Dopparedagen

På ett sätt är det perfekt att komma hem till jul, för när är det härligare att vara hemma. Alla kompisar kommer hem och myskänslan omfamnar allt och alla. Julafton följde familjen Nordlund-Karlssons traditionsenliga mönster med firande hos min moster. Glögg, julmat, Kalle Anka, efterrätt och julklappsutdelning. Sen hem till oss för våran egen lilla julklappsutdelning och dagens höjdpunkt; Karl-Bertil Jonssons Julafton. Julafton vore inte på riktigt utan Tages underbara saga. Helt seriöst skulle inte Kalle ha en chans om jag var tvungen att välja.... Senare på kvällen åker vi tillbaka till min moster och alla där och då är det dags att spela spel. I år hade de köpt ett nytt TP; TP team. Mycket roligt! Tror att jag måste köpa ett jag med.....

Kusin vitamin försöker lägga beslag på alla klapparna

Tomten tittade in för att kolla så att vi skötte oss....

Zimba önskar att alla klapparna var till honom

Bus....

Förr eller senare så måste man betala för att man sovit för lite, i alla fall om man är mig. De sista nätterna i Waterloo blev det inte mycket sömn. Det var julfester, tidiga bussar till Toronto och sista kvällen med gänget. Den 23 timmar (från dörr till dörr)långa hemresan innehöll endast ett par timmar sömn. Och som en liten parantes så kan jag säga att jag nära på hatar aircondition. När jag vaknade på juldagen, ganska mycket senare än vad jag vanligtvis vaknar, så stod det klart att betalningen var bestämd. Jag hade ont i hela kroppen och var förkyld. Inte roligt alls:(

Efter ett par dagar av lugn, frisk luft, avslappnat umgänge med vänner och familj börjar jag nu känna mig bättre.

Men visst var det ändå en välsignad jul!

Home sweet home

Det var ett par långa, sega och känslomässiga dygn innan man till slut nådde Västra Harg och Runneberget. Resan hem från Waterloo gick trots allt väldigt bra....det var ju ändå vinterväder och ett par andra resenärer just de dagarna som jag var ute och åkte. Vi blev 45 minuter sena in till Munchen. Det hade varit hårda vindar över Atlanten, men i stora och stabila plan känner man ju inte av det. Vi hade 1 timme och 45 minuter till nästa plan så förseningen påverkade inte oss. Vi var i tid till Arlanda, tåget mot Linköping gick som det skulle och 15 minuter sen anlände jag till Linköping. Sen blev det att åka skoda resten av vägen hem till Harg. Det gick så fint så. Hemma i Runneberget väntade en glad mamma, en exalterad Zimba, god julmat och en gran som ville bli fin till självaste doppare dagen. Skönt att vara hemma i Sverige och det vinterfina Västra Harg!

Runneberget i vinterskrud

Mitt lilla hus...

Julkrans på dörren

Bye bye Waterloo!

Om 5,5 timme går planet ifrån Toronto, men redan om 1 timme lämnar jag Waterloo. Under om det blir för alltid eller om jag kommer komma tillbaka?
Jag längtar i alla fall hem så det ska bli underbart att kliva in i Runneberget imorgon kväll....om nu allt går som planerat. Det snackas snöstorm åt både öst och väst så jag ska till vädergudarna(och alla andra gudar med för den delen) Hoppas att de är på våran sida de närmaste 24 timmarna så att ajg får fira jul hemma i Svedala!
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR alla mina vänner

...och jag som inte sjunger.....

