Minnen

Idag när jag gick hem genom Slottsskogen så mötte jag säkert en handfull med Cairnterrier vovvar och varje gång så tänkte jag på min gamla Rudde. Jag och Rudde, eller Rudolf som han egentligen hette, växte upp tillsammans. Han föddes 1991 och vi träffade honom första gången när han bara var ett par timmar. Så från 1991, då jag var 7 år, fram tills att han dog 2003, när jag var 19 år, var han den lillebror som jag aldrig fick. Han var en hund full av personlighet och attityd. Han var envis och tjurig som få och han jobbade hårt för att vara the king of the castle. Han och jag bråkade lika mycket som vi lekte och myste. Han kunde många gånger vara arg och vresig och han drog sig inte för att nappa till än, men han skrämde aldrig mig. Jag stod emot, utmanade honom och fick några ärr både här och där. Men jag älskade honom som en riktig bror och jag vet att han älskade mig. Jag vet att han har lämnat lika tydliga spår hos mamma och pappa som hos alla andra som fick lära känns honom. Tomrummet efter honom kommer alltid finns där och varje gång jag ser en sådan där envis och kaxig liten Cairnterrier så tänker jag på våran älskade gamla Rudde. Men jag gråter inte längre, nej jag ler när jag tänker på hur unik och härlig han var.

Jag och Rudde för en herrans massa år sedan...

Värmland i mitt hjärta

Anna

sina vänner i Karlstad!

Jag har glömt att skriva det....men jag hoppas att ni vet att jag älskar att åka till Karlstad och hälsa på er. Skulle vilja ha er närmare.....

Bra, bättre, bäst!

Jag har haft en kanon helg, en helg innehållande allt som för en helg är önskvärt. Jag har haft en myskväll innehållande vin, god mat och trevligt sällskap. Jag har ätit två helt fantastiska frukostar, den ena med mer Amerikans tutch och där med också med en Amerikanska. Den andra frukosten ser du på bilden här nedanför. Ja, den var lika god som den ser ut.

Sällskapet under den frukosten ser du på bilden här. Ja, de är lika trevliga, glada och hungriga som de ser ut.

Jag har vid tre olika tillfällen gått ifrån min lägenhet till Järntorget och Linné, vilket är något jag har velat göra länge. Men jag hittat en massa ursäkter så som halka, kyla och tidsbrist. Men den här helgen har bjudit på fantastiskt vinterväder och jag har haft tid, och därför inget att skylla på. Så jag har gått och oh va trevligt det har varit. Jag bor SÅ bra! Det tar mig 15-20 minuter till Linnéplatsen och ca 20-25 minuter till Järntorget. Solen har värmt mina kinder och jag har fått frisk luft, så som det ska vara.

Jag har ägnat helgen att gå på Göteborgs Internationella film festival. Igår blev det en fransk film och på tisdag blir det rumänskt. Filmfestival är festligt,billigt och intressant. Me like! Jag har ätit indisk mat och i och med detta blivit mer övertygad om att det är riktigt gott. Jag var nämligen fram till igår väldigt tveksam. Men inte längre. Indisk mat ska avnjutas i kombination med en indisk öl vid namn cobra, bara så ni vet. Jag har shoppat loss inför det kinesiska nyåret som vi ska fira på jobbet på torsdag. Vilket kalas det kommer bli och vad glada de blev i den asiatiska affären när vi tog fram den stora plånboken:)

Sen har jag även hunnit med att baka muffins, smaka på dem och spela en omgång Domino.

Helgen har varit underbar och jag känner mig så nöjd!

Pricken över i får bli att Sverige tar brons i handbolls VM, matchen börjar NU!

Varför ändra?

Nu kommer jag låta gammalmodig, tantig och lillgammal på en och samma gång. Men må så vara för detta måste bli sagt. När man jobbar som lärare så hamnar mer än ofta i situationer där eleverna besitter kunskap som inte jag har en susning om. Att det då uppstår en lärsituation då de får lära mig någonting finner jag fantastisk, jag har kunskap att lära dem och de kunskap att lär mig. Sen ibland hamnar jag i situationer då min kunskap inte stämmer överens med den kunskap som mina elever har. Några av de här gångerna så har det visat sig att min kunskap är gammal, förbi, pasé.

