vaknar han från in fantasivärld, där han helt ovetande om att klassen tittade på, bara spelade ut det han faktiskt kände. Tystnaden höll i sig ett par sekunder innan de andra började skratta och killen generad vände på klacken och försvann i ett annat rum. För att kompensera sitt tidigare storhetsvansinne kommer han än en gång gående över golvet, stannar upp och säger denna gång: "Det är jag som Simon och jag är fet." Detta medvetna drag räddar honom från att behöva spendera hela rasten åt att förklara "varför han anser sig vara bäst på fotboll" för han försökte faktiskt bara vara rolig.....eller...

K-town

Valborg firades i trevliga Karlstad och med ännu trevligare vänner. Sola skiner alltid i Karlstad och denna helgen blev inte ett undantag. Solen lockade till mycket utevistelse så förutom grillning och fika utomhus blev det ett par besök på Skutberget. Där tog vi oss små skogspromenader och spelade frisbeegolf. Det senare var mycket roligt, men ack så svårt. Det krävs mycket teknik träning för att kunna utföra det man vill. Det är mycket att tänka på förstår ni; vinkling, kraft, avstånd, ska den åt höger, vänster eller rakt fram, var står träden, var står det inte träd, var går det folk m.m.    

And off it goes.

Johan visste vad han gjorde. 

Just själva frisbeen är även bra att ha som solskydd. 

8 kast senare kom jag dit jag skulle:)

 På själva Valborgsmässoafton var det kalas för Bäck som blev 25 år. Aldrig hade jag väll kunnat gissa att jag som 28-åring skulle befinna mig i Karlskoga på just denna dag, men det är mycket man inte vet om vart livet ska föra än. Här bjöds det på tårta, bål, 5-kamp, mat, spel, trevligt sällskap och många härliga skratt.

När presentbordet är så här välfyllt så är Erika nöjd:)

Så här roligt har man bara tillsammans med underbara vänner:) 

Jo men det är bra att ha en egen stil....sen om den är så framgångsrik spelar inte alltid så stor roll 

Himla trevlig 5-kamp.

Många kronor senare

Jag har under längre tid gått i väsk-köpar tankar. I lördags var dagen då jag slog till, både på en resväska och en ny ryggsäck(återkommer i ett senare inlägg om detta med ryggsäck) Resväskan var en födelsedagspresent från mor och far. Tack så mycket för det! Det roliga med den var att man inte skulle rulla den hem om man nu fick för sig att man inte var nöjd med den. Så ut från väskaffären kom jag med världens största påse, som du kan se på bilden här nedan.  

Resväskan. Skulle aldrig köpa en svart resväska, röd är både mer min färg och praktiskt. 

Den nya ryggsäcken.

Fröken duktig

Nu är hjälmen inköpt och cykeln både tvättad och servad så nu är det bara att ge sig ut på cykelturer. Jag har länge tänkt att jag skulle köpa mig en hjälm. Men ibland är det svårt att få tummen ur så då gav jag mig själv ett förbud. Ingen cykling förrän hjälmen är inköpt och sitter på mitt huvud. 

   

Fröken duktig eller bara smart. Jag kan gärna vara både och. Här är i alla fall min nya hjälm. Jag återkommer med en recension då den varit på sin första tur.

Händelser en helt vanlig onsdag

Tidigt i morse, tillhörande den delen som fortfarande kan kallas natt, vaknade jag av att jag gick i sömnen. Eller jag hade inte kommit längre i min gång än att jag stod upp i min säng. På tå, med täcket om mig stod jag och balanserade längst ner i min säng. Anledningen till att jag stod där var att min säng var full av ormar. Svarta små jävliga ormar. På min stol vid skrivbordet satt en människa(någon jag känner men jag minns inte vem)och tjatade på mig "att där kan du ju inte stå" "Ja det vet jag väll!" skrek jag tillbaka. "Men vad tycker du att jag ska göra då?"gav jag som motreplik till den människan på stolen som tycktes veta så bra. Denna människan föreslog då att om jag hoppade ner på den runda mattan som ligger bredvid min säng så skulle jag vara räddad undan alla farliga ormar. Jag lyssnade på dennes råd och hoppade ner på mattan. I samma stund som min kropp åter tog "säker" mark vaknade jag ordentligt och skrattade lite åt hur fånig jag just varit. För att förtydliga så var det naturligtvis en dröm för det fanns varken ormar eller människor i mitt rum, men under den delen som jag just berättade om så var jag ändå ganska vaken och medveten om vad jag gjorde.

När jag kom till jobbet så fortsatte tokigheterna då en av mina 7-åriga elever säger följande till mig:
"Jag såg i samlingen att du hade en tatuering och då tänkte jag är Anna en skurk eller är hon en sån som hänger med coola killar."
"Vad kom du fram till då?" undrade jag.
"Att du är en blandning av båda" svarade då flickan glatt.