Jag må ha ett antal principer som jag håller hårt på, för envis har jag alltid varit(eller hur pappa) men det finns bara en som är av dödviktig art. Nämligen: Jag sjunger inte! I bilen när jag är själv går det bra och för att hedra en person som fyller år, och när jag leker och jobbar med barn. Men jag tar aldrig ton själv, i alla fall inte för en skara större än en handfull. Och viktigast av allt så sjunger jag inte i en mick så att fler än den där handfullen kan höra mig. Ja, jag vet, jag sjöng bland annat på min konfirmation och det är antagligen därför som jag har den inställningen jag har idag. För att sammanfatta den händelsen så var den ingen större succe. I alla fall, den här principen har jag hållt ganska hårt på fram tills hösten 2009. Av någon anldning så har jag gång efter annan hamnat på scenen på vårat favoritställe här i Waterloo, Chainsaw(motorsåg kan man översätta det till) Dock aldrig själv men med en mick och glatt sjungande. Gärna på torsdagar också då just detta tillhåll är fyllt från golv till tak....med folk då förståss. Som tur är så finns det bara så kallat "bild bevis" från en av kvällarna. Vilket jag tycker är ett bevis på den lilla sannolikhet att det faktist har hänt flera gånger. Jag menar många använder photoshop i dessa dagar.....så jag förnekar allt.....för jag sjunger faktist inte!

Den här bilden säger ALLT!

Wilfrid Laurier University

Människan har utvecklat en kultur där vi fotograferarspeciella händelser och oftast glädjefyllda sådana. Väldigt sällan fotograferar vi som privat personer våran vardag eller sorgliga händelser. När jag pratade med min kära vän Hanna Glav för ett par veckor sedan så undrade hon om jag hade tagit några kort på universitet och NEJ det hade jag ju faktist inte. För mycket vardag och för lite speciella tillfällen för att universitetet skulle varit ett självklart offer för min kamera. Men det hade varit galet dumt att åka tillbaka till Sverige utan att föreviga "mitt" Kanadensiska universitet. Universitetet har funnits sedan 1911 och var från början ett universitet under den Lutherska kyrkan, Waterloo Lutheran University. När skolan 1960 blev ett public universirty så skulle det också byta namn. Efter många om och men så fick skolan namnet Wilfrid Laurier University efter Wilfrid Laurier som var Kanadas första fransktalande stadsminister. Det nya namnet var inte speciellt omtyckt då Wilfrid Laurier inte hade någon som helst koppling till skolan, staden eller området. Det spekuleras i att namnet var passande för att skolan skulle kunna behålla initialerna WLU. Förutom mig själv så går här ca. 12 000 studenter.

Skolans symbol: den gyllene höken

Golden Hawk låter mycket bättre insåg jag nu....

Gymmet

Gratis och mycket bra.....

Där har jag tränat minst 2 gånger i veckan

Idrottslagen heter Laurier Golden Hawks

Idrottsbyggnaden där det finns gym, simbassäng och en massa hallar.

Fotbollsplanen

Helt fel säsong att ta kort på den...men men.

Den har konstgräs och har använts fram till december.

Det har varit ständig aktivitet, dag som natt.

Bricker Academic building där jag har haft en lektion vaje vecka.

Stora föreläsningssalar för 200-300 personer.

St. Nicolas Campus.

Där finns det food court, en massa kontor, studentförening och klassrum m.m.

Där finns också the concours där man kan sitta och plugga eller bara ta en kopp kaffe.

I the concours finns en stor öppen yta där det alltid händer något; försäljning, utställningar, temadagar eller uppvisningar.

Den stora matsalen som är öppen från tidig morgon till sen kväll. Där kan man äta allt från frukost till skräpmat. Ganska många elever köper foodplan, vilket innebär att det äter all sin mat där.

I Woods building har jag haft 3 av min 4 kurser.

En av dem var egentligen i Artsbuilding. Men Art och Woods sitter liksom ihop så de räknas som en byggnad tycker jag.

6 våningar med klassrum och kontor.

I Woods building finns också det Internationella kontoret, våran egen lilla plats på universitet. Där jobbar dessa underbara människor som har varit till stor hjälp under terminen.

Snälla som de är så pekar de både på Canada och Sverige, bara för min skull.

Biblioteket. 7 våningar. Där har man pluggat en del, i alla fall väldigt intensivt den sista veckan.

Min lilla plugghörna.

Förutom de byggnader som har visat så finns det säkert ett 10-15 tal till på Campus. Vissa är korridorsboende och andra är skollokaler. För mig är detta ett stort Campus men med Kanadensika mått mätt så är det litet.

Här frågar vi inte, utan här flyttar vi bara in...

Varje gång då jag har gått ner för trappan till undervåningen så har jag lagt märke till att det varit ett hål över fönstret. Med tanke på husets allmänna skick så har inte hålet bekymrat mig något speciellt. Jag har lagt märke till det men inte mer. Ett hål som blir kanske ett par milimeter större för varje vecka uppfattas inte som ett hål som blir större, i alla fall inte i min värld. Skillnaden sker för långsamt för att uppmärlsammas...lite samma ideologi som Amerikanerna kör med kring klimat frågorna. I alla fall. För ett par veckor sedan så upptäckte jag i alla fall att det helt plötsligt låg en massa mös och bös(sågspån, isolering m.m.) på själva fönsterkarmen och då märkte jag även att storleken på hålet hade förändrats. Med tanke på att möset och böset kommer in i huset så är det ju någon på andra sidan väggen som försöker ta sig in för inte sker såna här saker utav bara sig självt. Jag tror bestämt att det är någon som vill flytta in hos oss! Inte heller vilken någon som helst utan med största säkerhet någon av ekorrarna som bor mellan vårat ytter-och innertak. Det ska bli spännande att se om denna någon hinner flytta in innan jag flytar ut. Andrews rum står tomt från och med imorn, så jag menar det finns ju plats.

Hålet

Hålet+mös och bös

Sen en liten hälsningn till mor och alla andra där ute som finner en faccination i vårat Svenska kungahus och andra kungahus i Europa. Tro det eller ej men jag tror att jag har hittat något ännu bättre en Svensk Damtidning. Tidningen heter Royalty och tilltalar mig på alla sätt och vis......:)Dock lite för lite intresse för våran svenska kungafamilj...

...men titta så fin.

Nej jag köpte den inte utan bläddrade bara igenom den i butiken.

Klara, färdiga, gå....nu är det jullov

När jag igår klockan 9.30 pm klev ut från sal BA201 i Bricker Academic building så började mitt jullov. Just då var jag bara trött men glädjen och lättnaden fanns där inuti så därför tycker jag nu ca. 24 timmar senare att det hela är värt ett litet glädjeskutt.....

Skutt...

Med skolan färdig så har jag nu 8 dagar att bara göra inget, herregud va skönt tänkte jag igår när jag gick och la mig. Jag hade bestämt mig för en sovmorgon på min första lediga dag och nog sov jag, hela vägen fram till kl. 11. Det var inte igår, härligt. Sen idag har jag pysslat och grejat lite med saker som jag inte hunnit förut, fikat med kompisar och haft det lugnt och skönt. Ni som känner mig vet att det inte tar lång tid för mig att bli rastlös. Den slog till nu ikväll den lilla rastlösheten, så imorn ska jag ge mig ut på äventyr i Belmont village. Det är en den lilla samlingen av affärer som ligger en bit ner på min gata. jag har aldrig varit där, så imorn är det dags. Senare i veckan så planeras det skidskoåkning(japp Bambi ska ut på hal is)en tur till shoppingcentret utanför stan, en dag i Toronto och sen flera hej-då-vi-ses-snart fester. Jag ska även se till att kort på allt i min omgivning, universitetet t.ex. det har jag helt glömt bort att fotografera.

Jag ska även försöka njuta av mitt sista jullov som student och mina sista dagar i Canada.

Ha det fint!

Kära Tomten

Jag har som vanligt varit en mycket snäll och duktig flicka hela året. Jag kan ha haft starka känslor av negativ art mot Danmark, men bara som fotbollslag och inte alls som nation. Jag har till och med fått en dansk kompis i år vilket bevisar mitt fredliga sinne utanför fotbollsarenan. Jag har verkligen ätit upp all min mat, spenat och allt. Tyvärr har inte all mat de senaste månaderna varit så nyttig som spenat men det får vi skylla på all Kanadas snabb mat. Men man ska ju anpassa sig till sitt nya lands kultur har vi ju enats om i Sverige. Så vad kunde jag göra? Vad gäller dryck så har jag varit extra duktig i år, bara naturliga drycker som vatten, mjölk och det där som är gjort på druvor. Om Tomten har facebook så kanske han har undrar kring vissa foton som finns där. Vad kan jag säga, jag har njutit av livet och upplevt en massa roligt. För vidare frågor kring facebook kan väl Tomten skriva en kommentar på min wall.

