Hon är ett kontinuerligt återkommande namn, den där Emelie. Men nu ska du få höra något som du aldrig tidigare hört. Håll i dig. Igår när jag besökte Liseberg tillsammans med Emelie, Erika och Philip så visade Emelie sitt rätt jag. Emelie går först fram till kassan med mig och Philip bakom sig. Erika har gått till en annan kassa, vilket vi tror att Emelie är medveten om. Men sen när hon kommer fram till kassan vänder hon sig om och börjar gräva i en helt främmande tjejs väska. Emelie tror nämligen att det är Erika som står bakom henne, och i hennes väska ligger Emelies plånbok. Den här stackars tjejen som äger den utsatta väskan kom in i kön mellan Emelie och mig. Emelie tittar bara ner i väskan och gräver i den som en lite intensiv gnagare. Tjejen blir så chockad att hon bara får fram ett lågt "men, men...." Det tar ett tag innan Emelie tittar upp och inser att hon inte känner ägaren till väskan som hon gräver i. Under den tiden hinner jag tänka "Ja ha, känner hon henne" men sen ser jag tjejens ansiktsuttryck och inser då att: nej det gör hon inte. Sen bryter jag ut i en skrattattack som gör att jag gråter, får ont i magen och nästan kissar på mig. Emelie skäms ihjäl och tjejen med väskan fortsätter att se chockad ut och hon har lite svårt att släppa Emelie med blicken.
Helt underbart :P
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment