Oh vilket bröllop!

Det blev inte som jag hade tänkt mig, nej det blev ännu bättre. Alla var så fina, glada och strålande men finast, gladast och mest strålande av lycka var brudparet.

Hela dagen var en känslomässig berg-och-dalbana kantad av nervositet(jag vet att det inte var jag som gifte mig men jag var nervös för deras skull) lycka, pirr, glädje, spänning, skratt och tårar.

Festen blev helt kanon med många kära återseende, galet mycket dans, en förtjusande god middag, många känsloladdade och kärleksfulla tal, två lite smågalna toastmasters och en fin sång.

Ett lyckligare brudpar och gladare gäster har sällan skådats. En dag vi alla kommer minnas!

På väg ner för altargången

Herr och fru Stafstedt lyssnar på den söta och mysiga barnkören

"Nu kommer dom!" Fniss, fniss...

Roligt det är att kasta ris på brudparet

Puss min älskling

Kramkalas

Josefine, Linnea, bruden och jag

Sanna sjöng till sin man

Brudparet tog sig en sväng om

Den fina bröllopstårtan

Brudparet skär en första bit av tårtan

All lycka önskar jag er, Sanna och Jacob!

Me and my tram

De gånger då jag öppnar på jobbet och därför också åker hemifrån oförskämt tidigt, nästan mitt i natten, så är vi väldigt få på spårvagnen. Men det är alltid ett par stackare till, och så var det även igår. Men av nån oförklarlig anledning så valde allihop att sätta sig i en och samma vagn och där satt jag ensam i min vagn, hela vägen hemifrån mig in till Brunnsparken. Det har hänt förut att jag har varit ensam först när jag kliver på men att det sen alltid kommer på ett par till. Men icke. Först när jag kliver på en helt tom vagn så tvekar jag alltid lite "är det bra att vara själv i en vagn?" Men sen tänker jag "hellre helt ensam än ensam med en till person som skulle kunna var helt galen" och då känner jag mig lugn. Men lite spökigt och kusligt är det att sitta där helt själv, mest för att det är ovanligt antar jag.

Vi sprang inte men vi var där

Vi gick eller satt och kollade på 43 000 som sprang. Det var ett virrvarr av springande och svettiga människor, unga som gamla, långa som korta, tjocka som smala, träningsklädda som utspexade. " Heja Clara" skrek vi i när hon kom förbi springande. Ett par sekunder han vi se henne och i och med vårt utrop hann hon se oss. Efter att ha kollat på alla löpare i 10-15 så blev vi yra huvudet och tog oss då en promenad i Eriksberg, vilket är ett mycket fint område.

Sol och blåst vid Eriksberg

Några av varvets alla löpare

Innan vi åkte för att kolla på varvet så gjorde vi ett litet stopp på Biskopsgårdens dag. En trevlig liten tillställning där Emelie högg in på en sockervadd.

Estockholmo

I veckan åkte jag till underbara Stockholm för att göra besök på en annan Vittra skola och för att gå på en Grön Flagg utbildning. Men man jobbar inte 24 timmar om dygnet så jag hann med en massa andra roliga saker. Det blev att äta ute med kompisar båda kvällarna. Först med Isse och Karro, och sen med Isse, Jillsan och Madde. Det blev lite ölande med Isse och hennes kompis Andrea med pojkvän. Så många kära återseende och nya bekantskaper.

Att besöka den andra Vittra skolan var så givande på många sätt. Jag fick nya idéer, mer kunskap men också bekräftelse på att vi gör mycket bra på min skola, och det var en mycket skön känsla. När man kommer som besökare till en förskola så får man det varmaste välkomnandet. " Vad heter du?" "Hej, kom och kolla här" "Kan du hjälpa mig?" eller en liten hand som kommer och smyger sig in i ens egen.

Grön Flagg utbildningen var så inspirerande och intressant och jag känner att jag vill börja jobba med detta NU. Men jag får hålla mig lite och vänta in höstterminen. Exiting!

"Kan du ta kort på min blomma" undrade en liten flicka och självklart kunde jag det.

Pyssel

Strö öl med den där Nilsson

Jag ligger så mycket efter och jag kan tänka mig att det sitter en herr Nilsson hemma i Boxholm och retar sig på att jag inte har nämt hans Göteborg besök i min blogg. "Ho kan väll i alla fall lägga ut ett par kort" sitter han där hemma och tänker. Här kommer de! Kort med lite text, inte illa.

Det är alltid en upplevelse att ha Nilsson på besök, för det kan hända lite vad som helst. Det första som hände vid det här besöket var att det på stationen kom fram ett par förfriskade gubbar som ville köpa min kjol. När man vid ett sådant möte har Nilsson med sig som glatt skrattar åt dessa gubbars tokiga idé så blir man heller inte av med dem. Innan vi kom vidare så hade de erbjudit mig 500 kr och föreslagit att jag kunde ta Nilsson byxor om jag inte ville gå barbent därifrån. Efter denna händelse så blev våran helg ganska normal, vi åt god mat både hemma och ute, vi drack goda drycker både hemma och ute, vi dansade dock bara ute, vi shoppade och njöt av solen. Det var lovely! Tack herr Nilsson!

Vackert och himmelskt doftande

Syrener förgyller min tillvaro och jag försöker njuta av dem varje dag

30 kr fattigare

Idag blev det ett besök på kommersen loppmarknad på Masthugget. Ett ställe fyllt med allt vad en människa kan tänkas behöva. Jag älskar att gå på loppis och behöver inte leta efter något speciellt utan tycker mest att det är kul att kolla. Idag fanns ändå en förhoppning om att kunna hitta äggkoppar och en liten mjölkkanna. Det första jag sprang på var glas i samma iittala serie som jag ärvt efter farmor och farfar. Små glas att servera t.ex. vatten i till vin. 9 kronor senare stod jag där med 9 glas. Jag lämnade en tia och bjöd på växeln, generös som jag är:)

Vi kikade lite efter mjölkkanna men hittade ingen speciell. Men helt plötsligt säger Ida "men här då" och står vid en låda full med mjölk-ochgräddkannor. "Ja min mamma samlade på mjölk-ochgräddkannor" berättar mannen som säljer dem. Precis vad jag behövde och så fann jag mig en.

9 glas och en mjölkkanna för sammanlagt 30 kr. Bra köp!

Dagens ansträngning

Det här inlägget skrev jag igår, men det försvann....så nu kommer det igen.

Dagens(eller gårdagens)ansträngning bestod av en promenad hem från Vårdcentralen. Halvtidsvilan på apoteket var nödvändig för att jag skulle orka hela vägen hem. Så svag och ynklig blir jag när jag blir sjuk. För kors i alla tak, jag är sjuk igen. Ännu en halsfluss. En halsfluss som gör mig så orkeslös och less. Orkeslös för att jag blir så när jag får feber och samtidigt inte får behålla någon mat. Less för att jag är så trött på att vara sjuk. Jag brukar försöka låta bli att klaga, tänka att det finns de som har värre sjukdomar än mig. Men nu tycker jag lite synd om mig själv för nu är det inget roligt längre. Det här är min 3 penicillinkur det här året, och det är bara en vecka sedan jag avslutade den senaste. När jag berättade det för läkaren jag fick träffa igår så skickade han en remiss till öron-näsa-hals, för nu är det nog dags att ta bort mina halsmandlar. Om det inte hade varit för dem så hade jag sluppit 3 av de senaste 4 pencillinkurerna. Det hade varit skönt att slippa dem, så nu hoppas jag kunna få hjälp med min otursförföljda hals.

För världens bästa Sanna

Oj vad överraskad hon blev våran Sanna! Hon hade inga tankar på att det skulle bli möhippa när hennes blivande make sa att han hade en överraskning och tog henne med till färjeterminalen i Stockholm. Underbart att vi lyckades att överraska henne. Hela möhippan blev en stor succé, Sanna var glad och nöjd med allt som hände och alla hade så roligt tillsammans.

