Trippen hem till Mjölby bjöd på en lunchdate med Sandra. Vi har varit kompisar så länge jag kan minnas. Till en början var det inte riktigt självvalt från våran sida då våra föräldrar växt upp och busat ihop. Då det bara skillde ett år mellan oss och då jag bodde granne med Sandras mormor så var det ju "naturligt" att vi skulle leka. Våran vänskap har väl gått upp och ner genom åren och inte alltid varit lika stark som den är idag men nu är det så naturligt det bara kan bli. Sandra är underbar! Vi är så lika men ändå olika, vi kan prata om allt och vi har haft så mycket roligt ihop...
När jag tänker efter så har vi haft som mest roligt runt mat. Vi båda älskar god mat och vi har alltid kunnat umgåtts och haft trevligt då vi lagat och ätit mat tillsammans. Det fanns tider i våra tonår då vi alltid gjorde spagetti och köttfärssås varje gång vi sågs....det var som våran minst gemensamma nämnare under år då vi kanske inte hade så mycket annat gemensamt. Så tack denna goda rätt för fantastisk vänskap!
Pastasallad
Gött
Kröppa....
och hennes kömpis
och hennes kömpis
No comments:
Post a Comment