"Men Anna, Pluto är ingen planet längre, utan en dvärgplanet."

"Nej den världsdelen heter inte Australien, det är landet. Världsdelen heter Oceanien."

Jag " Jag är vädur, vad är ni för stjärntecken?"

Barn " Men är du säker på att du är vädur? Dom har bytt och ändrat om nu så du kanske är något annat nu"

H J Ä L P M I G! All min kunskap vilar på en skör tråd. En tråd som inom kort kommer brista för att förnyelsen och förändringarnas tid bär på annan kunskap.

Nej vars, så illa är det inte. Jag har inget emot de här förändringarna, det tar bara ett tag att lära sig det nya när det gamla sitter fastsvettsat. Det där med stjärntecknena tycker jag dock inget vidare om. Jag har alltid varit vädur, jag har en tatuering som är en symbol för väduren. Det hade blivit lite konstigt om jag hade varit lejon eller våg nu.

Men sen har man även börjat ändra på barnsånger. Ni vet den....

"en liten båt blir ofta våt om magen när det stänker...." och sen slutar den med att fiskarna viskar att det finns en skatt på havets botten och att man undrar vem som fått den. Nu vet vi vem som fått den, för det har nämligen kommit till en ny slutvers som går så här:

"Jo det var jag när jag fick dig, för mig så är du skatten. Jo det var jag när jag fick dig för mig så är du skatten och jag blev glad som katten" Jättegullig vers som man bara måste tycka om. Men sen finns det än ändring som jag inte alls gillar. I sången "i ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut...." så vill haren ha hjälp för att jägaren försöker skjuta den " hjälp ack hjälp ack hjälp du mig annars skjuter jägarn mig" Så går orginalet. Så här går den nya lite förfinade versionen "hjälp ack hjälp ack hjälp du mig annars kramar jägarn mig" VA? Men vilken jägare behöver man fly från för att han vill kramas och varför vore det så farligt om barnen faktiskt fick veta att jägare skjuter djur, även fast att de är små och söta? En skyddad och trygg miljö må vara det bästa men det får inte gå till överdrift för det finns en värld där utanför också och där skjuter jägare harar. Så låt oss ta tillbaka texten och berätta för barnen varför vi skjuter djur istället för att låtsas om att det inte sker.

Vatten är magiskt

Små små droppar av vatten kan bli små små droppar av is. Vatten är magiskt. Magiskt för att det kan ändra form från flytande till fast form, från fast till flytande igen och från flytande till gas samtidigt som man tittar på det. Nog för att man får titta ett tag men ändå. Detta fenomen gör vattnet magiskt och jorden lyxigt berikat med denna kemiska förening. Att det sen är nödvändigt för allt känt liv gör väll knappast vattnet mindre magiskt eller nästintill förtrollat. Sen är det vackert me....

små små droppar...

...av magi

En gammal goding fick komma fram

I Kanada fick jag lära mig att Domino är ett underskattat och bortglömt gammalt spel. Samtidigt som jag lärde mig detta så blev jag också helt förälskad i det. Jag har jobbat hårt för att mina nära och kära ska utveckla samma kärleksfulla känslor för detta spel som jag har gjort. Jag har lyckats med att övertyga många. Senast i raden så var det Sanna och Jacob som fick prova på en spelomgång domino. En omgång var det som krävdes för att fånga dem i mitt dominonät....

Domino är så roligt! Du borde också prova.

Vilken helg!

Jag har svårt att tro att en helg med Sanna och Jacob skulle kunna bli tråkig. Jag visste redan i september när vi bestämde att de skulle komma att det skulle bli toppen bra. Och så blev det ännu bättre. Jag har aldrig kunnat trott att det skulle bli så bra. Det var lugnt och skönt, roligt och avslappnat, vi aktiverade oss och gjorde ingenting! Vi hade så himla kul tillsammans! Sen finns det enorma fördelar med att man får besök från människor utifrån. Framför allt så tar man vara på tiden, men sen upplever man även sin egen stad. Nu är väl Göteborg kanske inte min stad än med tanke på att jag bara bott där i ett halvår. Men just därför är det så bra att jag får gå på lite sightseeing. Genom att visa människor runt så lär man sig själv, en väldigt enkel pedagogik. Upplevelsen av rundan på stan blev helt klart tre delad.