Så här snygg var Sanna hela kvällen. Våran lilla prinsessa.

Sanna fick måla hur hennes liv kommer se ut om 1o år....mycket intressant.

Bruden tog med sig några av tjejerna upp på karaokescenen

Våran "strippa" är på plats....

Efter på tok för lite sömn var det dags för underbar champagnefrukost

En lite annorlunda presentutdelning. Mycket rolig!

En intensiv, skrattfylld, sömnlös och minnesvärd kryssning för världens bästa Sanna!

DÅ och NU

När mina föräldrar för ett par år sedan sålde huset som vi hade bott i sedan jag var 8 år var det många kompisar som frågade om det inte kändes jobbigt, sorgligt eller vemodigt att lämna huset där jag hade växt upp. Jag kan inte förneka att jag inte kände en viss sorg eller vemodighet, för mycket av mitt liv är förknippat med det huset. Mitt rum, barbierummet på vinden, lagret i affären, puben, jo det kommer alltid vara ett viktigt hus. Men att lämna det huset blev inte lika smärtsamt för att vi flyttade till ett annat hus där jag också vuxit upp. Det nya huset var från början min farmor och farfars sommarstuga. En sommarstuga där både pappa och jag vuxit upp. Så vi flyttade från ett hem till ett annat. Från ett hem fullt av minnen till ett annat fyllt med lika många minnen. Så det känns fortfarande som att mina föräldrar bor i mitt barndomshem.

1989

2011

Lite orättvist

Veronica Maggio må vara snygg, cool och bra på alla sätt och vis...men jag kan ändå tycka att det är lite orättvist att hon har haft två så snygga killar. Först Linnros och sen nu Melo. Lite orättvist. Eller i alla fall tillräckligt orättvist för att man ska bli lite avis och undra vad det är för fel med att dela med sig.

Snygga pojkar som det är trevligt att slänga ett öga på.

En sista gång...

Om det är nått som suger så är det när produkter som man verkligen gillar tas ur sortiment. Sådant kan göra mig riktigt bitter och grinig, vilket jag visar genom att gnälla över det en längre tid. I vissa fall kan den bitterheten sitta i i flera år. Som med McFlurry Daim mint. Att den försvann tror jag att jag kommer vara bitter över hela livet. Den senaste produkten som jag sörjer är den här hudlotion från ACO. Den kom som en juldoft för några år sedan och sen fortsatte de att sälja den för att den var så populär. Men nu finns den inte längre att få tag i. Jag har verkligen snålat med min och bara använt den när jag har velat lukta lite extra gott. I förra veckan gick det inte längre att skrapa ur något mer, den var slut. Den räckte till en sista gång.....oh vad jag kommer sakna den.

Min lilla kompis Nemi

Det här är min lilla kompis Nemi och det är en riktigt skön tjej, det kan jag lova. Hon pratar och bubblar mest hela tiden och hon har mycket roligt att säga. Nemi hade otur och fick magsjuka i påskas och jag var ju sjuk i halsen, men påskens sista dag mådde vi båda ok och kunde ses för en fika. Nemi hade med sig mamma och pappa, och sen var Isse, Linda och Tessan med. Mycket trevligt var det. Vi kunde sitta ute på altanen och sen kunde vi leka i det nya gröna gräset. Det var jättekul!

Här har vi Nemi

Nemi visar sina leksaker för de stora tjejerna.

Jag, Nemi och mamma Hanna. I mammas mage ligger det en lillebror

Nemi och Isse

En vårfin påsk

Visserligen blev jag sjuk och sängliggande, vilket en så fin påsk inte ska innehålla, men ändå hann jag med att njuta. Av blommor och blader, solsken och varma vindar, surrande humlor och kvittrande fåglar, varmt kaffe och nybakade blommor, en lekfull Zimba och vårglada föräldrar och vänner. Att få vara hemma över påsk då våren var i sitt allra mest perfekta skeda var ändå rogivande och energi boostande.

En nyvaken liten huggis

Fika utomhus

Vitsippor i massor

Zimba är redo...