Min helg på EM

Torsdagen innan mästerskapet drog igång var det invigningskväll. Vi var där för att komma i stämning.

 Ida och jag tränar på att vara reporter och sur/besviken idrottare samt glad/lyckad idrottare. Det gick bra.

Sen vilade vi oss lite...

...innan det var dags för kulkvalet.

Det var häftigt att få vara så nära idrottarna. Här tyska kulstötaren Marco Schmidt. 

Anton, Ida och Erika kikar ner på uppvärmningsarenan. 

 Nu är vi redo! Nu kan EM börja!

 Mitt gäng nere i Mixed zone. 

Jag i Mixed zone.

Intervjuer i Mixed zone.

 Abeba Aregawi tog guld 1500 m. Så grymt!

 Snart dags för stavfinal. 

 Steven Lewis gjorde ett bra försök, men tog ingen medalj. 

 Lite häng nere i mixed zone. 

Nu ska mångkampen avgöras.  

 Michel Tornéus tog ett välförtjänt silver. 

Jag behöver inte säga att det var en helt fantastisk helg va:)

Jag har blivit omvänd

Jag är inte känd som någon chokladälskare. Visst kan jag ta mig en chokladbit, men det är inget jag väljer när jag har tillgång till annat godis. Jag tycker mest att jag blir slemmig i halsen av att äta choklad.

Om jag äter Marabou eller någon av de andra billiga märkena i en vanlig mataffär så upplever jag det fortfarande så. 

Men efter att jag förra veckan var på chokladprovning så har min upplevelse av att äta choklad ändrats. Choklad kan vara en fantastisk smakupplevelsen, det kan smälta i munnen och skapa allt annat än kladdighet och slem i halsen. Vi fick prova bra choklad, tillverkad med omtanke och kärlek för råvaran.  Choklad framodlad och tillagad hos små bönder på Madagaskar eller i Bolivia. Alla bitar var inte goda men de bjöd alla på en smakupplevelse och en ny känsla i munnen. 

Så det ska erkännas att jag är omvänd. Numera gillar jag choklad!

Riktiga hemlisar

Alla människor bär på hemligheter. Hemligheter som det aldrig pratas om på så sätt att människor i ens närhet aldrig bekräftar att de vet om att man har en eller flera hemligheter. Alla har dem men ingen pratar om dem eller riktigt vet vad de handlar om. Sen finns det hemligheter vars karaktär skapar förutsättningar för att sällskap kan skapas, byggas upp och växa. Hemligheter som alla ska veta om att man sitter på och gärna göra sitt allt för att pressa ur än, så att den som sitter på hemligheten får visa karaktär; att den kan fortsätta hålla på sin hemlighet. Här syftar jag till hemligheter som finns inom en orden. Igår uppdagades det nämligen att Claras pappa var med i Ordensällskapet NN. När Clara berättade om hur hennes pappa åkte på hemliga möten. Möten vars innehåll han inte ens avslöjade för Claras pappa. Oj va nyfikna vi blev när vi funderade vidare på detta. Claras visste inte ens vad NN stod för. Men efter lite googlande hade vi fått fram att NN stod för Nytta och Nöje. Ordensällskapet Nytta och Nöje. Ett ganska avdramatiserande namn som släckte våran fantasi-låga om att det skulle stå för nationens nedbrytning eller Napoleons närmaste. Nytta och nöje kändes nästan lite fjantigt...men, men...
Mest nyfikna var vi kring själva ceremoni när någon ska väljas in, för det vi inbillar oss att de har en. Är det något form av test eller bara en liten välkommen-in-i-gänget dans. Dessa frågor kommer vi aldrig få svar på, för en ordens hemlighet följer med ner i graven......
Så nu har vi ett nytt livsmission: att bli invalda i en orden. Önska oss lycka till!