Kom gärna tillbaka.....

....säger de och ler med hela ansiktet. Ja, tro fasen att de vill att man kommer tillbaka när man handlar böcker så kassarna skär in i händerna på än. Jag klagar absolut inte på att det är trevliga....men jag är inte heller chockad att jag fick den kommentaren just idag. Idag var jag en kund värd att tycka om, det ska gudarna veta. Men jag var inte helt egoistisk, det blev en bok till mor och far(ja de får en ihop) och sen ska jag gå tillbaka under helgen och köpa en bok till min praktik klass. Stora varförboken tyckte jag lät helt utmärkt till dem:)Det finns inte en chans att hinna räkna hur många varför man får varje dag.

Bokrean är väldigt trevlig och helt klart den rean som jag gillar allra bäst! För där finns alltid min storlek och precis den färgen som passar mig bäst:)

Att vara jagad av en hungrig varg denna kväll förklädd till rödluvan

...nått i den stilen sa Jonas Karlsson och syftade på Petter Northug som på ett helt galet sätt jagade tätklungan i gårdagens stafett. Inte för att Petter var i mitt fokus då Sverige ledde loppet i stort sätt från start till mål, men nog var jag lite rädd för den rakarn. Han visade krafter som kändes omänskliga där ett tag innan Hellner la i sin högsta. Innan dess slets jag lite mellan hopp och förtvivlan. Jag visste att de kunde lyckas men samtidigt tänkte jag på hur mycket loppet liknade det Kalla och Haag gjorde i sprintstafetten. De ledde hela tiden fram tills upploppet.....jag ville inte att det skulle bli så igen och den där Northug byggde upp den oron. Men det blev inte så, norsken nådde inte hela vägen fram, tjecken och och fransmannen blev ifrånåkta, inga stavar gick av, svensken stod på benen och han åkte rätt.....JJJJAAAAA det blev ett GULD! Det var underbart att titta på och det är få idrottsmän som jag unnar att stå högst upp på prispallen så som Anders Söndergren. Han är en lojal, glad och lättsam arbetsmyra som har haft så mycket motgångar att bara tanken på att han kunde vinna sitt guld fick mig att börja gråta. Sen grät jag för dem allihop men mest för den leende Anders!Oh så kul och oh så bra det blev!

Northug må vara dryg, lurig, listig och lite trälig ibland, det tycker jag faktist men igår var jag så imponerad av vad han gjorde. Att själv ta ikapp så mycket som han gjorde, med en så målinriktad och envis blick att man som jag tidigare skrev blev rädd för han. Hur långt kan den här karln egentligen pressa sig själv? Jag håller med Blomqvist som sa att Northug åkte "snuskigt fort"....för så bra var det och därför så tyckte jag att han och hans lag var värda silvermedaljen igår. Men det var helt fantastiskt att få slå just dem!

Idag gjorde Isprinsessan comeback

Jag tror faktist inte att jag har stått på ett par skridskor på 10 år. "Funkar skridskor precis som cykling;att det bara är att sätta sig på igen så funkar det. Eller är det annorlunda?Måste jag lära mig igen?" Så gick mina funderingar i bussen på väg till Tingvalla imorse. Nu ska ni inte tro att jag satt själv på bussen, absolut inte. Ombord fanns även ett 30 tal barn, för idag så var det friluftsdag. Min etta hade väldigt svårt att tro att jag inte åkt skridskor på 10 år och just denna kunskap fick dem att tjata hål i öronen på mig "Kom nu då Anna!Du måste åka idag!Kom!" De erbjöd sig till och med att hålla i mig så att jag skulle kunna åka. Ut på isen kom jag och lite som cykel var det. Jag konstaterade väl bara att jag helt enkelt åkt mer cykel än skridskor och jag tror att pappas kompis Rune hade kallat mig för Bambi även denna gång.Men jag höll mig på benen och de 15 minuter jag var på isen var absolut trevliga! Isprinsessor ska ha konståkningsskridskor och jag hade osköna hockeyrör så jag tror att mina piruetter kan bli bättre bara jag får byta skridskor........men nu ska jag väl vänta ett 10 tal år innan jag ger mig på't igen:)

