Me and my tram

De gånger då jag öppnar på jobbet och därför också åker hemifrån oförskämt tidigt, nästan mitt i natten, så är vi väldigt få på spårvagnen. Men det är alltid ett par stackare till, och så var det även igår. Men av nån oförklarlig anledning så valde allihop att sätta sig i en och samma vagn och där satt jag ensam i min vagn, hela vägen hemifrån mig in till Brunnsparken. Det har hänt förut att jag har varit ensam först när jag kliver på men att det sen alltid kommer på ett par till. Men icke. Först när jag kliver på en helt tom vagn så tvekar jag alltid lite "är det bra att vara själv i en vagn?" Men sen tänker jag "hellre helt ensam än ensam med en till person som skulle kunna var helt galen" och då känner jag mig lugn. Men lite spökigt och kusligt är det att sitta där helt själv, mest för att det är ovanligt antar jag.