Jag minns att jag då första gången jag reflektera över utformningen på min skrift ville byta mitt lilla, lite tråkiga, a mot detta mycket finare och coolare:
Jag minns att jag spenderade nästan hela årskurs 5 åt att försöka genomföra detta byte, oh vad jag försökte. Jag tränade och skrev A4 sidor fulla med mitt namn med det coola lilla a och inte det tråkiga. Men jag gav upp för det föll sig aldrig naturligt, jag förblev Anna med det tråkiga lilla a. Vissa drömmar dör aldrig och nu i januari gjorde jag ett nytt ryck. Det är aldrig för sent att lära gamla hundar sitta! Skam den som ger sig tänkte jag och skrev nya A4 sidor med ord med lilla coola a. När jag koncentrerar mig och tänker på att skriva snyggt då funkar det och oh så vackert det blir. Men när det ska kladdas och skivas snabbt då kommer det där tråkiga lilla a tillbaka. Jag verkar vara dömd att spendera resten av mitt liv med tråkiga lilla a så tur är väl att jag är så cool för övrigt:) Drömma bör man annars dör man.....
No comments:
Post a Comment