Gött att vi är bäst på något!

"Svenskarna är världsmästare på att äta godis. Vi äter i genomsnitt 17 kilo godis per person och år, medan den genomsnittliga EU-medborgaren äter 7 kilo per år" Från SVT.

17 kilo låter mycket men när man tänker efter så är det 52 helger på ett år och helgerna utan godis är få(i alla fall för min del) För tänk på det; godis passar alla slags humör och tillfällen:) 17/52= 0,32 kilo = 3,2 hg. Så 17 kg godis per person och år blir 3,2 hg godis per person och helg. Sen är det helger som jul och påsk då vi inte gör annat än äter godis.....Men.....hm....jag undrar vad alla andra Européer äter på helgerna?

I SVT klippet så skyller de våran godis konsumtion på lösgodis...som att det vore något fel på lösgodis. Vi har så mycket att tacka det underbara 80-talet för:) Jag saknar lösgodis nästan lika mycket som jag saknar ost........

Nu ska godisråttan sova...GOD NATT

Vilka är the footpatrol?

Och frågan lyder: När man missar eller inte orkar vänta på bussen ringer man till dessa....

Jag spelar lite Jeopardy om ni undrar vad jag håller på med.

På Wilfrid Lauriers University så finns det en mängd olika slags volontär jobb. Jag kommer återkomma mer till det om ett par veckor.... En massa volontärer innebär att de utför något som kanske resten av studentskaran kan använda sig av. Kanske något till våran fördel? Jajamensan!En av tjänsterna som erbjuds på WLU är the FOOTpatrol. Det footpatrol är alltid en skara på minst 2 personer som följer studenter till eller hem ifrån universitetet, de jobbar från ottan till natta.Jag har tyckt att bussschemat har passat mina rutiner och har därför inte känt något behov av att utnytja det gående sällskapet. Det ska även tillägas att det finns en Footvan för oss som bor lite längre ifrån universitetet. Men när jag här om kvällen när jag skulle på ett 30 minuter långt möte så hade jag ingen som helst lust att vänta ännu en timme på min buss. Så då lyfte jag den lilla luren och slog 519886FOOT(jag fattade inte FOOT först, men sen är jag ju blond me. FOOT är lika med siffrorna på mobil tangenterna för F....O....O...T) Jag tror att jag i det ögonblicket startade en vänskap som inte kommer brytas i första taget....Jag är dock lite rädd för att jag inte ger hälften så mycket tillbaka som jag får av det FOOTpatrol. Man blir i alla fall upphämtad på Uni. och sen körd hem till dörren. Nog för att jag i tisdags fick åka runt i halva Waterloo och släppa av folk innan det var dags för mig att kliva av....men det var det värt!

Jag har en känsla av att det inte var sista gången de stannade på 611 Belont Ave......

Karlsson hade trivts.....

Dagsutflykter är väl bara för härliga! Det tycker i alla fall jag och Wenche, min norska kompis. Bara vi kom på idén om att först åka till the town of St.Jacobs(förbi marknaden och ut på landet) sen marknaden och sist men inte minst till ett suschi ställe gjorde oss helt spralliga:) Vi hade hört så mycket gott om denna lilla stad som ligger nån mil utanför Waterloo: The town/village of St. Jacobs. Så vi bestämde lördag morgon kl. 10 då far vi. Väderprognoserna lovade inte gott men vi hade bestämt oss. Och som ett mirkael var det uppehåll i stort hela tiden vi var iväg....ett par droppar ska vara bra för växtligheten har jag hört, så ingen skada skedd. Spända och lite pirriga satt vi på bussen och kikade ut på alla gärden vi paserade. Pirriga av glädje för att man inte riktigt vet vad som väntar, ni vet....Vi hade hört att det det skulle vara en gata, så vi hoppade av där vi tyckte att det såg ut som att den alena gatan började. Luften var frisk, träden färgglada och denna lilla, raka gata full av liv. Klädaffärer, caféer, leksaksaffärer, muséer, restauranger, en mängd prylaffärer och så auktionshallar. Så mycket liv och rörelse i en så liten "stad". Så himla mysigt och gemytligt, jag stortrivdes! Att bara strosa runt, gå och titta och ta en fika.....härligt! Så hyggelig og koselig, som Wenche sa. Vi blev båda två väldigt fästa vid the town of St. Jacobs.

