Jag som pilot....

I torsdags var vi på Vetenskapsfestivalen och Aerosueum med min klass. Där fick vi göra ett förenklat pilottest och sedan provsitta en massa olika flygplan och helikoptrar. En häftig och rolig upplevelse. Jag klarade "pilottestet" men insåg ganska snart där jag satt mig i ett gammalt JAS plan att det här med att bli stridspilot där är nog inget för mig i alla fall. Det var alldeles för trångt och instängt att sitta på pilotens plats och så mycket olika knappar och spakar att hålla reda på. Jag nöjde mig med en liten provsittning. 

Aeroseuem ligger 35 meter under marken och detta hemliga rum byggdes upp som en bunker för stridsflygplan samt som en räddning för en massa människor om ett tredje världskrig skulle bryta ut. Under senare delen av 40-talet satt det här, dygnet runt, minst en pilot redo att ge sig ut i strid. Han satt i sitt stridsplan och inväntade order. Om order hade kommit så hade en tryckt på en knapp som hade öppnat den 90 ton tunga porten som skiljde honom och planet från den fria luften ovan mark. Så redo var Sverige på ett tredje världskrig.

Gamla Ullevi

Tjoho va roligt det var att se livefotboll på Gamla Ullevi igår. Till och med min mor som innan avspark var mycket skeptiskt och till och med lite rädd "för var enda människa vet ju att på Gamla Ullevi där kryllar det av fotbollshuliganer som dagarna i ända ägnar sig åt att slå ner kvinnor i 60-års åldern" tyckte att det var skoj. "Va roligt det var!" utbrast hon på vägen till spårvagnen. Vid ett par tillfällen applåderade hon till och med åt Göteborg. Hon är ett Norrköpings fan, men igår ville hon och pappa(den store Djurgårdarn) stå upp för Östergötland och höll av den anledningen på gästande Åtvidaberg. Gästerna stod i sin tur upp bra mot Göteborg och matchen slutade 2-1. Det var en go stämning genom hela matchen och vi hade väldigt trevligt där vi satt. Det mesta är bättre live, så är det bara. Det ska inte dröja länge förrän jag besöker Gamla Ullevi igen.

IFK grabbarna är borta och tackar klacken.

Köttfärsblommor

Överallt så blommar alla Japanska körrbärsträd. Alla träd är kanske inte Japanska men jag vet att några av dem är det så därför titulerar jag dem alla enligt detta. Vita, rosa och röda blommor som bara får mig att le. Vackra och väldoftande.

En av mina elever hade även lagt märke till dessa blommande träd och sa glatt: "Va fint det är med alla köttfärsblommor" "Nej men Calle, så heter det väll inte"skrattade jag fram till svar. "Nej jag vet att det heter körsbärdblommor, men jag tycker att det är enklare att säga köttfärs"

Underbara ungar!

 Efter detta blir mitt redan stora leende ännu större när jag ser dessa vackra träd.

Heja Göteborg eller heja Åtvidaberg eller....heja allihop!

I eftermiddag blir det live fotboll på Gamla Ullevi. Det är inte vilka lag som helst som ska lira, för det är nämligen IFK Göteborg mot Åtvidaberg. IFK den klubben jag har hejat på sen jag var liten och Åtvidaberg som det "hemmalaget" som alltid har varit kul att åka kolla på.  Då när man liten och skulle välja, då valde jag Göteborg mest för att Tomas Ravelli och Joakim Björklund spelade där. Så enkelt var det på den tiden när man var liten och skulle välja. Åtvidaberg har oftast spelat i superettan och när vi började åka och kolla på dem då hade jag ju redan valt. Båda lagen har en liten plats i mitt hjärta och jag vet inte riktigt vem jag ska heja på.
Just nu hoppas jag bara att kommer bli en bra och underhållande fotbollsmatch.
Heja allihopa!

Simon och ekarna

Jag har aldrig varit en bokmal, men jag har under de senare 10 åren av mitt liv hittat en tjusning med att läsa. Kan till stor del bero på att läsningen idag sker på egen fri vilja och inte är ett tvång under skolans pekpinne. I vilket fall som helst så blev jag stört förälskad i den senaste boken jag läste; nämligen Simon och Ekarna. Det bildliga, talande och lite gammaldags språket som Marianne Fredriksson använde när hon skrev boken tilltalar verkligen mig. Författaren beskrivev människorna och deras öden på ett så verklighetstroget och djupt sätt att jag förstod dem, kände med dem och önskade att jag hade fått träffa dem. I fantastiska böcker finns fantastiska citat, så här kommer ett par av dem:

Folk kom och gick i verkstaden och mitt i strömmen satt Petter och Karinbarnet, änglabarnet, livets socker, ögonstenen. Visst fanns det en och annan som skrattade åt honom och hans gränslösa kärlek, men detta var Värmland och där fanns utrymme för konstigheter. Så det var i stort goda skratt.