Poseidon den gamla uven.

Sanna tittar närmare på utbudet på Le Pain Francis.

Det här smarriga valde jag att sätta tänderna i.

Ett litet skutt på Vasagatan.

Hagakyrkan i vinterskrud.

På fredagen blev det en 3 rätters överraskningsmiddag. En mycket god och uppskattad sådan.

Kocken ser ni till vänster:)

Tack för en underbar helg!

Om Jacob hade haft facebook så hade han tryckt på gilla-knappen

I lördags var vi på plats. I lördags var vi där när Sverige vann över Slovakien med 38-22 i handbolls VM. Det var storslaget och helt fantastiskt!

Två stycken som är taggade till tänderna. Snart dags för match.

Förväntansfulla...

Nationalsång

Nu kör vi! Kom igen nu Sverige!

Killarna med snyggast frisyrer

Försvaret var grymt

TV soffan stod precis där vi satt....en liten extra bonus.

Vi fick rysningar av att vara så nära Lövgren, vår gamla handbolls idol.

Segern var helt underbar och oj vad glada vi var!

Pappa, Sanna och Jacob ler med hela ansiktet.

Två nöjda och upprymda sportfånar:)

Lädertajts, hälhångel och en vattenskadad axel

Oftast har jag förväntningar kring hur de flesta dagar och kvällar ska bli och framförallt om de är planerade långt i förväg. Men desto roligare när man blir positivt överraskad av hur förväntningarna går i kras och det hela utvecklar sig till någonting helt annat. Förra helgen skulle jag och 3 kompisar bara gå ut och ta ett par öl. Det skulle bli en lugn och tidig kväll med bara ett par öl. När jag väl kom hem kl. 02.30 så hade klockan tickat långt förbi tidigt, det hade blivit lite mer en ett par öl, mer en handfull öl och om det blev så speciellt lugnt. 2 av min akompisar gick hem vid 11:30 tiden och då skulle jag och Isse bara dricka upp det vi hade i glasen. Men så började vi prata med några grabbar som satt bredvid. Ölen och de heta samtalsämnena flödade och det var omöjligt att lämna. För vad kan vara mer avslappnade, trevligt och roligt än att dricka öl och diskutera lädertajtsens vara eller icke vara, det obekväma med hälhångel och hur man undviker att få en vattenskadad axel....:)

Bowling

Jag har inte bowlat på mer än 2 år och då när jag bowlade senast så fick jag ont i min tumme för att jag ett par veckor innan bowlingtillfället hade skurit mig i just den tummen. Så vid det tillfället tyckte jag inte att det var så kul att bowla, mest för att tummen gjorde ont. Jag minns att jag tänkte att " nu kommer jag säkert aldrig kunna bowla ordentligt igen:("
Men oj så fel jag hade. För veckan när vi bowlade med jobbet så gick det alldeles utmärkt. Nu har jag ju aldrig varit något bowlinggeni men jag gjorde mitt bästa, det gick hyfsat och jag hade så fantastiskt roligt. So I am back on the field!

Mina härliga kollegor in action!

Midsommar i Norge....ja det får väl funka

Ibland bara pratar man och kommer aldrig till skott och sen ibland så går det väldigt fort mellan ord och handling. Den här gången gick det i racerfart men jag känner inte att jag har tagit ett förhastat beslut. Nej tvärtom jag känner mig så nöjd! Den 22 juni flyger jag till Bergen för att möta upp min tyska kompis Judith. Judy och jag bodde ihop i Sydney. Vi två, Tessan och sen ett gäng med Syd Koreaner i en två-och-en-halva. Efter Australien så jag har besökt henne när hon bodde i Wien och sen har hon varit här i Sverige en gång. Men det är längesen nu och vi har inte setts på över 3 år. Nu ska det äntligen bli av. Och vi ska inte ses var som helst, utan i Geiranger. Titta på bilden....jag undrar jag om det kommer funka att fira midsommar där?:)

En snöig dag

Alla typer av väder är på något sätt värda att upplevas. Just i detta nu känner jag mig inte överdrivet sugen på att gå ut i den kalla och hårda västkust storm som råder. Men upplevelsen gör sig värd. Vem vore jag om jag inte hade upplevt hårda nordanvindar, mjukt sommarregn, vårsolen, hagelskurar, dimma tjock som discorök eller en liten mild snöstorm? Nu tror jag kanske inte att den här snöiga dagen för snart en vecka sedan var i närheten av en riktig snöstorm men det kändes lite så. Isiga och klädda i snö blev vi.......

