Bu och bä

Igår så rann tårarna ner för mina kinder inte mindre än vid 4 olika tillfällen. Förutom vid det sista tillfället då tårarna framkallades av Desperate Housewives(det var säsongsavslutning och sorgligt) så hade de vid de 3 första tillfällena med beslutsångest att göra. Jag måste bestämma mig och fatta ett beslut. Enligt mig inte vilket beslut som helst utan ett livsavgörande beslut.

Nu är det ok för er att tänka: Men herregud vilken liten lipsill!Vad har hon för rätt att sitta o gråta och tycka synd om sig själv. Hon har det bra och människor fattar dagligen viktigare beslut än detta. Bu och bä stackars lilla flicka.....

Det känns dessutom som att jag bara får mer och mer press på mig. Jag känner mig pressad. Pressad in i ett hörn. Klockan tickar och folk väntar på mig, och jag väntar på andra människors beslut. Undra om de också känner som jag?Som att de står i ett hörn. Pressade. Min beslutsångest handlar om jobb. Jag måste inom ett par dagar fatta ett beslut som rör ett jobb. Ja eller nej, ska jag säga och det gör att hela min kropp liksom smärtar av beslutsångest. Det är faktist jobbigt att försöka att hela tiden veta vad man vill. Just nu vet inte jag och jag har svårt att vara stolt över det. Jag gråter över det istället, då känns det i alla fall lite bättre.

Sen skulle jag även kunna fälla ett par tårar över min dator. Han är inte död än(tack gode gud)men han har inte länge kvar. Ingen av min tekniska/elektriska prylar är nya.....de flesta är riktigt gamla och lever lite sitt eget liv. Datorns liv håller med all sannolikhet på att ta slut och det är bara en tidsfråga.....Jag håller båda mina tummar att han orkar ett par veckor till.