Borde man läsa

I torsdags när jag var på Mölnlycke bibliotek sprang jag på denna bok. Den stod på en hylla som utstrålade tema "Earth hour". Ännu en bok för att inspirera till ett bättre miljötänk, tänkte jag och plockade upp den. Jag slog upp boken någonstans på mitten och där stod Nr. 58 Stanna hemma. Snacka om rakt på sak. Det stod inte ta bussen, flyg inte eller gå. Nej det stod verkligen Stanna hemma. I undertexten så förklarade författaren att vi kan borde kunna jobba mer hemma istället för att alltid åka till jobbet. För om alla som kan jobbade hemma en dag i veckan så skulle det minska utsläppen med......(några siffror som jag inte minns)Medan jag stod där och läste så kom en elev fram till mig. Läste titeln på bokens framsida, skrattade till, tittade på mig och sa lite sarkastiskt "Jaha Anna, vill du bli en superhjälte?" Ja det hade ju varit något tänkte jag och slog igen boken. En superhjälte med uppdrag att rädda världen, fast utan att behöva slåss mot övernaturliga, maktlystna muskelberg som kan kasta eld och ändra skepnad. En superhjälte med uppdrag att förmedla sunt förnuft, det vill ajg bli i mitt nästa liv.

31 mars

Våren kommer springande in i mitt liv eller snarare blåsande. Överallt ser jag små söta vårblommor som har en så stark vilja att trycker sig upp i jordiga slänter, där de gör en ganska dyster omgivning fin och tilltalande.

Viljestark tussilago mitt i en annars tråkig och ful slänt.

Våren innebär också en hel hög med födelsedagar och just idag är det denna lite smågalna tjejen som fyller år. Stort grattis till Em.

Våffeldagen

"Ska vi verkligen göra våfflor?" Så gick snacket sent i söndags eftermiddag. Men då kände jag bara att nu har jag ju fått ett våffeljärn och när ska det användas om inte på Våffeldagen.

Så, så blev det och bra blev det!

Vårens första vandring

I lördags bar det iväg på vårens första etapp i Expedition Get to know the Göteborg area. Denna första vandring gick utmed Lärjeån och så hade den också det mycket passande namnet Lärjeleden. Enligt bok och karta skulle det bli en sträcka på 1 mil. Men väl framme vid ledens slut blev vi erfarna att den bussen som man kunde ta tillbaka nog inte gick så ofta. För att nå civilisationen så blev det en liten extra promenad på 5-6 km. Så innan vi var hemma igen så hade vi gått strax över 1,5 mil. Vi hade underbart väder och leden bjöd på härlig blandad natur. Med ett fikastopp halvväggs blev detta en fantastisk upplevelse.

Em och Clara kollar in boken och karta....trots detta blev det några små avstickare.

Om jag hade varit krokodil så hade jag simmat runt i detta vatten. Lärjeån hade varit mitt hem.

Lärjeleden.

Clara och Bella myser lite efter matsäcken.

Där hade vi inte behövt gå upp men det blev ett fint kort.

En laxtrappa.

Sådana här små söta skyltar skulle vi kolla efter.

Var f..n är bussen? :)

Att göra om man har tråkigt

Om man är 7 år och har tråkigt på bussen på väg hem från simhallen så kan man antingen:

1) prata fotboll med busschauffören.

" Nehe du, Messi är mycket bättre än Zlatan. Det vet ju alla" säger en 7-åring till chauffören.

eller

2) läsa reklamskyltar

" Jag kan dra med fingret under orden så blir det lättare för dig att läsa" säger en 7-åring till en annan.

" Ja tack" svarar den andra och börjar åter läsa den långa texten på reklamskylten framför dem.

Min reflektion: varför letar jag tilltalande läseböcker till dem när de nöjer sig med reklamskyltar?

Uj va lätt...

Jag brukar varje vecka göra ett nutidskryss som DN har. Frågorna är ganska svåra och jag lyckas sällan så bra, men det är ett kul test för att se vad man har hängt med på under veckan och vad man har lyckats att lägga på minnet. De två sista frågorna handlar alltid om sport och de brukar jag sätta. Men denna veckan hände något som inte brukar hända. Mitt bland alla svåra frågor i början dök det upp en så kallad Kalle Anka fråga. Det var så lätt att det var skrattretande. Frågan löd nått i stil med "Prinsen av Wales, Charles, är på besök i Sverige med sin fru. Vilken titel har hon?" Svar Hertiginnan av Cornwall, även kallad Camilla. Säkert svårt för alla som inte följt Camilla och Charles "öde" genom åren. Men jag, jag visste svaret:)

Blommor och bin

Nu har blommorna och bina vaknat igen. Nu är det vår!

Två olika tallrikar

Till vänster: Emelies tjockistallrik.

Till höger: Min smaltallrik.

Stor skillnad, mycket stor skillnad.

Skidspelen

Vilken upplevelse det var att befinna sig på plats i Falun under skidspelen. En fantastisk stämning och en sådan fysisk närhet till världsstjärnorna gjorde upplevelsen magisk. Mig ska man uppleva live, och så också skidor. Jag vet inte om det var bättre live, men det var annorlunda, medryckande och(klyschigt nog)levande. Det var äkta och påtagligt, så där så att håret reser sig på armarna. Nackdelen med att vara på skidspelen var att man missade helheten, resten av loppet då de inte passerade just där vi stod. Men att inte riktigt veta gjorde att spänningen infann sig på ett sätt som den inte gör när man kollar på TV.

Förväntansfulla är vi på väg in på Lugnet.

Helgen då vi bodde i våra "fula" underställ.

Vi var taggade men gänget mitt i mot var om möjligt än mer taggade.

"Så vad skriker vi när svenskarna åker förbi?"

Sanna: "070......"

Här kommer Hellner. Heja! Heja! Heja!

Vinnaren av världscupen: den fantastiske Cologna.

Upploppsrakan.

After Ski

Om jag bara får välja en...

På väg mot Falun och skidspelen sitter jag och funderar på hur det kommer vara. Hur det kommer se ut, vilka de dominanta lukterna kommer vara och hur det kommer låta. Att uppleva skidor i världsklass och live är något helt nytt för mig och jag känner mig väldigt förväntansfull och spänd. Tänk vad mycket olika sportprofiler som kommer vara där, både aktiva men också andra. Bara det gör att det spritter till lite i kroppen. Tänk om jag får chans att prata med något eller till och med ta en bild. Vem vill jag helst av allt ha med mig på bild när jag sitter på tåget hem mot Göteborg? Om jag bara för välja en, bara en....hm. Märk nu att jag tar för givet att jag kommer ha många att välja mellan. Fler att välja mellan men ändå ett enkelt val. Alla dagar i veckan skulle jag välja Jacob Hård. Jag vill sitta på tåget hem mot Göteborg och kärleksfullt och stolt titta på kortet på mig och Jacob. Han ska le och jag ska le ännu större. Om så Hellner eller Northug kom och gick åt ena hållet och Hård åt andra så skulle jag springa efter Hård. Nu hoppas jag bara att jag får chansen till det:)

Nu laddar ni, pojkar och flickor

Jag laddar allt vad jag kan. Oj vad jag laddar, med både högt och lågt, och jag förväntar mig att ni gör det samma. Jag vet redan nu att jag under helgen kommer köra min kropp i botten. Jag kommer ha ont överallt, vara hes och trött. Men det är det värt. Jag vill att NI tänker på samma sätt. Det finns ingen morgondag. Nej, det finns bara Nu. Nu som i det loppen som gå av stapeln under skidspelen i Falun. All fokus på dessa lopp! Det är då vi ska prestera. Det är det vi laddar för, pojkar och flickor. Så nu laddar vi de 65 timmar som är kvar till start. LADDA!

Tankar om reklamutskick

Inom loppet av två dagar har jag fått två reklamutskick från två olika pizzerior som jag innan de damp ner på min dörrmatta hade en aning om att de fanns. Nu kanske det inte är något konstigt med det här. Om det nu inte var så att jag aldrig tidigare fått något reklamblad från någon pizzeria, känd eller okänd. Jag har bott här i 1,5 år och detta är den första lilla hinten om att det ens finns pizzerior i mitt område. Är det då inte lite konstigt att områdets pizzerior väljer att göra mig uppmärksam på deras existens nästan samma dag. Är detta en slump eller har de spioner som håller koll på deras konkurrenter? Eller kan det vara så att detta är pizzeriornas vår precis som förra våren var revolutionernas? Är de nyöppnade eller känner de luft under sina vingar och ser sin chans att vinna mark? Frågorna är många när jag sitter här och kollar på mina två reklamutskick. Hade det bara kommit ett hade jag nog helt utan en tanke på varför, var, när och hur bara slängt den. Men nu kom det två, inom loppet av två dagar, och nu sitter jag här med mina tankar och funderingar. Jag kommer om bara någon minut att återgå till mitt liv, kanske kommer jag besöka pizzeriorna som för en stund fick mig att fundera på deras avsikter i förhållande till varandra.

Nytt

Ny vårjacka inhandlad så bort med snöslasket, höj temperaturen och fram med solen så att jag kan börja använda den.

Söndagspromenad

I söndags tog vi oss en ordentlig promenad på 2 timmar. Vi hade ställt in siktet på Änggårdsbergen och vi hittade både dit och tillbaka. Det blev en härlig och energigivande promenad genom skog och mark.

Ett litet vårskutt...i alla fall från två av promenadsällskapet

Hela gänget

Bella kollar läget från bergets topp

VÅRBLOMMOR! JIPPI!

118 800

Mina äldre elever roade sig med att skicka "Vem är....?" till 118 800. Svaren vi fick tillbaka var helt underbara och så roliga. Vi skrattade oss igenom lunchrasten, vilket var precis vad vi behövde efter måndagens tråkiga besked.

Adam

vill se sig själv som en lokal gangster vars största mål är att få bli antagen till en mc klubb, göra värdetransport-rån och råna tanter på deras pension. Favoritfilmen är självklart Scarface, där favoritgangstern Tony Montana är en stor förebild. Allt detta är dock en fasad. Egentligen är han en mjuk kille med stort hjärta som vill bli veterinär och längtar efter ett riktigt svenssonliv med volvo och radhus.

Anna

är en tjej med stor potential men som inte riktigt kommer fram här i livet. Hon är otroligt charmig och söt men är aningen för blyg för att få folk att förstå hennes karisma och intelligens. Med lite mer skinn på näsan och mer självförtroende kan hon gå hur långt som helst och bli precis vad hon vill.

Wille

är en sann karlakarl. Hans största intresse är motorer av olika slag och han luktar allt som oftast diesel. Maten kryddar han självklart med snussaft och när han är ute i skogen och hugger ved så spenderar han gärna ett antal timmar på den lokala sportpuben med "grabbarna" samtidigt som han vomerar ut könsord över diverse flintskalliga linjedomare. Väl i hemmet förvandlas han till den kärleksfulla familjfader han egentligen är.

Vem skapar dessa svar? Vem det än är så uppskattar vi förmågan till fantasi och skapande. Wille blev dock lite irriterad och svarade 118 800 "Nej det stämmer inte. FEL!"

Platt fall

Veckan kunde ha börjat bättre, men nu gjorde den inte det. Idag kom beskedet som vi har befarat. Nämligen att min skola avslutar skolverksamheten och stänger från hösten 2012. Jag känner mig inte chockad, överraskad eller arg utan tom, besviken och ledsen. Inte för min egen skull utan för vad vi gemensamt har kämpat för och trott på och för elevernas skull. Jag önskar att jag hade kunnat försäkra dem deras trygghet och lovat dem att allt kommer bli bra.

Jag hoppas att allt kommer att bli bra!

Tre Indier och så vi

Igår unnade vi oss ett restaurang besök, vilket vi i och för sig gör ganska ofta. Men just igår hade vi bokat bord på Tre Indier, ett ställe som vi pratat om så länge. Indierna levde upp till förväntningarna både vad gällde maten och miljön på restaurangen och vi blev mycket nöjda.

Underbara och spännande smaker, starka lukter och vackert färgad mat. Indisk mat är en upplevelse för flera av våra sinnen.

Kvällen avslutades på Bitter där vi drack goda drinkar.

Summa summarum: en mycket bra lördagskväll.

Nej men kolla!

Är det inte ett par glada gympadojor?

Jajamen, det är det. De är så glada att du hoppade ut ur garderoben där de har spenderat de senaste 4 månaderna. Det räckte att jag tänkte på dem så fick de fart och kom farande ut från sitt gömställe. Lite dammiga och ihoptryckta, men ack så lyckliga. De dansade fram till mig precis som en liten hund då man tar fram dess koppel. "Ska vi få gå ut?" Japp, idag är det premiär för gympadojorna. Premiären kunde inte ha blivit bättre för trottoarerna var torra och solen sken. Vilken härlig promenad vi fick tillsammans. Tänk vad glada de kommer bli, mina gympadojor, när jag berättar att de ska få vara ute i det fria långt framöver.

Trevlig vårdag!

Ingen Oscar till Max

I söndags såg jag den film som Max von Sydow var Oscarsnominerad för; Extremly loud Incredibly close. Översatt till svenska får den titeln: Extremt högt Otroligt nära. Filmen valdes spontant och jag visste i stort sätt inget om den. Men den fångade verkligen mig. Fantastiska och speciella rollkaraktärer och en stark historia.

Oscar är en 10 årig pojke som förlorar sin pappa i attacken mot World Trade Center. Efter pappans bortgång hittar Oscar ett kuvert med texten Black och i kuvertet hittar han en nyckel. Han bestämmer sig för att hitta var den nyckeln går. Samtidigt som Oscar letar efter det rätta låset kämpar han, hans mamma och farmor med sorgen efter pappan. Oscar lär också känna en stum farbror som bor i huset bredvid honom och det är den här gamla farbrorn som spelas av Max von Sydow. Så mycket kan jag säga att han gjorde sig förtjänt av oscarsnomineringen. Sandra Bullock och Tom Hanks spelar Oscars mamma och pappa och det gör de helt briljant.

En underbar och känslostark film som alla borde se.