Det är inte lätt att ta farväl. Att jag sen är riktigt kass på att säga "hej då" gör inte saken bättre. I just cant hold it together. Att själv framföra hyllnings ord till någon/några andra är inget att tänka på för min del. Men sen styr inte jag över alla andra och vad de väljer och säga, och så fort någon säger något fint och snällt till mig eller någon annan är det kört. Helt kört! Bara tanken på att se någon annan bli rörd och fälla tårar gör att jag gråter. Mina två sista dagar på Vittra Mölnlycke har handlat mycket om fina och snälla ord, att ta farväl och många tårfyllda ögon.
Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna alla dessa fina blommor och presenter. Tusen tack alla underbara ungar och föräldrar!
I sommar ska jag bara baka, safta och sylta. För sött ska det va:) Jag fick en massa pennor och skolmaterial som skänktes till barn som bättre kan behöva dem.
Det blev en fantastisk och minnesvärd avslutning, men det var tufft.
No comments:
Post a Comment