Nu är dom borta

Igår blev det äntligen av. Operation som under en längre tid känts nödvändig. Igår opererades mina halsmandlar, eller tonsiller, bort. Hela operationsproceduren gick mycket bra. Jag hade bara lite svårt att vakna. Jag hade nämligen fått något annat typ av narkosmedel för att det andra innehöll nötter på något vis. Efter 1,5 timme på uppvaket kunde de rulla in mig på mitt rum. Under eftermiddagen sov jag mest och jag hade ingen speciell värk. På kvällen somnade jag skönt med både dropp och smärtstillande kopplat till armen. Men sen blev efternatten och morgonen ett helsike, då gjorde det bara ont. Jag hände mig yr och illamående när jag skulle åka hem, så jag fick ligga kvar och vila ett tag. Efter en kort taxifärd var jag hemma och bara 1 timme senare anlände mitt hembiträde M. Karlsson. Skönt att ha henne här när man känner sig lite ynklig. Nu ska jag bara ta mig igenom de här första fem dagarna, som sägs vara de värsta, så ska nog det här bli bra sen.

Jag hade en jättesnäll läkare som tittade till mig flera gånger under gårdagen. Först ett litet snack innan operationen då jag mest tyckte att han vara en vanlig lite halv flummig läkare. Men sen kom in till mig på uppvaket och sen en gång på rummet. Allt hade gått bra meddelade han och sen skojade och pratade han på. Han hoppades att jag var nöjd med mitt egna rum som han hade sett till att jag hade fått. "För att ligga bredvid ett massa tjocka gubbar som bara snarkar, det vill du inte" sa han och log.

Denna mäktiga regnbåge visade upp sig igår eftermiddag, vilket bidrog till lite glädje i drogdimman.