I år så önskar jag mig att alla orättvisor ska försvinna, att alla människor ska älska varandra och world peace.....nej förlåt det där var visst mitt Miss Universum tal....ops....

Min önskelista:

• Fönstertätning.....för visst ska det inte vara is på insidan av ett fönster?
• Alla slags golv som inte är heltäckningsmatta eller något i den stilen. Om det finns någon som helst tjusningen med att damsuga så försvinner den samma dag som det läggs in heltäckningsmatta.
• Skottade trottorer.....jag har bra vinterskor men det är bara en tidsfråga innan jag sätter mig på rumpan eller varför inte landar på magen.
• ...och sen allt det vanliga du vet: EN SVENSK FAMILJEN NORDLUND-KARLSSON JUL, med allt det underbara det innebär!

Tack snälla Tomten!Jag hoppas att du får en tokigt busy jul så att du kan försörja dig resten av året!

När jag ändå har dig på tråden: vart är det du bor egentligen?Jag har insett att det finns lite olika uppfattningar om det beronede på om man kommer från Sverige eller Kanada.

God Jul och Gott Nytt År

önskar Anna

Då finns det äntligen på papper.....

Jag har så himla mycket som jag skulel vilja skriva och berätta om nu men tiden finns inte. Primära behova;äta, sova, kissa och bajsa först och sen PLUGGA. Så alla de inläggen kommer kanske nästa vecka....ska nog skriva en liten kom ihåg lapp med mina tankar till blogginlägg. Jag vill ju inte att ni ska missa nått heller. Men vissa saker kan inte vänta och inte heller missas, så idag tog jag mig 3 timmar ledigt för pluggandet. För idag var alla utbytesstudenter inbjudna till en Good bye but we see you soon lunch. Vet inte om det var så mycket till lunch om du frågar de hungriga....men lite snacks i alla fall. Under dne här lilla mingel lunchen så visades det bildspel från terminen(mycket roligt)det hölls lite tacktal från de på international office och sen var där en liten prisutdelning. Vi fick veta en massa kategorier och sen fick vi skicka in våra röster. Jag hade inte förväntat mig att vinna något....för jag är inte bästa sångare, jag är ingen topmodel och jag är inte topp fem bland party animals. Så jag satt där ganska bekvämt, lyssnade och tjoade när folk vann. Sen var det något i presentationen av personen som hade vunnit biggest heart som fick mig att reagera....de nämnde ordet Grandma. Nu krävs kanske här en liten förklaring till varför just unga, vackra jag reagerar på det engelska ordet för mormor/farmor. Jo ni förstår som den ålders kvinna man är i det här unga gänget så har man fått smeknamnet Grandma. Fine for me:) I alla fall så var det mig de hade röstat fram till den med biggest heart(störst hjärta...inte bokstavligt talat då utan lite mer symboliskt)Lite chockad men glad tog jag emot mitt diplom medan publiken skrattade, klappade händer och tjoade. Tjejerna som delade ut diplomen skulle maila över alla snälla ord som hade kommit in om mig.....Roligt och lite rörande!

Nu finns det på papper....:)Fint!

En nöjd Granadma efter att chocken hade lagt sig....

Vanlig Fransk avundsjuka.....

Det är ju inte lika ärofyllt att vinna "facebook beroende"....hihi
Kvällens(lunchens)vinnare, Tara, som tog hem hela tre kategorier;
årets papparzzi, party animal och den som är med på mest kort

Sen fick vi alla varsin Kanadensisk flagga....

En seg, dryg, svettig och jobbig vecka kvar.....

