Klart att vi firar kyrkoårets första dag i Kanada...

Denna julen är de andra lika, det blir...

ett bakande och ett korvstoppande, ett fejande och puttsande, ett rumsterande och paketerande och ett vansinigt uppsving i affärsverksameheten som gör de rika knösarna till affärsmänn ännu rikare och de fattiga sattarna till kunder ännu fattigare.

Traditionerna gör julen älskvärd och efterlängtad. Norge och Sverige har ganska lika tradtioner så därför bestämde vi oss för att ha en julmysdag på första advent. 2 norska jäntor, 2 svenska jäntor, 1 fransk jänta och så en australiensisk tomte. Franskan och Australiensaren kom liksom med på köpet av degen och glöggen.....ja de säljer så mycket konstigt på IKEA nu för tiden så.

Det skulle bli pepparkakshus, pepparkakor, lussekatter och glögg.Vi började med att åka till affären för att inhandla igerdiensera till lussekatterna. Att de inte hade saffran blev ganska tydligt då vi frågade än av de äldre kvinnorna i affären efter just denna världens dyraste krydda. Hon tog oss med till kryddhyllan och sa att det borde finns i en sån vanlig krydd-glassburk. "Nej det tror vi inte" svarade vi. "Jo men vi säljer alla kryddor på galsburk". "Ja men då har vi nog inte saffran" svarde vi och fick nöja ossmed att göra kanelbullar istället. Pepparkakshuset blev lika snett och vint som det brukar bli, men ack ändå så fint! Bullarna och pepparkakorna smakade kalas ihop med den ljuvliga glöggen. Kvällen blev en succe!

Wenche fixar degen....

Här blir det pepparkakor.....

formade som lönnlöv så klart:)

Dags att dekorera

Madde, Wenche, Ilk och Anna.

Kolla va fint det blev:)

Färdig bakat och dags för mys och vårat nya favorit spel: Domino.

Madde, Wenche, Ray, Ilk och Anna.

En mysig första advent som jag sent kommer glömma. Den näst, näst, näst sista veckan ska ägnas åt de sista uppsatserna innan det är dags för tenta period. Så jag ska plugga helt enkelt....
Kämpa, kämpa, kämpa sista biten in i kaklet.....om 23 dagar är det över och då kommer jag till och med sakna pluggandet. Så här ska det njutas!

Skönt, då har jag tak över huvudet även till våren....

Just nu har jag bara lust att säga: På min gata i stan.....
För i vår ska jag verkligen bo på gatan mitt i stan, nämligen Drottninggatan. För er som inte är bekanta med Karlstad så kan jag säga att mer centralt blir det inte. Kontraktet nådde Waterloo igår och jag skrev genast på och skickade tillbaka. Jag ska än en gång bo ihop med två killar. Vi ska dela en femma och mitt rum är möblerat. Så alla mina önskningar är uppfyllda:)
Jätte skönt att ha det, ganska stora problemet, ur världen. Att ha tak över huvudet blir i slutändan ganska grundläggande för själva trivseln och för ett funktionellt liv. Så jag är väldigt glad för det!
Annars rullar det på, jag är busy, busy, busy.....
Det som driver mig denna veckan är söndagens händelse då det ska bakas och pysslas i julens anda....jag längtar!

Vart skulle du gömma dig om du var ett sim-kort?

Av någon anledning, som nu är ett minne blott, så fick jag idag för mig att jag ville hitta mitt sim-kort. Alltså sim-kortet med mitt svenska nummer. Jag vet att jag tyckte att jag var smart när jag för 3 månader sen la det i samma lilla plastficka som min bakdosa. Så där tittade jag först, men icke. Jag letade sedan igenom hela skrivbordslådan där jag har bankdosan, min mapp med viktiga papper, hela skrivbordet, efter det min byrå, sen min garderob(där jag har mina väskor med andra svenska saker) och sen resten av rummet. Vid det här laget var jag lite små stressad. Inget sim-kort=inget nummer. Konsekvens: Anna måste skaffa nytt nummer. F....n, NEJ jag gillar mitt nummer. Det har alltid varit mitt och tanken på att inte veta mitt eget nummer när någon frågar gjorde mig panikslagen. NEJ, NEJ och sen letade jag igenom hela rummet en gång till. När alla saker låg där på golvet så stannade jag upp för en stund och insåg att jag i denna stund var min mor upp i dagen. Ingen letar så intesivt efter något som min kära mor. Hon verkligen hatar när hon inte kan hitta sina, mina eller pappas saker. Mest för att hon vid 99% av alla tillfällen vet precis vart hon har sin pinaler. Detta lilla kontrollbehov har i kombination med min fars organisations förmåga då tydligen smittat av sig på mig. Denna insikten slog mig som en blixt från klar himmel men inte trollade det fram mitt sim kort inte.....
Så vart skulle man gömma sig om var ett sim-kort? Eller vart skulle jag gömma mitt sim-kort från mig själv? Jag var så frustrerad över detta att jag lät min goda mat kallna. Jag hade ett enormt behov av att finna detta lilla kort just där och då, och precis som mamma så kunde jag inte sluta leta. Tur att jag var ensam hemma där jag ålade mig fram på golven, med en ficklampa i högsta hugg, för att kunna se överallt(under soffan och byrån o.s.v.) Jag var så nära att ge upp och inse detta vidriga nederlag då jag fick någon slags flashback att jag hade flyttat det från plastfickan till ett smartare ställe, ett ställe där det inte kunde trilla ut. Här följde en ny genomgång av mina saker för att hitta små fodral, askar och fickor med dragkedja. Min hand och blick stannade på en liten grön plast väska där jag har mitt lilla sykit(ja jag vet att jag är en liten tant...) Det enda jag kunde se där i var trådrullar, ett måttband och säkerhets nålar....oh...nej vänta vad är det där? Och som ett under låg det lilla simkortet där, omgivet av nålar och trådar....TACK gode Gud mitt nummer var räddat! Tänk att man ibland är för smart eller dum för sitt eget bästa...Nu ligger i alla fall sim-kortet i en påse med andra svenska grejer i min ryggsäck som finns i garderoben. Var snälla och kom ihåg de om jag skulle få ännu ett hjärnsläpp.

Nu vet jag i alla fall vad som väntar mig i framtiden:
jag kommer krympa till 159,5 cm, ägna all min lediga tid i trädgården tillsammans med min hund som jag kommer prata med, somna kl. 10 på vardagarna, längta hem redan första dagen på semestern, prata mer än vad jag redan gör och arbeta på samma företag i över 35 år......men framförallt så kommer jag göra underbara köttbullar och bli världens bästa mamma!

Santa Claus is coming to town....

Här har man nu gått runt hela sitt liv och trott att gubben sover enda fram till dan före doppare dan, för det vet ju alla att det är nissarna som sköter allt innan själva julklappsutdelningen. Gör alla leksaker, slår in dem, borstar tänderna och putsar hornen på renarna o.s.v. Nissarna gör jobbet och tomten latar sig(för hur blir man annars så tjock....) Sen vid 25 års ålder får man veta att han far världen runt på en massa olika parader. Snacka om att känna sig dum. Hur förklarar man orsaken till denna okunskap för ett gäng människor som kommer från Frankrike, Kanada och Tyskland och som dessutom är minst 4 år yngre än en själv. Det kallar jag pinsamt.....

I lördags så var det i alla fall Waterloos tur att få besök av självaste tomte far. Väntan var lång, precis som på julafton. Men som tur var så hade vi högklassig underhållning under tiden vi väntade. Det var en massa vagnar, uppblåsta enorma djur, musik och en massa utklädda människor som vinkade och önskade GOD JUL. Vi vinkade tillbaka och tog samtidigt kort på dem. Lika fånigt som det är att önska någon GOD JUL den 21 november lika mysigt och godhjärtat var hela evenmanget. The mainstreet av Waterloo, King street, var avstängd och det kändes som att hela Waterloos befolkning var ute. Många vagnar samlade in pengar, mat eller leksaker till behövande barn och vuxna i området. Det är ju verkligen att önska någon GOD JUL!
Här kommer nu några bilder från The Santa Claus parade 2009:

Ett stort lejon

Paraden början och en massa folk på plats för att vinka och stötta.

Grinchen var på plats och mycket nöjd över alla fotoblixtar.

Wenche, jag och Mark.

Stadens träd kramare deltog även de.

En livs levande kamel hade de dagen till ära släpat ut.

Tomtevärldens svar på terrorister?

Den stora postlådan fick en Fransk kram.

Skräpa inte ner!Gör istället en julgran av dina burkar.

Så kom han äntligen, mannen vi väntat på.

GOD JUL tomten! I år har jag varit extra snäll, jag lovar!

En sentimental vecka

Saknad och längtan har en förmåga att växa sig starkare och mer påtaglig ju närmare hemfärden man verkar komma. Lusigt, men konstaterat. Papphammar(alltså min far)har också en förmåga att tala för mig precis hur många veckor det är kvar tills jag kommer hem och min norska lilla vän hon räknar ner hon "I dag er det bare 42 dager til vi drar hjem " Ok fint, bra att veta, tack ska du ha. Så flera olika faktorer gör att jag denna veckan har gått och blivit lite sentimental och fått hemlängtan. Jag är inte den enda, det är som att vi utbytesstudenter har drabbats av någon form av epidemi. För helt plötsligt, som att trycka på en knapp så längtade vi all hem. Det första alla börjar snacka om är mat(det självklara kulturella symbolen för ens land) Australiensarna saknar vegemite(blä) Norskan saknar sin brunost och mjölk(för hon gillar inte smaken på den här)och Danskan saknar bara öl.....:)Vi svenskar har väl mest saknat allt ätbart som har med julförberedelser att göra. Ni vet glögg, pepparkakor, lussekatter o.s.v.
Men då finns det ett helt underbart ställe som heter IKEA. Tack för Ingvar Kamprad och hans framgång det säger jag bara! För på IKEA där har de allt som en svensk kan önska sig...julmust, knäckebröd, pepparkaksdeg, glögg och Nisse hyllor ( köpte dock bara de fyra förstnämnda denna gången...) Så det själva matbehovet är i denna stund tillfredställt.
Sen finns det inga pengar i världen, eller det gör det säkert men inte tillgängliga för mig som kan flytta hit materiella saker som man saknar. Jag saknar mitt hus och att kunna öppnas dörren och kliva ut i naturen. Jag saknar även renligheten(framförallt, här har vi varit utan damsugare i 2 månader) och kvalitéen på huset. Ett fungerande rent kök och badrum utan möss och drag från fönstrena.....
Men sen kan man ju även sakna annat än materiella ting och matvaror som mamma och pappa. Jag vill krama, busa, äta, gå på långpromenad, prata, skratta och somna framför TVn med dem. Sånt är ju lite svårt över telefon....
Sen saknar jag mina vänner. Jag har fått många bra vänner här men ingen som har känt mig i 18 eller 2 år, ingen som har både skrattat med mig(eller åt mig) och tröstat mig eller skällt på mig och önskat mig lycka till, inte heller någon som har längtat efter mig. Jag saknar de vänner som verkligen känner mig, Anna Elisabeth Nordlund och varit del i processen då jag blivit jag. jag längtar efter att få krama er!Ni vet vilka ni är.

Sen saknar jag den här lilla kamraten och krabaten som helt villkorslöst älskar mig både på mina bra och mina dåliga dagar. Han är en klippa den lilla kungen!

Konstigt att jag inte börja gråta av att bara skriva allt det där....Snart, väldigt snart är längtan över.Mamma säger alltid: att det är bra att längta lite efter varandra för dåär det härligare när man ses igen. Hon är inte alls dum den där gamla Karlsson, hon vet vad hon pratar om med en dotter som inte gör annat än att flänger runt!

Kram till er alla

Un week-end à Montréal et Ottawa

I torsdags var vi uppe i ottan för Montreal ligger inte runt hörnet och här skulle inte slösas bort någon tid. Det var fem trötta men förväntasfulla tjejer som lämnade Waterloo strax efter kl. 7. Tina körde den första halvan (4 timmar) och i baksätet sov de. Jag har ju lite svårt att sova i bilar jag så ingen sömn för min del. Jag körde den återstående "biten" in tll Montreal(ytterligare 4 timmar) och resten av bilen sov, alltså inte själva bilen utan de i....Motorväg; raka tråkiga vägar så roligare har man ju haft, men det hela gick bra och strax efter 3 var vi framme. Montreal är fint och väldigt Europeisikt i sin stil. Gator, torg och byggnader är som tagna från min hemkontinent. Jag gillade allt med Montreal: shoppingen, vänligheten, restauranger och cafeer, sevärdigheterna och parkerna men icke det faktum att de BARA pratar franska. Montreal ligger i provinsen Quebec, den fransktalande delan av Kanada och här är allt på franska. Menyer, skyltar, intruktioner ja allt. Ett smart drag av oss engelsktalande var att ta med Ilknur från Frankrike:) Ilknur är underbar och blev än mer älskad under våra tre dagar i Montreal, hon översatte allt åt oss. Det är frustrerande att inte förstå det är ett som är säkert.

Montreal har 3,5 miljoner invånare medan Ottawa är av det mindre slaget med närmare 1 miljon invånare. Så Ottawa kändes litet när vi kom dit. Vi behövde inte åka tunnelbana eller buss utan kunde enkelt gå mellan våra olika turistmål. Drottning Victoria valde Ottawa som huvudstad för att staden ligger bra mellan provinserna Ontario(där jag bor) och Quebec. men framförallt för att staden ligger på ett behörigt avstånd från den Amerikanska gränsen. Denna enorma granne i syd som Kanada genom alla år fruktat och tvingats sammarbeta med. Staden var alltså inte den naturliga staden nummer 1 i Kanada utan valdes av drottningen att bli så. Parlamentet är vackert och mäktigt och här finns alla monument och museer.

På gränsen till Quebec. Bienvenue!

Tokigheter i en fin trädallé

Hela gänget utanför Kanadas störst kyrka: Oratoire Saint Joseph. Jag tyckte att det kändes bra att besöka en plats där man inte gjorde annat en hedrade denna beundransvärda man som utan att tveka tog Guds son under sina vingar. Ett annat öde hade man helt klart önskat sig än att bli styvfar till Jesus och buksvåger med Gud.....ja eller hur det nu gick till. Kul för Josef att någon uppskattar allt det han gjorde!

Den fina parken Mont Royal. Vädret var verkligen underbart.

Vi besökte den olympiska byn från sommar OS 1976. Vi tog oss en lite tur upp i tornet som man kan se på bilden, ja det som lutar...

Tornet är världens mest lutande torn tätt följt av lutande tornet i Pisa.

Fin utsikt över staden. Vi faccinerades av hur alla de höga byggnaderna och skyskraporna var centrerade till down town, det riktigt city. Runt omkring city var husen låga och det enda som stack upp var kyrktornen.

Jag gick och funderade på varöfr de olympiska spelen kändes bekanta. Jag menar jag var inte född, pappa var blott en liten tonåring så varför klingade det bekant?

När jag gick runt och kollade på alla dessa monument över vilka som tog medaljer i mästerskapets alla grenar så gick det upp ett ljus.....

Detta var det OS som Ander Gärderud vann guld på 3000 meter hinder.....såklart....

Montreal är en riktig party stad så här är ett litet snällt party kort med tanke på vissa känsliga läsare..... Det obligatoriska gruppfotot. För er som hänger med i vampyr världen så kan ni även se två bilder på Edward flankera bredvid flickorna. Helt enkelt flickor i väntan på New Moon.

När man besöker Ottawa så måste man prova deras speciella delikatess vis namn Beavers tail, bäver svans......

Det var helt klart godare än vad det låter.

Det känns verkligen helt logiskt att ha en dinosuarie som symbol för ett växt och djur museeum. Det tycker i alla fall Ottawa bor.....vi tyckte att det kändes lite läskigt.

Bakom oss kan man skåda Parliment Hill.

Som såg ut så här på lite närmare håll.

Vi knackade på och gick in och de tog gladeligen emot oss....

The National War Memorial. Här håller man varje år en stor cermoni på Rememberance day.

Fortfarande några popy kvar från tidigare i veckan.

Skräll...
There is always some construction.

Vem det än var som kom på att ställa en gigantisk spindel framför Art museeum så var det ett bar drag.Lägg märke till hur roligt vi och barnen har med den galet stora spindeln.

Cathedral- Basilica of Notre Dame.

Vi smög oss in för att lyssna på den franska söndagsmässan( jätte intressant) och denna kyrkan är en av det vackraste jag sett. Den var så bedårande, ljus och fin.

En stor daglig marknad i Ottawa.

Hela helgen bjöd på god mat i mängder.

Tiden bara springer iväg...bara två veckor till exam period, sen tre veckor och sen är jag hemma. När hemresan närmar sig så börjar man helt automatiskt att längta hem samtidigt som man börjar bli vemodig över att lämna allt och alla.Jag ska verkligen göra mitt bästa för att njuta av mina sista fem veckor i Kanada.

Poppy day

Idag är det Poppy day i Canada. Poppy day är ett smeknamn för Remembrance day som inträffar just idag den 11 november. I de flesta av Kanadas provinser så är detta en national holliday(=ledigt) men inte i Ontario där jag bor. Så här jobbar vi på som vanligt.....Remembrance day är en dag då Kanadensarna sörjer och hedrar all de som har dött i krig och då framför allt de i WWI. Där av också datumet då WWI slutade just denna dag 1918. Smeknamnet Poppy day kommer av att blomman valmo(poppy på engelska) är symbolen för Remembrance day. Det har verkligen varit två "poppy veckor" fram till denna dag för alla har en poppy på sin jacka. Blomman har funnits överallt och kostar "en frivillig avgift". Jag hade en men tappade den tyvärr...Till och med den charmiga Charles och hans bedårande Camilla har varit här idag för att delta vid den Canadensiska cermonin. Så lilla Elisabeth fick själv hålla låda på den Brittiska, det måste ju blivit en härlig tillställning. Speciellt med den Kanadensiska cermonin var att i år var första gången som cermonin hölls utan överlevande från WWI. De fyra sista som fanns kvar i livet vid förra årets cermoni dog alla under det gångna året. Generationen som kunde berätta finns inte längre kvar......

