Nationaldagen

Jag tycker att det är lite kruxigt det där med hur man ska fira nationaldagen. Eller behöver man ens fira den? Är det ok att bara vara och njuta av den lediga dagen. Ja det bestämde jag mig för att det var. Jag begav mig ut till Kålltorp där det bjöds in till picknickfestival. En festival för att fira mångfaldens Sverige. En gratis festival där ALLA är välkomna. Det konceptet tyckte jag förenade både firande och ledighetsnjutning.   

Picknickfestival i Kålltorp 

Kvällen avslutades på Liseberg där Timbuktu och Damn spelade. Timbuktu var tydlig i sitt budskap om vad en nationaldag ska handla om och hur stolt han är över landet Sverige där "alla ser ut som han" För alla må vara olika på utsidan, men samtidigt bara människor inuti. 

De bjöd upp till en grym konsert så det ska bli kul att se dem igen på PIP.

Jag kan inte låta bli att nämna nationaldagsfirandet från Skansen, som jag idag såg delar av en repris från. Nu nämnder jag det inte för att hela Kungafamiljen klädda i folkdräkter satt uppradade på första parkett. Nej, jag nämner det för att jag blir så förundrad över en av de som satt i publiken. De 40 minuter som jag såg av programmet genomspeglades av att vi som ett mångkulturellt land välkomnar nya medborgare. Här ser vi ut på olika sätt, vi får älska, och till och med gifta oss med, vem vi vill och vi får tro på den religion som tilltalar oss mest. Att bo i Sverige, tillhöra detta land och kalla sig svensk har inget med de ovan nämnda faktorerna att göra. När artister, programledare och talare förmedlar detta budskap så sitter Jimmy Åkesson i publiken och skruvar lite på sig. Vad tänker han just där och då? Vad skulle han ha sagt om han hade varit talare? Hur kan han ens ha mage att sitta där? Hur många fler "Jimmy Åkesson" med inskränkta politiska åsikter sitter det i publiken? Jag kan inte låta bli att fascineras av hur denna man fungerar och vad som pågår i hans hjärna när han sitter där och tittar på ett nationalfirnade som förmedlar raka motsatsen till vad han står för.