En väldigt snöig hund som efter promenaden fick ställa sig i duschen för att bli av med alla snöbollar som satt fast i pälsen.

Is i håret och is på ögonfransarna...

Snöiga men glada!

Ordet fritt

Du vet när du blir så där upprörd och frustrerad över hur något i samhället fungerar, eller när du blir arg över orättvisor, eller rent ut sagt fly förbannad på människors egoism och ignorans. Då när du känner så där och vill uttrycka dina känslor har du då ett speciellt uttryck som du använder dig av? Min mamma har ett sådant uttryck som hon använder oavsett om det gäller snöiga vägar, skjutna vargar, kokain påverkade artister, EU regler, sexförbrytare eller hur bönder sköter sina djur. Min mamma säger alltid: " Ja, förbenat som mormor skulle sagt, man borde skriva under ordet fritt"

Om min mamma hade skrivit under ordet fritt varje gång då hon hotar med det så hade hon varit känd, både av journalistkåren och av de som läser tidningen. Men nu gör hon inte det. Nu säger hon bara så för att det är hennes sätt att uttrycka känslor som ilska och aggression. I vilket fall som helst så är det väldigt roligt att höra henne när hon sitter där lutad över lokaltidningen och muttrar "Ja man borde skriva under ordet fritt"

En solig helt fantastisk dag

Vintern är vacker det går inte att säga något annat...

Snälla människor får söta gosedjur

I 2-3 år så har jag skänkt 100 kr/månaden till WWF och detta genom att vara gorilla fadder. När jag började skänka pengar så kunde man bli tiger, isbjörns eller gorilla fadder, fadder till något av världens utrotningshotade djur. Det går att diskutera om och om igen kring det här med att skänka pengar. "Varför ger du inte pengar till människor istället" har jag ibland fått höra. Ja varför gör jag inte det? Jag skulle kunna skänka pengar till en miljon olika organisationer som alla skulle kunna göra gått för både människor, djur och växter. Men rent ekonomiskt så funkar inte det och då måste man välja. Och jag har valt djuren, av en massa olika anledningar har jag valt djuren. När jag vet att vi människor får djur att lida eller ännu värre dö så gör det så ont i min kropp och det är en anledning till varför jag ger pengar till djuren och naturen. Om djuren och naturen mår bra så mår vi bra det är jag helt övertygad om. Jag vill skänka mina pengar till en organisation som gör att vi människor lär oss mer om den värld som vi är så beroende av. För ett par månader sedan fick jag ett brev med en förfrågan om ifall jag ville skänka lite mer pengar än vad jag gjort fram tills nu. Mer pengar i plånboken så varför inte skänka mer tänkte jag och ökade på mitt bidrag lite grann. Alla goda gärningar belönas och så också denna. Jag fick en liten snöleopard som tack. Det tyckte jag var trevligt, mycket trevligt!

Vad hade jag gjort utan mitt underställ?

I 5 dagar har jag spatserat runt i mitt underställ. Mitt älskade noppriga underställ med en kofta över. Endast då jag har sovit har jag haft annat på mig, nämligen pyjamasen. När man spenderar sina dagar med att kolla på skidor på TV:n och gå härliga turer på snöiga skogsvägar så finns det ingen som helst anledning att bära någon annan klädsel än just underställ. Det är varmt, bekvämt, kroppsnära och väldigt mysigt. Så ära åt den människa som kom på det där med underställ.

Jag kan inte komma på någonting som är mer energiboostande än att spendera ett par lugna och sköna dagar hemma i Västra Harg. Vinter som sommar, i mitt liv är den största energikällan att åka hem till Västra Harg. Lugnet finns där och jag behöver inte skapa det. Det är så härligt och nyttigt att skotta lite snö, plocka lite bär, räfsa lite löv eller bara cykla på den lilla grusvägen. Låt aldrig denna källa få sina.