Ibland måste de få spåra ur lite grann

Som lärare får man ofta höra att man är så helylle och präktig, och så må vara fallet. Jag känner mig inte i position att dementera. Jag följer lagen, källsorterar, är plikttrogen mitt jobb, donerar pengar till välgörande ändamål, tycker att det mesta är intressanta, gör min egen musli och gråter vid lyckliga tillfällen. Men bara för att vi(jag) är sådana så behöver inte det betyda att vi aldrig släpper loss lite grann. I mötet med en psykolog kan det faktiskt bli riktigt skruvat. Jag bara vill att du ska veta det. Att vi inte är präktiga alla dygnets 24 timmar.