25 minuter är inte en speciellt lång tid när man bara sitter hemma i soffan och kollar på TV. Timmarna framför dumburken bara flyger iväg vissa gånger då man är slöare än vanligt. Men 25 minuters tittandes på 10 km fristil i OS kan te sig som timmar. Timmar av nervositet, lycka, spänning, förhoppning och fruktansvärd rastlöshet som gör att man inte kan sitta still. När man tänker på det så mår man aldrig riktigt bra förrän mållinjen är passerad. Men det är värt det för då mår man underbart!p.s. kvällen är inte slut än........
No comments:
Post a Comment