Jag är inte rädd...men det finns en gräns

...och här går min gräns.

Ser du den mörka fläcken på duschdrapperiet? Det är inte smuts, nej det är en spindel. Nu har jag oftast ingeting emot spindlar men just den här kände jag inte för att dela mitt dushuttrymme med. Han var lite för stor för det.

Om jag finner en spindel på ett olämpligt ställe så brukar jag försöka rädda den, genom att släppa ut den. Onödigt tycker många, humant tycker jag. Med en handduk försökte jag fånga in den här spindeln som jag fann. Men på något vis tappade jag honom, och han gick inte att finna. Och tro mig jag letade. Att inte hitta honom och ändå ställa mig att duscha kändes väldigt obehagligt. Så efter en stunds letande bestämde jag mig för att spola av hela duschuttrymmet. Så helt plötsligt dök den upp farande i allt vatten och i ett vips åkte den ner i golvbrunnen. Det dåliga samvetet trillade över mig i samma stund som jag spolade ner spindeln. Jag har så svårt att döda, och då inkluderar det även spindlar och andra småkryp. Vilket på ett sätt är ganska skönt, för jag kommer aldrig bli någon prickskytt eller yrkesmördare. Jag kommer i detta fall spendera hela kvällen med ett dåligt samvete. Varför döda om man kan rädda?

Nu får jag bara hoppas att den här lilla krabaten inte har någon maffiasläkt som ska hämnas hans mördare.....