Karin och Simon pratar om Olga, en judisk flicka som överlevt ett koncentrationsläger.
Karin undrar hur flickan är och Simon svarar:
- Hon är åpen(göteborgska) på allt, hungrig. Och ibland får hon sådana där ögon du vet som Isak hade den där gången. 
Karin nickade. Tomma, tänkte hon. Kanske ögon som sett för mycket måste tömmas. 

Jesus och gänget

Uppsättningen av Jesus Christ Superstar som just nu går på Göta Lejon i Stockholm var värt vartenda litet öre som jag betalade för att se den. Nu kan jag, när det kommer till live-shower så som musik, teater och musikaler, vara ganska lättköpt. Jag faller ganska lätt för det fantastiska och närvarande i att se något live. 

Jag kan älska det jag ser just bara för att jag ser det. Men så var det inte i det här fallet.

Biljetten och några av de sedlar som jag fick kastade över mig där jag satt på den första raden. Så nära att jag kunde ta på dem på scenen.

Jag blev verkligen berörd av det skådespel som utspelade sig framför mig. Jag blev imponerad av rollprestationerna, dansen och sången. Förundrad och fascinerad av berättelsen som handlade om så mycket mer än bara Jesu liv; föräldraskap, idoldyrkan, kärlek, besvikelse., vänskap, förtroende och vanmakt. Jag skrattade och grät, kände mig uppspelt och nere. 

Att se Jesus Christ Superstar var en fantastisk upplevelse som jag rekommenderar alla. 

Är inte fiskar fantastiska

Idag besökte jag och Clara Sjöfartsmuseet och vi fastnade lite i akvariedelen. Det är så fridfullt att titta på fiskar. Inte alla fiskar för andra fiskar är ganska skräckinjagande och ger då inte heller en fridfull känsla. 

När jag var där kom jag att tänka på något som jag hörde på radioprogrammet "Christer" för ett tag sedan. De pratade om musslor och om hur de byter kön. Först har musslan ett kön och efter ett år byter den till det andra könet och sen efter ännu ett år kan den byta kön som den vill. Detta för att musslor är ganska orörliga och för att de ska kunna föröka sig behöver de kunna para sig med den musslan som ligger närmast. Praktiskt och fascinerande.  

 Fantastiska sjöhästar. Jag blir helt förtrollad av att titta på dem; hur de rör sig.

 Undra om man kan ha kroppskontroll med så många armar.

 Så vackra färger.

 Claras nya kompisar. Killarna som simmar med huvudet neråt.

Nej men kolla! Fiskarna har en discokula:) 

Hotell Marigold

Filmen Hotell Marigold var en riktig feelgood-film. Filmen gav så mycket energi i form av skratt och tänkvärda citat. Här kommer ett par av dem.

En dominant fru säger till sin hämmade man:
When I want your opinion I will give it to you.  

Den tokoptimistiske hotellägaren Sonny:
Everything will be all right in the end, if it is not all right then it is not the end.


Underbart!

Så mycket kärlek

Jag har så svårt att förstå människor som inte tycker om att fylla år. Hur kan en dag fylld av leende och omfamnade människor, trevliga telefonsamtal, paket och tårta vara en dålig dag.Med sociala medier och alla andra enkla kommunikations medel så nås man av så många grattis-hälsningar som man tidigare aldrig hade fått. Det kan anses ytligt och det må och så vara. Men hur som helst så värmer det i hjärtat att så många skriver till än och då också skänker än en tanke. Bland alla de hälsningar som jag fick på facebook så förkom ord som finaste, fina, söta, världens sötaste, gumman, vackra, sunshine, världens bästa, adorable, älskade gamling/vän och sweet Swedish. Hur kan dessa ord ge annat en glädje och värme. Jobbar man sen som lärare så får man ännu mer kärlek på sin födelsedag. För en 7-åring är födelsedagen det största som finns. Hela deras tillvaro är centrerad kring när de fyller år och hur gamla de är, och detta applicerar de även på alla andra. Inte nog med alla kramar, dagen innan, på själva födelsedagen och dagen efter så fick jag också en hel hög med gratulationskort. Jättefina! 

  

Hela högen med kort.

Hjärtan och fina ord.

"Världens besta fröken" Så gulligt!

Det är nog jag som sitter där på stolen, utan armar, lite svävande och redo att ta en tugga av min stora, fina tårta.

Årets tårta

Så här såg årets födelsedagstårta ut. Den var god, tyckte både jag, vänner och kollegor.

Jag gillar att fylla år. Jag hoppas aldrig att det går över.

Fågeltorn

Under påskhelgen besökte vi Västra Hargs nya turistattraktion( ja eller nya och nya, jag är lite efter.....ganska ny är den i alla fall) Naturreservatet och fågeltornet vid sjön Aren. Här ska lövskogen bevaras, skyddas och frodas. Vi har alltid varit mycket vid Aren och jag tycker att området är både fint och mysigt så det känns kul att man röjer och gör än mer fint.