Den fina poppy blomman.

Det var dagens samhälls information, jag heter Anna Nordlund och tackar för mig....

....ja eller nästan.Vill bara säga att jag tar långhelg, inte för att jag egentligen har tid med det men det här landet är för underbart för att låta bli. Jag ska med fyra andra tjejer bila till Montreal och Ottawa. Ska bli så himla roligt! Så på återseende efter helgen.

Trevlig Helg!

Vår eller November?

Vi tog oss en två-dagars i Toronto. Så efter matchen gick vi hem till hostelet och svirade om till partystassen och sen blev det en nattklubb till sena natten/tidiga morgonen. Ibland är det grymt att behöva kliva ur sängen klockan 10 på morgonen, och idag hade varit en sån grym dag om det inte hade varit för vädret. För när vi klev utanför hosteles dörren så möttes vi att det mest underbara....VÅRVÄDRET....Vi trodde inte att det var sant. Med mammas röst i huvudet ("man ska inte ta av sig kläder på vintern bara för att det är varmt")tog jag motsträvigt av mig jacka och halsduk. Men mamma jag hade inget val, det var så varmt. Det var inte bara en fin höstdag utan vi gick hela tiden och frågade oss själva om det verkligen inte var vår.....

Vi kunde inte med att bara gå i affärer i det fina vädret. Istället gick vi till hamnen där vi kunde sitta ute på bryggan och äta lunch. Helt underbart!

Hela gänget myser i solen. Lägg märke till att de kunde sitta i t-shirt.

Fint väder på Queen street.

Hockey!Hockey!Hockey!

Så var det då äntligen dags för lördagen den 7 November 2009, kvällen då fyra lite överspelta svenskar skulle gå på en NHL match. Och oj vilken succe det blev! Svenskarna var där och svenskarna gick segrande där ifrån(förutom svenskarna i Detroit då....) Anna x2, Madde och Johan kände sig i alla fall väldigt mycket som vinnare när de gick hesa, trötta men ack så lyckliga från Air Canada Centre i Toronto.....

Det hela började med mat och ett par öl på en restaurang i Toronto. "Man måste äta manligt innan match"sa Johan. Precis som att vi tjejer inte hade vart på hockey förut...Och in beställdes hamburgertallrik och öl..... På bordet låg en duk av papper och där fanns kritor så vi gick genast lös i väntan på machomaten.Första bilden inne på arenan. Folk tittade lite på oss, kanske för att vi studsade fram eller för att vi bara såg barnsligt lyriska ut....jag vet inte.

Inga vanliga öltappar här inte.....ska det va så ska det va!

En svensk kille som blivit väldigt populär i Toronto och numera är han bara känd som The Monster. Den signerade tröjan skulle actioneras ut och budet låg på $230 när vi gick förbi.En mycket lycklig Nordlund inne på arenan.

Vi blev glada och stolta när vi såg denna svensken hänga i taket.(inte bokstavligt...) Nr. 21 Salming.

Just denna kväll var det Hockey hall of fame night. Vilket innebar att en rad gamla spelare presenterades och hyllades för sina tidigare insatser i hockeyvärlden.....och helt plötsligt stod han där.....

Mina damer och herrar Börje Salming(längst till vänster) Stilig som aldrig förr! Jag tror att vi skrek oss hesa redan här.....10 minuter innan match start.

Ännu en svensk på plats:) Det var några stycken Sundinare som vandrade runt på arenan, bara ett par....

Här kommer spelarena.....

Dags för nedsläpp......

Gustavsson in action...

Våran svenske målvakt fick efter matchen pris för matchens bästa spelare....JIPPI!

5-1 slutade denna underbara kamp som bjöd på bra hockey.

Det ska dock sägas att vi var lite besvikna då vi tyckte att det var en lite tam match, inga riktigt hiockey tag. Fight, fight, fight skrek Toronto fansen i slutet av matchen. Det hade kanske varit lite onödigt, men det var en väldigt snäll match. Få utvisningar och ordentliga tacklingar.....
Vi faccinerades av hur alla satt huller om buller, Red wings fans bredvid Maple leafes fans, Amerikaner bredvid Kanadensare och allt gick bra. Inga uppdelade läktare, inga hejarklckar och inga fajter så vitt vi såg. Det blev inte så mycket sjunga men ändå tryck då det skreks och hejades från alla håll.

Det var en underbar Nordamerikans upplevelse som jag sent kommer glömma!