Dopparedagen

På ett sätt är det perfekt att komma hem till jul, för när är det härligare att vara hemma. Alla kompisar kommer hem och myskänslan omfamnar allt och alla. Julafton följde familjen Nordlund-Karlssons traditionsenliga mönster med firande hos min moster. Glögg, julmat, Kalle Anka, efterrätt och julklappsutdelning. Sen hem till oss för våran egen lilla julklappsutdelning och dagens höjdpunkt; Karl-Bertil Jonssons Julafton. Julafton vore inte på riktigt utan Tages underbara saga. Helt seriöst skulle inte Kalle ha en chans om jag var tvungen att välja.... Senare på kvällen åker vi tillbaka till min moster och alla där och då är det dags att spela spel. I år hade de köpt ett nytt TP; TP team. Mycket roligt! Tror att jag måste köpa ett jag med.....

Kusin vitamin försöker lägga beslag på alla klapparna

Tomten tittade in för att kolla så att vi skötte oss....

Zimba önskar att alla klapparna var till honom

Bus....

Förr eller senare så måste man betala för att man sovit för lite, i alla fall om man är mig. De sista nätterna i Waterloo blev det inte mycket sömn. Det var julfester, tidiga bussar till Toronto och sista kvällen med gänget. Den 23 timmar (från dörr till dörr)långa hemresan innehöll endast ett par timmar sömn. Och som en liten parantes så kan jag säga att jag nära på hatar aircondition. När jag vaknade på juldagen, ganska mycket senare än vad jag vanligtvis vaknar, så stod det klart att betalningen var bestämd. Jag hade ont i hela kroppen och var förkyld. Inte roligt alls:(

Efter ett par dagar av lugn, frisk luft, avslappnat umgänge med vänner och familj börjar jag nu känna mig bättre.

Men visst var det ändå en välsignad jul!