Snälla människor får söta gosedjur

I 2-3 år så har jag skänkt 100 kr/månaden till WWF och detta genom att vara gorilla fadder. När jag började skänka pengar så kunde man bli tiger, isbjörns eller gorilla fadder, fadder till något av världens utrotningshotade djur. Det går att diskutera om och om igen kring det här med att skänka pengar. "Varför ger du inte pengar till människor istället" har jag ibland fått höra. Ja varför gör jag inte det? Jag skulle kunna skänka pengar till en miljon olika organisationer som alla skulle kunna göra gått för både människor, djur och växter. Men rent ekonomiskt så funkar inte det och då måste man välja. Och jag har valt djuren, av en massa olika anledningar har jag valt djuren. När jag vet att vi människor får djur att lida eller ännu värre dö så gör det så ont i min kropp och det är en anledning till varför jag ger pengar till djuren och naturen. Om djuren och naturen mår bra så mår vi bra det är jag helt övertygad om. Jag vill skänka mina pengar till en organisation som gör att vi människor lär oss mer om den värld som vi är så beroende av. För ett par månader sedan fick jag ett brev med en förfrågan om ifall jag ville skänka lite mer pengar än vad jag gjort fram tills nu. Mer pengar i plånboken så varför inte skänka mer tänkte jag och ökade på mitt bidrag lite grann. Alla goda gärningar belönas och så också denna. Jag fick en liten snöleopard som tack. Det tyckte jag var trevligt, mycket trevligt!