Måndagen den 14 december är det klart....och dit är det bara ca. en vecka.Vilket är SÅ skönt! För orken tryter, i alla fall plugg orken. Grejen är bara den att på den veckan ska det göras 4 exams, 1 av dem är en hemtenta och sen är det 3 salstentorna. Salstentorna är även så bra utportionerade att de ska göras den 11, 12 och 14. Så käre Gode Gud överlever jag den här veckan med godkänt och utan att bli sjuk då kommer jag klara allt. När jag går ut från tentasalen den 14 så väntar 8 dagars ledigt innan hemfärden.....8 lediga dagar i Waterloo det kommer också bli en utmaning kan jag lova. Här finns inte massor att göra, de andra pluggar till sina tentor och åka på ett par dagaras utflykt till nån annan stad i Canada eller USA kostar skjortan. (ni vet juletider då alla är ute och far)Så det kommer nog bara bli små dags utflykter, sen ska jag sova, läsa tredje Twilight boken och ta dagarna lite som de kommer. Jag längtar tills dess!

Mitt skrivbord just nu och 9 dagar framöver.Bring it on!

En Kanadensisk favorit:)

Det här är Bina Mehta(nästan som Metha:)hon har under den här terminen varit min lärare i No219 - Canadian studies for exchange students. Hon har varit helt underbar och hennes klass har varit båda lärorik och underhållande. Hon har gjort tisdags eftermiddagarna till mycket trevliga!

Det finns mycket man kan säga om denna kvinna:
Hon är en indier som växte upp i Afrika innan hon kom till Kanada under sina tonår. Hon har precis som oss utbytesstudenter kommit till Kanada- detta enormt stora identitets sökande land. Hon förstår våran situation och hon älskar att diskutera hur vi upplever allt detta. Hon svär och pratar öppet om sex. Hon skryter om hur söta hennes två söner är och om hur ung och vacker hon är för sin ålder. Hon säger vad hon tycker och tänker. Allt detta kan ju få henne att framstå som en osympatisk, fräck och arrogant människa. Men hon gör allt med en stor skoppa humor och integritet. Hon driver med sig själv och sin bakgrund. Hon har läst pedagogik och jag tycker att hon är en god pedagog. Hon har hitta sin stil och identit som lärare och det är för mig beudransvärt då den helt klart är mycket unik. Men hon lyckas!

Wenche och jag gjorde hjärtat till henne i söndags. Hon blev jätte glad och skulle ta med det hem till sönerna....

Hon har varit genuint intresserad av våra upplevelser och åsikter och hon har verkligen förgyllt våran tid här. Jag kommer sakna henne!

En kort sekund av en vit vinter...

Imorse var det vinter när jag vaknade...marken var täckt av 1-2 cm snö. Solen sken och fick alltihop att gnistra vackert. Genast försvann tröttheten då jag insåg att vinterkänslan hade infunnit sig på själva 1 december....helt klockrent:) Jag var så nöjd....men när jag tre timmar senare kom ut från skolan så var allt borta och så länge varade den vinterkänslan....

De här två korten hann jag i alla fall ta innan allt var borta.....

Fin morgon!

Imma på fönstret
Mitt rum är kallt på morgonen. Jag sover nästan fullt påklädd under två täcken och varje morgon så är det imma på fönstret......Jag ligger med huvudet precis vid fönstret, så mitt flåsande blir imma på fönstret. Imorse såg det riktigt fint ut ihop med snön utanför.

Hoppas att vintern kommer tillbaka snart igen. Mest för att den är mysig så här års men också för att vissa av utbytesstudenterna kom hit just för att se snö. De har verkligen haft otur för november 2009 är den första november på 17 år som har varit helt snö-lös. (och prtar jag om området som vi bor i, för norröver är det massa snö)

Klart att vi firar kyrkoårets första dag i Kanada...

Denna julen är de andra lika, det blir...

ett bakande och ett korvstoppande, ett fejande och puttsande, ett rumsterande och paketerande och ett vansinigt uppsving i affärsverksameheten som gör de rika knösarna till affärsmänn ännu rikare och de fattiga sattarna till kunder ännu fattigare.

Traditionerna gör julen älskvärd och efterlängtad. Norge och Sverige har ganska lika tradtioner så därför bestämde vi oss för att ha en julmysdag på första advent. 2 norska jäntor, 2 svenska jäntor, 1 fransk jänta och så en australiensisk tomte. Franskan och Australiensaren kom liksom med på köpet av degen och glöggen.....ja de säljer så mycket konstigt på IKEA nu för tiden så.

