I somras roade jag mig med att upptäcka Göteborg med omnejd, och gärna så friluftsaktigt som möjligt. Naturligtvis inte själv utan i gott sällskap av Clara(den rara och energiska) Inget buss eller spårvagnsåkande. Här skulle det användas äkta människorkraft.
Första utflykten utgjordes av en paddlingstur ut i skärgården. Med start vid Önnereds brygga gav vi oss ut bland öarna. "Håll er på lä- sidan för det blåser på ganska bra idag" sa killen som hyrde ut kajakerna. Vi tänkte följa hans råd men sen blev det inte så och det fick vi betala för på tillbaka vägen. J....r vilken motvind vi fick smaka på. Ner i från tårna tog vi och kom ingen stans alls. Efter att ha tömt oss helt på våra krafter nådde vi till slut bryggan igen och kunde pusta ut. Tufft var det, men så vackert och härligt. Men nästa gång vi ska ut och paddla så ska det vara V I N D S T I L L A!
Ön där vi tog mat- och solpaus.
Utflykt nr. 2 var en vandring på närmare 2 mil. Torrekullaleden var en led genom skog och mark, upp och ner för backar, runt sjöar, på små stigar och gamla grusvägar.....och upp och ner för backar. Vi gick och gick, skrattade och pratade, plockade och åt blåbär.
En liten, liten, liten groda.
Det mest fascinerande med Torrekullaleden var att den gick runt och i utkanten av ett militärt övningsområde. På vänster sida om leden satt hela tiden gula varningsskyltar med texten "Livsfarligt" Då och då hörde vi skottsalvor, men det var mest skyltarna som påminde oss hur nära gränsen till livsfara vi befann oss.
Mellanmål mitt i blåbärsriset.
Regnet öste ner. Men som de naturmuppar vi låtsas vara så trampade vi på med mottot "det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder"
I vandringsboken stod det "utmed leden finns vindskydd där man kan ta en liten välförtjänt paus". Så gissa om vi var glada när vi fann ett vindskydd där vi kunde äta och torka lite. Senare utmed leden insåg vi att vi hade tagit våran paus i ett vedskydd och inte ett vindskydd. Men det gick bra det med.
Efter 6 timmar och över 2,5 mils vandring är systrarna Smuts på väg hemåt.
Utflykt nr. 3 bjöd på trevligare väder, vilket var lite förutsättning för att den skulle gå av stapeln. Vi hoppade upp på våra cyklar och for iväg ner längs Säröleden. Amundön var slutmålet men vägen dit var minst lika fin. Solen stekte och vi var glada.
Ute på Amundön gick det hästar och betade, väldigt fridfullt.
Med knappt en människa i närheten kunde vi ligga på vår klippa och sola, lyssna på sommarpratarna, äta lunch, skratta, prata och busa:)
En underbar utflykt!
No comments:
Post a Comment