Idag så lyssnade jag på Alex och Sigges podcast. Det är Alex Schulman och Sigge Eklund som pratar om allt och inget, på ett allvarligt och humoristiskt sätt. Jag blev rekommenderad att lyssna på dem och jag vill nu rekommendera er att lyssna på den. Finns på iTunes.
I alla fall, idag då så Sigge om att vi har en inre ålder. Oavsett den fysiska åldern så har vi en inre ålder, en ålder som är konstant oavsett hur gamla vi är på pappret. När den fysiska ålder är den samma som den inre så peakar man. Man når sin topp och man blir komplett, tillfreds och harmonisk som människa för att kroppen är i samspel. Detta varar enligt Sigge i 3-5 år. År fyllda av välbehag och lycka för att man känner av detta samspel att kroppen och människan är i harmoni med sig själv.
Han gav som exempel att det fanns 18-åriga kärringar, som redan som 18-åringar klagade och var bittra. De gillade inte att klubba och de tyckte att mycket var fel och dumt, tempot för högt och alla för högljudda. Men att de nu som 40 åringar är de mer tillfreds för att deras inre ålder trivs bättre på parmiddagr där man i lugn och ro grillar och sippar på ett vinglas. De kanske inte har nått det totala, perfekta samspelet mellan yttre och inre ålder, men de närmar sig.
Sen menade han att det fanns de som hade sin peak som 18-åringar. Att deras inre och yttre ålder synkade där och då. De går idag istället omkring är nostalgiska, längtar tillbaka och låtsas i vissa fall att de fortfarande är 18 år. De längtar tillbaka till den språkresan som andra bara tycker att den var pinsam.
Sigge sa till Alex att han var synkad NU och att därför skulle njuta av de här åren. För nu var han lika gammal på utsidan so insidan. Sigge själv hade en inre ålder på 65 år, och han konstaterade bara att han sakta men säkert närmar sig och att han längtar nått fruktansvärt.
Självklart började jag fundera på min inre ålder. Vissa kallar mig tant men riktigt så gammal vill jag inte tro att jag är på insidan. Jag hade heller inga glory days som tonåring, då var jag på ett sätt ganska vilsen i vem jag var och vad jag ville, även om jag verkade bestämd, jag känner ingen längtan att bli vare sig 16 eller 18 igen. Under de senaste 10 åren så har jag tyckt att livet bara blir bättre. Även om jag kan säga att jag i en viss ålder fann delar av mig själv, förverkligade önskningar och drömmar och verkligen lyckades så längtar jag inte tillbaka. Det ser jag som ett tecken att jag än så länge inte nått min inre ålder. Jag skulle gissa att jag kommer peaka någon gång under mina senare 30, eller till och med tidiga 40. Ung och fräsch men mer och mer tant. Vilken är din inre ålder?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment