Impulskontroll

Idag när jag åkte hem så kom det en gammal Peter Jöback låt på radion och genast fick jag en impuls som sa mig att jag var tvungen att lyssna på "Stockholm i natt" med Peter Jöback. Det var en stark impuls som jag i detta nu tillfredsställer då jag sitter här och lyssnar just på denna låt. Inte en så svår och jobbig impuls, om man nu inte hatar Peter Jöback och hans musik. Men det gör inte jag, jag gillar låten och hans röst. Det var bara lite oväntat att jag så stark ville höra låten. Hade jag just där och då haft möjlighet att sätta på låten så hade jag gjort det. Återigen, ingen speciellt jobbig impuls att inte kunna stå emot. Men tänk om impulsen var helt galen och jag helt saknade impulskontroll. Tänk om impulserna styrde ens liv, kanske inte hela ens liv men tillräckligt stor del av det för att man skulle utmärka sig. Tänk om man varje dag gjorde saker som man inte lärt sig att styra över. Jag försöker föreställa mig hur det är för jag spenderar mina arbetsdagar med en pojke som har det så. Han får ibland impulser som driver honom att göra något som han vet är fel, men han har ingen impulskontroll, så han kan inte stoppa dem. Det är som att han vid dessa situationer brottas med sig själv, den ena delen av honom säger "JA" och den andra "NEJ". Samtidigt. När jag tänker på honom och det han brottas med så känns impulser som petitesser. För så jobbigt är det inte att behöva lyssna på Peter Jöback.