Underbara barn

En vecka in på praktiken så känner jag verkligen att jag har valt världens bästa yrke. Jag älskar att jobba med barn! Jag uppskattar deras ärlighet, jag trivs i deras värld full av spontanitet och jag beundrar deras öppenhet och mod. Jag blir inspirerad av deras engagemang, tålamod och fantasi. Förstå vilket tålasmod det krävs för att lära sig att läsa och skriva och hur modig man måste vara när vuxna säger åt än att prova något som man aldrig tidigare gjort. Det är verkligen tur att barn inte är som vi vuxna, för då skulle skolan vara världens tråkigaste ställe. Skolan är väldigt rolig de flesta dagarna i veckan, men inte alla. Ibland är hela skoldagen jätte rolig, ibland bara delar av den och ibland är den tråkig och hemsk rakt igenom. Ibland får man som lärare ägna på tok för mycket tid åt sånt som vi allra helst vill slippa....situationer där barn, kollegor eller föräldrar känner sig sårade, arga, uppgivna, trötta eller förvirrade. Det värsta med att vara lärare är de dagar som är tråkiga och hemska för då känner man sig ofta maktlös. Mycket makt har vi, som ska vårdas väl men det är också väldigt mycket som vi inte har någon som helst makt över. Men det är de tråkiga dagarna och de är helt klart färre då man ska summera skolåret.

Om det är någonstans spontaniteten, fantasin och frågorna om allt och inget haglar så är det i den första klass där jag gör min praktik just nu. Så roligt och underbart!

I veckan var det skidåkning vilket är ett sånt där tillfälle då flera av dem helt orädda kastar sig ut i en ny värld full av en massa saker som de aldrig förr träffat på. Den dagen hade jag lite extra roligt!

Här är vi redo!

Semeltider

Oh vad jag har längtat!Vissa startar redan strax efter 12 slaget på nyår och andra så som jag väntar tålmodigt till fettisdagen. Varför äta mandelmassa och grädde med hela ansiktet flera veckor innan då det finns en speciell dag. För att göra en jämförelse så kan man ju säga att det är få som börjar öppna julklapparna redan i början av november. Nog för att vi kristna svenskar inte är så kristna längre men är det sista dagen innan påskfastan ska det väl ätas just den dagen. Det tycker i alla fall jag låter väldigt logiskt. Inte är jag känd för att vara personen med världens största tålamod men väntar man på något gott så gör man. Semlor är verkligen goda, jätte goda! Igår var det så dags....mmmm. 2 dagar och 2 semlor, hm undra vart detta ska sluta?

Där satt den!

Hon stod på benen och hon körde som en raket.En 25 minuter lång urladdning gjorde Charlotte Kalla till guldmedaljör i OS debuten. Vad ska man säga?Vilken tjej!!!! 25 minuter är inte en speciellt lång tid när man bara sitter hemma i soffan och kollar på TV. Timmarna framför dumburken bara flyger iväg vissa gånger då man är slöare än vanligt. Men 25 minuters tittandes på 10 km fristil i OS kan te sig som timmar. Timmar av nervositet, lycka, spänning, förhoppning och fruktansvärd rastlöshet som gör att man inte kan sitta still. När man tänker på det så mår man aldrig riktigt bra förrän mållinjen är passerad. Men det är värt det för då mår man underbart!
p.s. kvällen är inte slut än........

Today is the day....

Nu börjar det!Inte imorrn och inte om en vecka eller två månader....nej NU, IDAG!

Vad vi har...

...hoppats...

...spekulerat...

...undrat...

...men framförallt...längtat...

Så nu ska vi spendera två och halv vecka åt att vara...

...nervösa...

...taggade...

...glada...

...besvikna...

...upprörda...

...lyckliga...

...stolta...

...och fastklistrade framför vår, kompisens eller grannens TV...

VISST KOMMER DET BLI UNDERBART!