Det skulle bli pepparkakshus, pepparkakor, lussekatter och glögg.Vi började med att åka till affären för att inhandla igerdiensera till lussekatterna. Att de inte hade saffran blev ganska tydligt då vi frågade än av de äldre kvinnorna i affären efter just denna världens dyraste krydda. Hon tog oss med till kryddhyllan och sa att det borde finns i en sån vanlig krydd-glassburk. "Nej det tror vi inte" svarade vi. "Jo men vi säljer alla kryddor på galsburk". "Ja men då har vi nog inte saffran" svarde vi och fick nöja ossmed att göra kanelbullar istället. Pepparkakshuset blev lika snett och vint som det brukar bli, men ack ändå så fint! Bullarna och pepparkakorna smakade kalas ihop med den ljuvliga glöggen. Kvällen blev en succe!

Wenche fixar degen....

Här blir det pepparkakor.....

formade som lönnlöv så klart:)

Dags att dekorera

Madde, Wenche, Ilk och Anna.

Kolla va fint det blev:)

Färdig bakat och dags för mys och vårat nya favorit spel: Domino.

Madde, Wenche, Ray, Ilk och Anna.

En mysig första advent som jag sent kommer glömma. Den näst, näst, näst sista veckan ska ägnas åt de sista uppsatserna innan det är dags för tenta period. Så jag ska plugga helt enkelt....
Kämpa, kämpa, kämpa sista biten in i kaklet.....om 23 dagar är det över och då kommer jag till och med sakna pluggandet. Så här ska det njutas!

Skönt, då har jag tak över huvudet även till våren....

Just nu har jag bara lust att säga: På min gata i stan.....
För i vår ska jag verkligen bo på gatan mitt i stan, nämligen Drottninggatan. För er som inte är bekanta med Karlstad så kan jag säga att mer centralt blir det inte. Kontraktet nådde Waterloo igår och jag skrev genast på och skickade tillbaka. Jag ska än en gång bo ihop med två killar. Vi ska dela en femma och mitt rum är möblerat. Så alla mina önskningar är uppfyllda:)
Jätte skönt att ha det, ganska stora problemet, ur världen. Att ha tak över huvudet blir i slutändan ganska grundläggande för själva trivseln och för ett funktionellt liv. Så jag är väldigt glad för det!
Annars rullar det på, jag är busy, busy, busy.....
Det som driver mig denna veckan är söndagens händelse då det ska bakas och pysslas i julens anda....jag längtar!

Vart skulle du gömma dig om du var ett sim-kort?

