Boost för självförtroendet

Barn är större delen av tiden underbara och de är duktiga på att få mig att le. Sen ibland är de även små experter på att boosta självförtroende. Deras komplimanger, framsteg eller handlingar är som den allra bästa och starkaste kryddan för ens självförtroende. Att se ett barns utveckling, och veta att man har varit där och hjälpt till, är en av de bästa känslorna jag vet. Då mår jag bra för att de mår bra. Det är deras omedvetna sätt att boosta mitt självförtroende. Deras medvetna sätt handlar ofta om komplimanger, direkt till mig eller till någon som senare berättar det för mig. Så var fallet nu i veckan när en pappa sa att han hade något han ville berätta för mig. Han sa det med ett leende så jag förstod att det var positivt(= bra start) han har en dotter och son på våran 3-5 års avdelningen. De är nyinflyttade till Sverige och kan av den anledningen bara engelska. Väldigt rara och enkla barn som reser en tuff väg i och med att de är i ett nytt land där människor pratar ett mycket konstigt och obegripligt språk. De har de första veckorna varit väldigt tystlåtna och inte uttryckt vad de tycker om nån eller något. I alla fall så berättade deras pappa att pojken kvällen innan hade sagt: "Daddy do you know what?" Pappan svarade "No, you tell me" och pojken svarar "I really like that miss Anna" och sen hade han bara fortsatt äta.

Att få höra någonting sånt är det absolut bästa betyget man kan få. Jag mår nu väldigt bra för att jag vet att pojken mår bra och dessutom gillar mig. Hjärtat kan inte bli så mycket varmare än så.