Livet kommer planeras och levas utifrån OS programmet. Vi sportnördar kommer älska dessa veckor och de som av någon konstig anledning inte gillar sport kommer inte kunna gömma sig för det kommer vara överallt. Join the gang and have some fun vet ja:)

Jag vill att Sverige ska vinna allt men jag inser att så inte kommer bli fallet. Ska jag vara ärlig så kan jag njuta nästan lika mycket av att se en riktig hårt kämpande idrottsman eller kvinna från ett annat land vinna. Glädjen, stoltheten och lättnaden finns ju där på precis samma sätt även fast att man är från Canada eller Norge. Ok, norkarna står inte överst på min lista över vilka nationer jag hejar på om inte Sverige är med eller inte kan vinna. Det finns två undantag....kungen och prinsen. Jag älskar att titta på dem, både när de kör skidskytte och inte gör det. Det skulle vara ok om de vann varsin tävling, bara de svenska killarna får vinna ett par de med.

Två bra anledningar att kolla på OS....

HEJA SVERIGE!

Jag har en moster....lite på låtsas

Släkten är alltid värst sägs det och ibland tror jag att det stämmer. Släkten kan man aldrig välja, de kommer bara med i köpet. Så var så god, tacka och ta emot. För att göra livet härligare, bättre och tryggare så har jag valt till ett par "släktingar" En av dem är min moste Helen. vi har inga blodsband som det så vackert heter men en gång i tiden så var hon min moster, av den ingifta sorten. Men hon var aldrig gift med min morbror men jag tycker ändå att det räknas som att hon var min ingifta moster. För jag har nämligen ingen riktig, bara tre morbröder men ingen moster. Min morbror och Helen separerade och för några år så var vi inte längre lika delaktiga i varandras liv. Våra vägar möttes igen och sen dess är hon åter min moster. Hon är mamma till min riktiga kusin Oscar och min "låtsas" kusin Philip. Men vem orkar att hålla på att förklara aallt krångel, inte jag. Oscar och Philip är båda mina kusiner och Helen är min moster. Så enkelt är det med det.

Helen betyder väldigt mycket för mig och för mig är hon en trygg punkt mitt bland all krånglig släkt. Hon är den närmaste familjemedlemen utanför min lilla kärnfamilj, som består av mor och far. Vi har härliga traditioner kring jul och jag uppskattar våra kaffestunder då vi kan prata om allt.

Idag fyller i alla fall moster Helen år. Så ett jätte stort GRATTIS till henne!

Med en enkel tulipan uppå bemärkelsedan.....

Vad ska du bli när du blir stor?

Sista veckan på universitetet innan det är dags för slutpraktik. Innan jag går in på det jag tänkt skriva om så måste jag få skriva av lite om slutpraktiken. Bara ordet slutpraktik ger mig lite rysningar, rysningar av den sorten som kommer av prestationsångest. Ordet slutpraktik får mig att ställa väldigt höga krav på mig själv. Jag vet att jag inte behöver göra det för jag förväntas inte vara en perfekt lärare bara för att jag gör min sista termin. Utan jag tror mer att det handlar om att jag vill kunna känna vilken bra blivande lärare jag har blivit efter att läst på lärarprogrammet i 3,5 år. Jag längtar till praktiken och det ska bli så kul att komma ut på en skola igen, men det sitter en liten prestationsdjävul på min axel och viskar i mitt öra. Jag hoppas att han trillar bort när jag springer till bussen på måndag morgon......