Av någon anledning, som nu är ett minne blott, så fick jag idag för mig att jag ville hitta mitt sim-kort. Alltså sim-kortet med mitt svenska nummer. Jag vet att jag tyckte att jag var smart när jag för 3 månader sen la det i samma lilla plastficka som min bakdosa. Så där tittade jag först, men icke. Jag letade sedan igenom hela skrivbordslådan där jag har bankdosan, min mapp med viktiga papper, hela skrivbordet, efter det min byrå, sen min garderob(där jag har mina väskor med andra svenska saker) och sen resten av rummet. Vid det här laget var jag lite små stressad. Inget sim-kort=inget nummer. Konsekvens: Anna måste skaffa nytt nummer. F....n, NEJ jag gillar mitt nummer. Det har alltid varit mitt och tanken på att inte veta mitt eget nummer när någon frågar gjorde mig panikslagen. NEJ, NEJ och sen letade jag igenom hela rummet en gång till. När alla saker låg där på golvet så stannade jag upp för en stund och insåg att jag i denna stund var min mor upp i dagen. Ingen letar så intesivt efter något som min kära mor. Hon verkligen hatar när hon inte kan hitta sina, mina eller pappas saker. Mest för att hon vid 99% av alla tillfällen vet precis vart hon har sin pinaler. Detta lilla kontrollbehov har i kombination med min fars organisations förmåga då tydligen smittat av sig på mig. Denna insikten slog mig som en blixt från klar himmel men inte trollade det fram mitt sim kort inte.....
Så vart skulle man gömma sig om var ett sim-kort? Eller vart skulle jag gömma mitt sim-kort från mig själv? Jag var så frustrerad över detta att jag lät min goda mat kallna. Jag hade ett enormt behov av att finna detta lilla kort just där och då, och precis som mamma så kunde jag inte sluta leta. Tur att jag var ensam hemma där jag ålade mig fram på golven, med en ficklampa i högsta hugg, för att kunna se överallt(under soffan och byrån o.s.v.) Jag var så nära att ge upp och inse detta vidriga nederlag då jag fick någon slags flashback att jag hade flyttat det från plastfickan till ett smartare ställe, ett ställe där det inte kunde trilla ut. Här följde en ny genomgång av mina saker för att hitta små fodral, askar och fickor med dragkedja. Min hand och blick stannade på en liten grön plast väska där jag har mitt lilla sykit(ja jag vet att jag är en liten tant...) Det enda jag kunde se där i var trådrullar, ett måttband och säkerhets nålar....oh...nej vänta vad är det där? Och som ett under låg det lilla simkortet där, omgivet av nålar och trådar....TACK gode Gud mitt nummer var räddat! Tänk att man ibland är för smart eller dum för sitt eget bästa...Nu ligger i alla fall sim-kortet i en påse med andra svenska grejer i min ryggsäck som finns i garderoben. Var snälla och kom ihåg de om jag skulle få ännu ett hjärnsläpp.

Nu vet jag i alla fall vad som väntar mig i framtiden:
jag kommer krympa till 159,5 cm, ägna all min lediga tid i trädgården tillsammans med min hund som jag kommer prata med, somna kl. 10 på vardagarna, längta hem redan första dagen på semestern, prata mer än vad jag redan gör och arbeta på samma företag i över 35 år......men framförallt så kommer jag göra underbara köttbullar och bli världens bästa mamma!

Santa Claus is coming to town....

Här har man nu gått runt hela sitt liv och trott att gubben sover enda fram till dan före doppare dan, för det vet ju alla att det är nissarna som sköter allt innan själva julklappsutdelningen. Gör alla leksaker, slår in dem, borstar tänderna och putsar hornen på renarna o.s.v. Nissarna gör jobbet och tomten latar sig(för hur blir man annars så tjock....) Sen vid 25 års ålder får man veta att han far världen runt på en massa olika parader. Snacka om att känna sig dum. Hur förklarar man orsaken till denna okunskap för ett gäng människor som kommer från Frankrike, Kanada och Tyskland och som dessutom är minst 4 år yngre än en själv. Det kallar jag pinsamt.....

I lördags så var det i alla fall Waterloos tur att få besök av självaste tomte far. Väntan var lång, precis som på julafton. Men som tur var så hade vi högklassig underhållning under tiden vi väntade. Det var en massa vagnar, uppblåsta enorma djur, musik och en massa utklädda människor som vinkade och önskade GOD JUL. Vi vinkade tillbaka och tog samtidigt kort på dem. Lika fånigt som det är att önska någon GOD JUL den 21 november lika mysigt och godhjärtat var hela evenmanget. The mainstreet av Waterloo, King street, var avstängd och det kändes som att hela Waterloos befolkning var ute. Många vagnar samlade in pengar, mat eller leksaker till behövande barn och vuxna i området. Det är ju verkligen att önska någon GOD JUL!
Här kommer nu några bilder från The Santa Claus parade 2009:

Ett stort lejon

Paraden början och en massa folk på plats för att vinka och stötta.

Grinchen var på plats och mycket nöjd över alla fotoblixtar.

Wenche, jag och Mark.

Stadens träd kramare deltog även de.

En livs levande kamel hade de dagen till ära släpat ut.

Tomtevärldens svar på terrorister?

Den stora postlådan fick en Fransk kram.

Skräpa inte ner!Gör istället en julgran av dina burkar.

Så kom han äntligen, mannen vi väntat på.

GOD JUL tomten! I år har jag varit extra snäll, jag lovar!