Jag är vallon och torsk, vad är du?

När vi vid nått tillfälle satt med uppsatsen så pratade vi om var vi hade våra rötter, var våra släkten ursprungligen kom ifrån. Vi utbytte vad vi visste och dikuterade kring detta. Jag berättade att jag inte har så bra koll på min mammas sida men att jag ganska säkert vet att de har bott i Västra Harg sedan urminnes tider, typ istiden kanske. Men på pappas sida har jag lite koll. Min farmor var född och uppvuxen i Boxholm och hennes släkt sägs vara vallonsläkte. Så därifrån har vi alltså lite Belgisktblod. Farfars mamma var en mörk kvinna som härstammade från Turkiet, och därav lite turkisktblod i våra kroppar. Pappas farfars far var präst i Norge, så därifrån har vi även lite norskt blod. Så vi är en härlig liten Europeiskmix. När jag vid detta tillfälle som jag inledde inlägget med lite kortfattat skulle förklara dessa släktband så sa jag:
Jag är vallon och torsk. Var på mina vänner ganska hysteriskt började skratta, oh så roligt de hade åt min felsägning. Torsk blev liksom en förkortning av norsk och turk, en ganska bra förkotning kan jag tycka. Efter detta tillfälla så haglar fiskskämten kring mig. "Bor vissa av dina släktingar under vatten då eller?" "Är det nån av er som har fått gälar?"Hahaha....oh så kul!Den får jag väl bjuda på!

Midsommarafton

Midsommarafton blev en fröjd...god mat, solsken(det är ju ingen lågoddsare)mysigt med trevliga vänner och familj. Och sen lite fotboll me så klart:) Först blev det en långpromenad hemma i skogen och sen midsommarlunch med mor och far. Första färskpotatisen för i år för min del. Den smakade precis som den skulle...

En härlig bricka som bara lyser sommar.

Min överfulla tallrik....

Lunch i lusthuset

Senare på kvällen blev det midsommarfest hos kompisars kompisar som hade en sommarstuga vid Vätterns strand. Jättefint läge och supermysigt! Vi åt god mat, band midsommarkransar, en badade(det blåste och blev därför för kallt för att bada menade vi andra)och sat och pratade in på småtimmarna.

Den egna lilla midsommarstången

Här ska det bli kransar

Ännu mer bindande av blommor och grönt

All god mat.

Midsommarfrukost

Frukost är mitt favorit mål. Frukost kan vara så enkelt lyxig och njutbar. Man kan äta länge och man behöver inte bry sig om hur man ser ut. Frukost är det enda målet som man kan sitta i en gammal säckig pyjamas och äta. Det är väl lyx bara det. På midsommarmorgonen när jag kom upp så hade mamma hittat smultron som hon hade sparat till mig och genast blev min morgonfil så lyxig, god och fin. Midsommarfrukosten blev en fröjd utöver det vanliga.

Bye bye uppsats!

I veckan så skickade jag iväg slutversionen av min uppsats. Jag fick godkänt redan på opponeringen men sen är det alltid några små,eller större, saker som de vill att man åtgärdar. Jag behövde verkligen inte ta tag i något stort utan det var stavfel, särskrivningar och ett par källhänvisningar som skulle ändras. Gjort på nån timme och sen satt jag där med slutversionen. 10 veckor kan gå fort och långsamt på en och samma gång, det har jag fått erfara. Det var en jobbig period och man blir på snudd till lite tokig när man bara har fokus på dessa 30 sidor som ska leva upp till alla regler och krav som ställs. Liksom aldrig blir det bra, det finns alltid mer att göra. Men så kommer datumet då den ska in för opponering och då ska det vara så klart som det kan bli. Även opponeringen ska ses som ett lärtillfälle då uppsatsen ska utvecklas och bli bättre. Det som jag hade bävat för så länge, att skriva just min uppsats, var över. Den var klar!Jag hade gjort den klar! Man ska aldrig säga aldrig....men det ska dröja länge innan jag sätter mig och skriver en ny uppsats.
Tack och bock uppsatsen.....och kommer du tillbaka så dödar jag dig!(Bara så att vi är på det klara med det)

SJs aktier kan inte stå högt i kurs!

På väg till Göteborg den 10/6 så blev det signalfel och vi blev 40 minuter sena in till Göteborgs station. Hem från Göteborg skulle tåget gå kl. 19.12. En timme senare hade vi precis rullat ut från Göteborgs station då det var dags och stanna för då var det några kablar som var av.Hela vägen hem till Karkstad ägnade vi oss åt att stanna och vänta på mötande tåg för att det är det sena tåget som ska anpassa sig. Det känns logiskt men är så irriterande. Jag kom hem till Karlstad närmare 1,5 timme sent. Då hade klockan hunnit bli ganska mycket och morgon därpå skulle jag ha opponering. Inte ok SJ, inte ok! jag ska kräva pengarna tillbaka!Jag har gjort det förut så jag vet hur man gör....

Karlstad-Stockholm, Stockholm-Karlstad, Karlstad-Göteborg, Göteborg-Karlstad på ca. 34 timmar

Rätt datum: 10/6

Nog för att jag aldrig varit en stillasittande person men under ett 35-tal timmar så blev det lite väl mycket åkande men oj vad jag hann med. Allt detta blev det:
Kaffe och bulle på Vetekatten, flörta med en 13 månaders kille, studentfest, träffa Sanna och Jacob, läsa en massa, sova med öppen mun på tåget, kissa i en burk, åka tunnelbana, luncha med Ida, få både regn och sol på mig, prova ett par linnen, träffa mina nya kollegor och min nya chef, äta på tok för mycket god mat, sova ett par timmar, bilda den perfekta drömelvan till VM och prata i telefon. Sen blev ju naturligtvis SJ tåget över en timme sen hem till Karlstad så jag hann även med att bli irriterad på hur dåliga SJ har varit i år.
När man ändå är ute och far så mycket så kan man gärna ta en sväng till Turkiet med....så 2 dagar senare anlände jag till Alanya.

Att vara trött eller att helt enkelt sno sin kompis jacka

Rätt datum: 10/6

Torsdagen den 10/6 så lämnade jag Sanna och Jacobs lägenhet kl.05.30 och då har man rätt att vara trött. Framförallt i det här fallet då vi hade varit uppe till närmare 12.30 för att göra vårat dream team till VM helt perfekt(jag återkommer i det ärendet) Att jag var trött det visste jag men inte riktigt så trött som historien senare förtäljer. Det skulle nämligen dröja fram till 11 tiden på förmiddagen innan jag insåg att jackan jag bar inte var min. Det var visserligen en jeansjacka precis som min men den var mörkare och större än den jag hade haft på mig när jag kom till Sanna och Jacob....eller? Jag var tvungen att kolla på kort från studentmottagningen kvällen innan för att verkligen se att jag hade min jacka på mig då. Det hade jag så då måste det vara Sannas jacka jag hade på mig. Att vara trött och ta fel jacka blir inte en så rolig historia så jag presenterar miitt handlande med att Sannas jacka helt enkelt såg dyrare och finare ut så jag snodde den......jackorna är nu tillbaka hos sina rätta ägare och alla är nöjda och glada:)

Barn som blir stora

Rätt datum: 9/6 2010

Ikväll var jag på studentmottagning, vilket var första gången på ett par år nu. Det var Christian som jag var barnflicka till när han var 12 år så visst var det lite märkligt att få inbjudan till den lilla pojkens student. Den lilla pojken är numera över 1,90, snart 19 år gammal och långt ifrån både liten och pojke. Han är en lång, ung man med alla förutsättningar att flyga långt och lyckas på alla de sätt. Det var en underbar mottagning med kära återseenden, mycket folk, stora barn, god mat, mycket mat, läcker tårta, många presenter och ännu mer folk. Det var så roligt och underbart att få dela denna dag med Christian och hans familj.

Studenten, barnflickan och lillasyster

FOTBOLLSFEST!

Rätt datum: 11/6

El Loco, Bafana bafana, La Roja, Pulguita, Super Eagles, Elefanterna, Les Bleus, Jogi, Gli azzuri, Dubbeldraken, All Whites....nu är alla på plats så nu kör vi för det är uppdukat för fotbollsfest! LÅT VM BÖRJA!

JA, nu är den min!

Rätt datum: 9/6 2010

Inte på tredje försöket utan först på fjärde försöket blev den min. Det var den sista tidningen, stående i fönstret som ett skyltex som blev min. De fick i stort sätt möblera om hela butiken för att komma åt den och jag stod snällt bredvid och bara log, för är det kärlek så är det och då kan man vänta och stöka lite. Jag kan känna att när man har en sådan här tidning så framstår all annan läsning som fullkomligt meningslös och helt ointressant. Jag har nu spenderat den senaste veckan med att finkamma den från pärm till pärm. Förutom att den saknar uppslag om det svenska laget så tycker jag att den är underbar och helt perfekt!

En fika kan rädda allt

En fika passar alltid och med alla. För jag tror att alla uppskattar en enkel fika. Mysigt och trevligt och gott! En fika liksom löser det mesta och är avkopplande. Man kan njuta av det själv eller i vänners sällskap. Jag bara älskar att fika!

Tusentals presenter och en fin kronprinsessa

Gu va presenter de får, det är helt galet. Det räcker inte med en lysningsmottagning, nej. Nu har de haft 3 hela dagar och jag vet fortfarande inte om de är klara. De får tavlor, glas och cyklar...och allt annat mellan himmel och jord. De två första dagarna var kläderna som Victoria hade på sig fina men lite tantiga och tråkiga. Men dag nummer 3 hade hon denna fina blåa klänning med lite större axlar. Mycket bra färg på henne. Jag tycker att hon var jättefin!

Faan vilken bra fredag!

Man får inte svära. Jag tycker inte att man ska svära. Det är fullt att svära. Men ibland förstärker svordomen det som man vill säga. Så ibland är svordomen nödvändig. Som idag, då är den nödvändig!

Faan vilken bra fredag!

Jävlar va bra jag är!

Glädjetårar smakar fan bättre än de där andra tårarna!

Min dag startade med en lätt liten huvudvärk men på bara ett par timmar mådde hela jag så fantastiskt bra. Huvudvärken skapades av en klocka som ringde kl. 8.30, vilket i sin tur innebar ca. 5timmars sömn. Klockan ringde för att jag en timme senare skulle ha telefonintervju med en rektor från en skola i Göteborg. Samtalet skulle vara i närmare 1,5 timme hade jag blivit förvarnad så. När klockan närmade sig 9.30 kom det lite nervsitet smygande och kl. 9.35 började min telefon ringa. När jag svadae insåg jag att jag fortfarande var morgon hes, vilken tabbe. Samtalet flöt på bra och var mycket trevligt. Efter 40 minuter sa rösten i andra änden: Oh vilket trevligt samtal, jag känner att jag vill erbjuda dig den här tjänsten Anna.

Jag: Va?

Rösten: Jag har aldrig förut erbjudit någon jag aldrig träffat en tjänst men det här känns så bra.

Jag: (fortfarande chockad) Ja, men nån gång ska ju vara den första.

SKRATT(här kom glädjen över mig)

Så Göteborg it is mina vänner! Jag är så glad att jag gråter, skrattar och hoppar om vartannat. Det här är stort och bra. Det här är en stor och bra fredag! Jag borde kanske köpa en lott idag...

p.s. jag berättar mer om jobbet när jag har skrivit på.......

Göteborg...som att besöka Syd Amerika

I lördags så var Göteborg så internationellt som det bara kunde bli och jag fick uppleva detta. Vi besökte nämligen Hammarkullekarnevalen. En karneval som funnits sedan 70 talet men växt och blivit en helt fantastiskt stor och mångkulturell folkfest under de senaste åren. Karnevalen pågick under hela helgen men vi hade tagit sikte på karnevaltåget som ägde rum på lördagen. Det var så mycket musik, dans och glädje. Så mycket vackra kläder och engagerade människor. Det var skratt, svett och glädjeutrop. DET VAR FEST!

Det var mestadels en latinamerikansk prägel på karnevalståget men även smakprov från många av världens alla andra hörn och kanter.

Bu och bä

Igår så rann tårarna ner för mina kinder inte mindre än vid 4 olika tillfällen. Förutom vid det sista tillfället då tårarna framkallades av Desperate Housewives(det var säsongsavslutning och sorgligt) så hade de vid de 3 första tillfällena med beslutsångest att göra. Jag måste bestämma mig och fatta ett beslut. Enligt mig inte vilket beslut som helst utan ett livsavgörande beslut.

Nu är det ok för er att tänka: Men herregud vilken liten lipsill!Vad har hon för rätt att sitta o gråta och tycka synd om sig själv. Hon har det bra och människor fattar dagligen viktigare beslut än detta. Bu och bä stackars lilla flicka.....

Det känns dessutom som att jag bara får mer och mer press på mig. Jag känner mig pressad. Pressad in i ett hörn. Klockan tickar och folk väntar på mig, och jag väntar på andra människors beslut. Undra om de också känner som jag?Som att de står i ett hörn. Pressade. Min beslutsångest handlar om jobb. Jag måste inom ett par dagar fatta ett beslut som rör ett jobb. Ja eller nej, ska jag säga och det gör att hela min kropp liksom smärtar av beslutsångest. Det är faktist jobbigt att försöka att hela tiden veta vad man vill. Just nu vet inte jag och jag har svårt att vara stolt över det. Jag gråter över det istället, då känns det i alla fall lite bättre.

Sen skulle jag även kunna fälla ett par tårar över min dator. Han är inte död än(tack gode gud)men han har inte länge kvar. Ingen av min tekniska/elektriska prylar är nya.....de flesta är riktigt gamla och lever lite sitt eget liv. Datorns liv håller med all sannolikhet på att ta slut och det är bara en tidsfråga.....Jag håller båda mina tummar att han orkar ett par veckor till.