Skogsrundan

Min kära far har under sitt liv gått ifrån att vara en stadsråtta till att bli en skogsmulle. Han älskar skogen och allt som lever och rör sig där. I skogen runt vårt hus har han hittat en liten promenad som man kan gå och denna kallar han för skogsrundan. När jag var hemma för Sanna och Jacobs bröllop så gick vi den; jag, mamma, pappa och Zimba(man får inte gå i skogen utan honom inte). Jag hade inte gått skogsrundan på säkert ett år och jag hade nästan glömt bort hur trevlig och rofylld den var. Stora höga tallar som sträcker sig mot himlen och susar så där som bara träd kan göra. Fina små och glada blommor. Fågelkvitter. Alla dofter. Och sen plötsligt ett ordentligt knakande längre ner i skogen. Alla stannar upp och tittar där åt ljudet kom ifrån. "Det var nog bara en älg eller vildsvin" säger pappa och fortsätter gå. Jag och Zimba står kvar. Jag för att jag med en skräckblandad förtjusning skulle vilja se älgen eller vildsvinen. Zimba för att skulle vilja jaga ifatt dem. När tystnaden varat en stund går vi vidare.

Här ska de bli smultron

Även fast att det inte blåser så rör sig de långa grässtråna.

Fin vit toppmossa

Mamma tror att det är någon typ av skogsstjärna. Visst är de lite magiska...

Långa och ståtliga herr tall

Söta små violer

En av de mest underbara dofter som finns; liljekonvaljer.

Varsågod att slå dig ner.

Smörblomsäng.

Nästan hemma.

Fina lupiner utanför vårt hus.