Det höga fågeltornet

Pappa står och kollar ut över sjön

Mamma når knappt upp till kanten...hihi

Fin promenad i det gamla spåret där man har sprungit så många gånger.

Vackra blåsippor

Påskpromenad i snön, vem som nu beställde den....

I år återtog vi lite av en påsktradition; att gå en skogspromenad med obligatoriskt fikastopp. När vi planerade det hela så hade vi inte räknat med att det skulle ligga flera centimeter snö på backen. Men det gjorde det. Vi har aldrig låtit lite snö stoppa oss, så promenaden blev av och tur var väll det för uj så trevligt vi hade. Vissa satte sig på rumpan och andra halkade sig fram, men trevligt hade vi.

Fikastopp

Ut i skogen ska vi gå...

Uppe på berget hittade vi markeringar i snön. Såg nästan ut som runor. Märkligt och mystiskt.

Påskbordet står dukat.

Mys i soffan.

Dags för det obligatoriska inslaget TP. Tjejerna vann som vanligt.....hm....

Helen lekte indian.

På musjakt

När vi i påskas kom hem från en långpromenad fann vi våran katt lekandes med en liten mus. Men musen var smart och sprang och gömde sig i en buskarna som vi har i trädgården. I detta ögonblick så fick även Zimba syn på den lilla stackaren och snart hade musen två jaktlystna rovdjur efter sig. Men ibland är det bra att vara liten och inte så bra att vara lite större, för varken katten eller hunden tog sig in till mitten av busken där den vettskrämda lilla musen satt.

Men att de försökte. Runt denna buske vandrade de. De försökte trycka sig in eller bara nå musen med en tass. Men icke, musen satt säkert.

Tillslut gav de upp, eller om de bara lurades lite och gick ifrån busken. Då såg den livrädda musen sin chans och kastade sig ut. Men choken gjorde den som förstelnad och så blev den sittande mitt i snön. Då kunde jag inte längre bara se på. Jag klev in och lekte räddande ängel. Jag föste bort katten och hunden och lyfte med hjälp av ett par pinnar in musen i stenröset precis bredvid.

Men innan jag räddade den lille så hann jag med att ta ett par kort på den. Så himla söt. jag hoppas att den klarade sig bra.

Aj, aj, aj

I morse så vaknade jag med en pulserande smärta i mitt vänstra ringfinger. Ont som stryk gjorde det och svullet var det. När trötthetsdimman hade lagt sig och jag kunde ta mig en närmare titt på mitt finger så såg jag det här:Nu kanske det inte syns så bra men fingret var rött och svullet och som en liten ram runt nageln låg det var. Skinnet såg ut som att det skulle spricka vilken sekund som helst och känslan var den samma. Min spontana känsla var att sticka hål på det sprickfärdiga skinnet, mest för att bli av med den hemska pulserande känslan. Så jag gjorde som jag tänkte och ut kom Niagarfallen. Herregud vad var. Men vad skönt det var att lätta på trycket. Hur kom sig nu detta undrar du. Varsamlingar dyker väll inte bara upp så där. Nej antagligen inte. Det jag gjorde igår var att riva bort en liten, liten bit på nagelbandet. Kändes inget just då. Var sen lite ömt när jag gick och la mig men inget märkvärdigt med det. Hade jag vetat att detta skulle hända hade den där lilla, lilla biten fått sitta kvar.

I påskägget

Godis är alltid gott, smycken kan vara trevligt och underkläder kan man alltid ha nytta av. Men i år så känner jag att det finns en sak som skulle slå allting annat då det kommer till vad man kan önska sig i sitt påskägg. I år, kära påskharen, så önskar jag mig en buss i påskägget. Inte vilken buss som helst, utan just den bussen som du kan se på bilden här nedan. Den bussen vill jag se när jag försiktigt och ömsint öppnar mitt påskägg. Det behöver inte ligga små färgglada godisägg runt bussen, du behöver inte ens lägga den i ett påskägg. Bara jag får bussen, så som den är.

Glada påsk!

Det stora vårbadet

Idag var vi på Vallhallabadet. Tanken vara att simma, basta och bubbla lite grann. Men det hela slutade i det stora vårbadet. Oj vad vi skrubbade. Mellan tårna, bakom öronen, under armarna, på magen, ja hela kroppen blev skrubbad. Det kändes som bilderna som man sett från tidigt 1900 tal då hela familjen klär av sig och hoppar i vattnet för det stora julbadet. Så kändes det och nu är vi rena och lena och redo för våren och sommaren

P.s. vi behöver heller inte bada förrän i september/oktober någon gång. Det känns skönt, för det är ju sånt jäkla meck.