Tidigt i morse, tillhörande den delen som fortfarande kan kallas natt, vaknade jag av att jag gick i sömnen. Eller jag hade inte kommit längre i min gång än att jag stod upp i min säng. På tå, med täcket om mig stod jag och balanserade längst ner i min säng. Anledningen till att jag stod där var att min säng var full av ormar. Svarta små jävliga ormar. På min stol vid skrivbordet satt en människa(någon jag känner men jag minns inte vem)och tjatade på mig "att där kan du ju inte stå" "Ja det vet jag väll!" skrek jag tillbaka. "Men vad tycker du att jag ska göra då?"gav jag som motreplik till den människan på stolen som tycktes veta så bra. Denna människan föreslog då att om jag hoppade ner på den runda mattan som ligger bredvid min säng så skulle jag vara räddad undan alla farliga ormar. Jag lyssnade på dennes råd och hoppade ner på mattan. I samma stund som min kropp åter tog "säker" mark vaknade jag ordentligt och skrattade lite åt hur fånig jag just varit. För att förtydliga så var det naturligtvis en dröm för det fanns varken ormar eller människor i mitt rum, men under den delen som jag just berättade om så var jag ändå ganska vaken och medveten om vad jag gjorde.
När jag kom till jobbet så fortsatte tokigheterna då en av mina 7-åriga elever säger följande till mig:
"Jag såg i samlingen att du hade en tatuering och då tänkte jag är Anna en skurk eller är hon en sån som hänger med coola killar."
"Vad kom du fram till då?" undrade jag.
"Att du är en blandning av båda" svarade då flickan glatt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment