Jag finner inga ord

Hur lyckligt lottad kan man vara? Hur lyckligt lottad kan jag vara?

Efter en period av ynklighet då jag varit beroende av andra människors hjälpsamhet och omsorg så inser jag det än mer. Just hur lyckligt lottad jag är.

Om det var ödet så är jag det ytterst tacksam, om det var slumpen så fick jag vinstlotten och om det var mitt val så valde jag helt rätt. För jag fick eller tog de allra bästa. Den bästa mamman och den bästa pappan.

Under de 10 dagarna då jag knappt kunde sköta min egen hygien(ja ok lite överdrivet) så skötte min mor om mig som om jag återigen vore en liten blond-lockig tös i regnbågsstövlar och toppluva. Hon lagade min mat, vaknade när jag vaknade, fyllde på mitt vattenglas, inhandlade isglass, la fram mina tabletter och tyckte så där moderligt synd om mig som bara en mamma kan. Och tack till pappa som lånade ut den servicen ett par dagar:)

Pappa gjorde faktiskt mer än så. Han skötte markservicen där hemma så att mamma i lugn och ro kunde vara här och ta hand om mig. Sen vet jag att han tänkte på mig och vårdade mig i sina tankar.

Mamma säger att jag inte behöver tacka för det som är självklart. Men jag känner mig så tacksam för att de, mor och far, ställer upp så mycket på mig. En tacksamhet och lycka som jag inte finner ord för. Jag kan inga så fina ord som skulle kunna beskriva hur jag känner för dem.

Jag kan bara säga att JAG ÄLSKAR DEM!

De är de bästa, min Mammus och Pappus!