The street...

Jag och Wenche vid ett av de alla färgglada träden

Fika på ett riktigt bakery

Karlsson och Hilma om 20 år...haha


Kolla vad jag hittade i en av auktionshallarna.
Great Garbo som pappersdocka

Maple syrup muséum

Så nu vet jag hur mycket socker det är i Maple syrup.....jag tänker ändå köpa med mig hem....

En så söt affär med ett litet tåg som åkte runt, runt.

Fina Kärleksört

På St. Jacobs market fanns det pumpor överallt.

Här har vi Wenche på nästa års Halloween kort.

Underbart sushi ställe....all you can eat for $12......YES!!!!

Nu i veckan ska vi göra oss redo för nästa stora helg.....HALLOWEEN!!!Buh buh.... Jag är inte så mycket för kommersiella jippon, i alla fall inte när vi i Sverige "gillar" och apar efter allt de gör i Nord America. Men nu är jag här och då ska det firas Halloween, för jag gillar ju att klä ut mig:)

Jag vet att ni är flera som läser men som inte kan kommentera, jag har gjort de inställningar jag kan och kan inget mer göra än att beklaga läget. Ni får jätte gärna skriva ett par rader till min mail istället om det är något som ni vill framföra: nordlund_anna@hotmail.com Jag är bara glad att du läser!

Mitt (nystädade) hus

Igår var det tjejfest. Vårat lilla tjejgäng består av mig och 1 svenska till, 2 norska tjejer, 1 danska, 2 australiensiskor, 2 farnsyskor och vi har så roligt ihop. Igår var det middag, vin och en massa tjejsnack. Idag är vi trötta och sega så då blir det en lugn kväll med middag och film hos mig, mysigt! Jag är så glad att jag har de här tjejerna, vi stöttar och tar hand om varandra:)

Jag kom på att jag inte har vista bilder på mitt rum eller resten av huset. Övervåningen där jag, Ray och Andrew har våra rum är nyrenoverad. Nymålat och ny heltäckningsmatta(lite väl 80-tal, jag vet. Men fortfarande populärt här i Kanada.) Jag trivs bra i mitt hus men det är inte världens fräschaste. Men det duger åt Nordlund:)

Köket där våra små husmöss bor....

Badrummet som vi 4 slåss om. Som tur är har vi lite olika dygnsrytm....jag är ganska ensam klockan 8 på morgonen.
TV rummet

Våran TV. Här samlas jag och min kompisar när det är Greys.

Mitt rum. Skrivbord och fönster.

Min sköna säng där jag sover som en stock.

Nu ska jag laga mat till brudarna....TREVLIG HELG!

Varning...riktigt skitsnack

Frustration. Irritation. Varför?
Så känner jag inför Kanadensiska toaletter.
De är låga och i stort fyllda med vatten och alltså inte gjorda för 2000-talets feministiska män som sitter ner och kissar för då lär de doppa ner hela....ja, ni vet....
För att inte göra toapappret blött innan man har torkat sig så gör man bäst i att ställa sig upp. För att ha råd med all mängd vatten som de fyller sina toaholkar med har Kanadensarna(eller Nord Amerikanerna, för jag har förstått att USA har på sama sätt) istället gjort rören smalare...en briljant idée. För det är så roligt att inse att hälften av avföringen flyter runt i allt vatten medans den andra hälften hängt med i spolningen.
Frustration. Irritation.
Så här får man låsa in sig på skethuset en längre tid, för spola det måste man göra minst ett par gånger......

Fina, varma höstdagar

En minut känns som en evighet när man väntar på mat, bussar eller står på en cardiomaskin på

gymmet. För det första så är inte Anna Nordlund gjord för att vänta, det är ett som är säkert. För det andra så är det roligare att springa eller cykla på grusvägar i skogen, men i brist på dessa blir det gymmet. Det är gratis, eller ingår i våran universitetes avgift, det är ett STORT+. Det jag vill komma fram till är att tiden går så fort när man har roligt. På söndag har jag varit här i 8 veckor. Man behöver inte vara ett mattegeni för att ganska snabbt inse att det är halva tiden...Det känns overkligt att det gått så fort. Runt halvtid har jag alltid en förmåga att tänka att det hela snart är över....och jag känner mig långt ifrån redo att lämna allt här. Jag är inte färdig än! Det känns knappt som om jag har börjat...

Fel sätt att tänka, jag vet! Jag ska sluta att bläddra både framåt och bakåt i in kalender.

Idag är det den 20 oktober 2009, och det har varit en underbart fin och varm(över 10 grader helt plötsligt) höstdag.

Tyvärr så måste jag se lite framåt för imorn har jag ett test på en bok så nu ska jag försvinna in i den....Det fina med hösten:

Färger

Löv

Asfaltsblomma

Snacka om att lämna ett spår efter sig....

Får mig att tänka på ett par fotavtryck i Stensäng.....hihi

Livet som Zebra var så bekymmersfritt....

Det var så simpelt att bara skutta omkring, beta, dricka vatten(?), hänga med mina andra djurkompisar och bara ha det trevligt.....jag gillade mitt liv som Zebra. Det var intensivt, mycket roligt och på tok för kort. Tyvärr så tog det slut aldeles för fort, för när klockan var runt 11 pm så hängde alla min ränder nere vid höfterna, handlederna och fötterna. Ränderna gör Zebran och genast var jag bara en tjej iklädd endast svarta trikåer(inte alls lika charmigt som att vara Zebra) Det var som en tecknad serie där Zebran helt plötsligt tappar bort alla sina ränder. Mina var ju dock inte så svåra att finna.....men jag fick en Disney känsla av det hela.....

Processen att bli en Zebra var inte gjort på en halvtimme. Men jag fick god hjälp så det vara bara att snurra. Den färdiga produkten. Min fjantiga lilla svans och de svarta ränderna i håret syns lite dåligt, men de var där och satte pricken över i:et.Jag, en kanin och ett gäng kattdjur. Visst är det underbart när man kan mötas över gränserna...

En av mina favoriter från kvällen....Niamh som filurkatten från Alice i underlandet....så bra!
Väldigt kreativt men dock lite grymt...
Aussie killarna tänkte ett steg längre och kom som ett ägg och bacon....


hihi...sötaste snabeln!

Bland djurskaran fanns fanns även en nyckelpiga(killen tyckte att det var roligt att få vara en ladybug) många katter, en isbjörn, koala, en gris och ett gäng kaniner.

Jag längtar redan till Halloween då jag får klä ut mig igen.....

När ränderna till slut klipptes bort i fredags natt så började återigen det lite mer bekymmersfulla livet....plugg, plugg, plugg och åter plugg. Den här veckan kommer bli väldigt, väldigt tuff. Lite sömn, mycket kaffe, min dator och en stor hög med böcker.

Jag ska göra mitt bästa......

Igår Tyskland, idag Afrika och imorn ska jag bara vara hemma

Igår förstår ni var jag på Världens nästa största Octoberfest, det är ju lustigt att en Europe ska behöva åka till Kanada för att uppleva nåt så Europeiskt. Kitchenere är vida känt för att just vara den stad som anordnar Världens näst största Octoberfest. Det är lätt att kli sig i huvudet och under hur i hela fridens namn det gick till så här kommer nu ett stycke Kanadensisk histora. Håll till godo:)
Kitchener hette fram till 1916 Berlin av den enkla anledningen att här bodde så många tysktalande. Men när Kanada gick in i första världskriget så kändes det inte bra att ha en stad som hette Berlin så då bytte staden namn till Kitchener efter Lord Kitchener, Storbritainiens dåvarande militärminister. Men bara för att man byter namn på en stad så försvinner inte alla människor och helst inte deras kultur. Tyskarna stannade och etablerade sin Octoberfest allt starkare.

Mitt nästa mission är att ta reda på varför Waterloo heter Waterloo......fortsättning följer.....

För att återgå till Octoberfest firandet så var här igår en av veckans största fester. Ett riktigt Oompa band(självklart tysk-och engelsktalande)spelade glad musik, alla hade tjusiga färgglada hattar på sig och vi ingången fick alla varsin ölmugg......stämningen var helt enklet på topp!

Nordlund i sin tjusiga hatt.

Bingermans hette stället som anordnade hela kalaset

Skyltar på tyska

Det tokiga bandet

De gamla gubbarna i bandet roade sig ungefär var 30 minut med att stå på händer samtidigt som de svepte en öl.....ingen gör det som tyskarna.

Ikväll ska jag inta Afrikas savanner utklädd till en Zebra. Om det inte blir succe så vet jag inte vad. Jag ska inte hela vägen till Afrika utan bara på en födelsedagsfest med tema animal....och den som inte klär ut sig kommer inte in.Jag tycker att det ska bli jättekul!

Trevlig Helg!

En Riktig Kanadensisk Thanksgiving

Den här och kommande och näst kommande vecka är fullbelamrade med uppgifter, assignment och quiz. Så där så att det till och med är jobbigt att titta i kalendern. Jag har fullt upp helt enklet, och av den anledningen är bloggen underbar för då får jag tänka på allt det roliga, spännande och härliga jag har fått vara med om. Helgen som var toppar det mesta....och mycket tack vare den underbara och gästvänliga familjen Carey. De tyckte liksom att det var spännande att vi var där och de hade så många frågar till töserna från andra sidan jorklotet(fast från olika håll)Jag hoppas att jag gjorde ett bra jobb som representant för Sverige(precis som kungafamiljen...iiihhh)Vårat 5 stjärniga hotell eller jag menar familjen Carey's hus. Stort fint och väldigt hemtrevligt!
Sen de två av bilarna som vi for runt i hela Sarnia i....den oranga kallas för The great pumpkin Ett av alla de fina höstträden och en tokig Aussie tös....här på promenad för att plocka färgglada löv att ta med sig hem.

Tara, Wade och Nordlund.

Wade är den yngsta sonen av tre i familjen Carey....så förstå att de var glada att ha två flickor på besök. De kallade oss princesses.

På vägen från Waterloo till Sarnia stannade vi på en pumpkin farm....där det inhandlades pumpkins av olika färger och utseende.Time for pumpkin carving....och varför göra det dag tid när det är så mycket roligare klockan 2 på natten.

Det är lite för simpelt att bara göra jobbet, man måste ju få ha lite roligt me.....

Kolla va fin han blev! Wade instruerade nybörjarna så att de själva skulle klara av att skapa Steve som han fick heta.

Thanksgiving dinner

Jag tillsammans med Wades mamma Mrs Carey(men vi fick kalla henne Joan)

Nog för att vi var många men det där var en helt sjukt stor turkey

Ett av de tre borden.....jag tror att vi var över 20 personer.

Förstår ni vad gott.....MUMS!

Ni som vet hur rädd jag är för mörker och spökhus och allt sånt förstår hur mycket jag skakade då familjen tog oss med till nån halloween park. Det hela började med att vi åkte runt i bussar utan tak genom en skog full av otäcka saker....spöken, mördare, clowner, zombies. De hoppade upp på bussen, smög sig på, tog på vårat hår och gjorde allt de kunde för att vi skulle må dåligt. De lyckades med mig och Tara kan jag säga!

Jag skrek och grät...... fy jag var så rädd. När vi sedan skulle fortsätta in i ett spökhus sa jag nej tack och gick och satte mig i bilen. Så nu har jag även upplevt lite Halloween...

Mr Carey körde ut fin bilen och tjejerna på en runda.

En fin och häftig bil som Mr. Carey var mycket stolt över.

En av kvällarna(ok...nätterna)blev det bad i deras hot tub.

Skönt och varmt som ni kan se på all ånga...

Vi åkte till Brigden Fair

En stor höstmarknad som man har varje år på Thanksgiving helgen.

Där blev det en funnel cake....så gött

Traktens största pumpor(och då menar jag de stora oranga sakerna bakom oss)
Vinnaren vägde över 800 kg....

OS facklan kommer gå genom Sarnia och vi fick hålla i en prototyp....hur häftigt är inte de...

Ja vad säger man....åt vänster kommer man till USA

Bron, Wade och sen USA på andra sidan om forsen.

Tara och Anna

Jag och Wade vid lake Huron

Kanada på ena sidan och USA på andra

That was one of the best weekends ever!