SNYFT.....

Man får inte ha favorit barn när man jobbar som pedagog, jag vet det. Men jag är inte mer än människa och människor fattar ett större tycke för vissa människor än för andra. Viktigt att påpeka är att detta inte är samma sak som att man inte tycker om alla andra. För jag gillar alla mina barn, ALLA! Idag var en av mina ögonstenars sista dag, han lämnade oss idag och det känns så tråkigt. Bara att denna lilla krabat heter Gunnar gör att han redan där är omtyckt. Att han sen är ett leende charmtroll som upprepar allt man säger men med egna betoningar gör honom inte mindre omtyckt. Sättet som han säger Anna på gör att jag smälter och det är tur att den här lille killen inte gör dumma saker för jag skulle ha svårt att tillrättavisa honom eller vara sträng mot han.

Nu på eftermiddagen när hans pappa kom och hämtade honom så hade de köpte varsin ros till oss i personalen, så himla gulligt och jag blev så rörd. De var svårt att hålla tårarna tillbaka för man fäster sig så mycket vid dem. Jag önskar lille Gunnar all lycka och jag hoppas verkligen att han kommer och hälsar på någon gång!