Sista veckan på universitetet som sagt(skrivet) och då är det projekt vecka när man läser IKT och vi jobbar med digital storytelling. Varje studiegrupp ska göra en film. Digital storytelling handlar mycket om personligt berättande, att få uttryck för sin egen röst o.s.v. Så inte nog med att de vill att visar en film på fredag den ska också vara personligt berättad. 4 helt olika individer, som inte känner varandra sedan tidigare, ska tillsammans berätta en personlig berättelse. Vi bestämde oss för att leta efter minsta gemensamma nämnare för att vi alla skulle kunna känna att berättelsen var just vår. Vi insåg ganska snart att vi alla hade haft karriärs drömmar som lärare eller andra vuxna satt stopp för, i värsta fall genom att slå men oftast genom att inte uppmuntra eller ta oss på allvar. Ni som har känt mig länge vet att jag drömde om att bli kock. Jag minns så väl den gången då jag fick ha två dagars prao i köket på Änggården(ålderdomshem i Mjölby kommun) och jag för första gången kände mig som en kock eller kokerska. Nog för att jag bara var 11 år och ägnade dagarna åt att bre smörgåsar och röra i den stora soppkastrullen, men intresset för matlagning växte sig bara starkare i och med detta. Sen kom jag till högstadiet där mina drömmar gick i kras i samma stund som min hemkunskaplärare för 25 gången anklagade mig för att flörta med pojkarna mer än att laga mat. Vem har sagt att man inte kan göra båda? Men i det här fallet hade hon fel, jag ville laga mat och la heller inte energi på något annat. Hatet mot hennes arrogans, blindhet och oförstålse för vad som egentligen hände varje måndags e.m. då vi alla klev in i hemkunskapssalen krossade mina drömmar om att bli kock.

Nordlund som framtida kock.....

Idag kan jag känna att det inte gör så mycket och jag är inte längre arg på min gamla läraremen jag kommer heller aldrig tycka om henne. Min erfarenhet säger mig att lyssna på barn och ungdomars drömmar och mål och framförallt ta dem på allvar. För vem har rätt att stoppa Axel ifrån att bli frisör eller Sofia ifrån att bli byggingenjör?

Där jag bor nu....för ett tag....

Flyttfågeln har än en gång landat och slagit sig till ro, ja i alla fall för ett litet tag. Jag hyr ett möblerat rum i en stor lägenhet mitt inne i stan i Karlstad. Jag delar resten av lägenheten med två killar som jag inte kände sen tidigare. De är trevliga och det funkar bra. Nackdelen med att flytta in i ett möblerat rum är att det är en själv och ens kläder som flyttar in och ganska snabbt så inser man att man saknar en massa saker(förutom alla e skor man lämnade hemma i boet)....sina korgar, egna filtar och kuddar, mattor, (plast)blommor och små grejer. Jag kommer inte stå ut tänkte jag och for till IKEA. Med ett nytt överkast, lite förvaringskorgar, en toamatta, tandborstmugg och blommor känns det nu genast bättre. Nu är det här mer som mitt rum och min toalett(ja jag har faktist en egen)

Före....

och efter.

Nu tittar ni noga och säger "Jaha, va är det för skillnad då?"Jo det ska jag berätta: överkastet och sakerna i fönstret, nämligen blommor och en trevlig liten korg. Sen är det även ett par nya förvaringskorgar i hyllan. Men vem vill se en hylla....

Fina tulpaner från fina vänner!

En ny förvaringsbox som står i hyllan....jag gillade det gammaldags mönstret.

När Klara ska förklara

I lördags så var det lite återträff med tjejerna här i Karlstad. Vi är några stycken som har läst tillsammans ganska länge eller till och med hela tiden. De här tösera tog examen nu för en vecka och jag ligger ett halvår efter.....men snart är det min tur. A part of the best of K-town försvinner liksom här ifrån nu, som tur är så är vi några som är kvar och balanserar upp det hela. Jag kommer sakna er som har flyttat men jag är också fantastiskt glad att ha er som bor kvar. Det var i alla fall riktigt roligt att få en härlig kväll tillsammans i Karlstad.

Jag har saknat er

Helgens höjdpunkt inträffade då vi var påväg ifrån stationen hem till mig och vi av någon anledning kom in att prata om Klaras mun. Den var liten konstaterade vi, men den används ändå flitigt till att prata i snitt 22 timmar/dygn.:) "Ja, jag har en liten men välfyld mun" sa Klara. Jaha du, då vet vi det. HAHAHAHA. Jag har själv myntat ett liknande citat, med fantastisk självinsikt, då jag skulle förklara varför jag inte ens försöker se normal ut på kort. Efter ett 20 tal år av erfarenheten att jag inte blir bra på kort så konstaterade jag att: "mig ska man uppleva live."