14 May 2012

Låt oss aldrig sluta skicka brev

Det är få saker som gör mig så glad som att öppna dörren och se ett brev ligga där på dörrmattan. Nu snackar jag inte räkningar, pensionsval eller information från den lokala församlingen. Utan riktiga, handskrivna brev. De gör mig glad. Så glad att jag vill skutta runt och veva med armarna på en och samma gång. Jag fick ett sådant här brev förra veckan och runt, runt skuttade jag, helt obrydd över att mina skor spred både sand och jord runt i hela min hall. Ett handskrivet brev från en 7-åring är dessutom det bästa av alla handskrivna brev. Mycket kärlek, omtanke och stolthet förpackat i ett kuvert och inskrivet i ett papper. 
 
Tack snälla Ida för att du gjorde min dag. Snart får du svar, det lovar jag.

1 comment:

  1. vad kul att du bloggar om mig! Jag längtar till Parken Zoo och till jag får svar på brevet och får träffa dig! Kram Ida

    ReplyDelete