Nått nytt för oss nördar

Yes höstens program för oss nördiga typer är nu äntligen här, eller så skulle man kunna säga att jag äntligen har hittat det. Förra veckan drog det igång och det tog mig en knapp vecka att inse att det var Så mycket bättre som skulle göra min höst. Så mycket bättre är ett program där 6 olika artister tolkar varandras låtar. Förre veckan var det allas våran Lasse Berghagen som stod i centrum. Lasse har efter alla år på skansen en mycket speciell plats i mitt hjärta så det blev både skratt och gråt under hans program.I dagens avsnitt så var det Tomas Di Leva som var huvudpersonen. Tycka vad man vill om denna man och jag kan erkänna att jag under många år tyckte att han var enbart koko. Men han är den han är och han är trygg i det och idag beundrar jag istället hans mod, självkänsla och tillit till sig själv och andra. Det var spännande och intressant att höra honom berätta om sin uppväxt och sin karriär och jag fastnade för ett par saker. Lasse Berghagen frågade Tomas om bakgrunden till hans tidigare val av klädsel då han under en period klädde sig liknande en Narr. Om detta valet av kläder hade med Narrens roll som sanningshållare gentemot kungen att göra. På det svarade Tomas: "Om alla tror att man är knäpp eller galen då brukar man få säga vad man vill utan att bli halshuggen"

Tomas berättade att det under 80-talet fanns ett motstånd gentemot honom som artist:

"När vi var på en folkparksturné så fick vi ställa in flera framträdanden för att det haglade stenbumlingar, men det var då jag lärde mig att dansa"

Kolla in Så mycket bättre för tolkningarna är rörande och mycket underhållande.

Middag at the herrgård

Förra helgen när jag var hemma så var det middag hemma hos Helena i hennes nya hus, och vilket hus sen. Värsta herrgården. De hade fått det så himla fint, mysigt och personligt. Omgivningen och inredningen gjorde middagen än godare. Det vara bara lilla Martin som fattades för att göra vårat gymnasiegäng komplett. God mat, skratt och roligt spel förgyllde våran lördagskväll!

Ett hungrigt gäng som vill börja äta.

Tack för en trevlig kväll!

Höst på landet

Så här ser hösten ut hemma på landet i Östergötland:

Dags för långpromenad...Zimba är på hugget

Lite, lite snö här och var

En vinterros eller en envis sommarros

Opp och ner...

...ner och opp...

En ny granne

En liten färgklick i allt det gråa

Kärleksört lyser upp lite

Saknad

Idag när jag stod och rörde i min kopp med rykande Tim Hortons choklad så drabbades jag av en så stor och jobbig saknad att jag var tvungen att sätta mig ner. Jag bara ville tillbaka till förra hösten och Kanada. Livet vi levde där i Waterloo var helt underbart och jag saknar alla mina vänner så himla mycket. De gjorde min termin i Kanada och jag har dem att tacka för alla underbara minnen. Jag bara önskar att de kunde vara här nu och kramas lite. Jag saknar dem, Wilfrid Laurier University, Belmont village, alla ekorrar, Tim(så klart), The Loo...ja hela Kanada upplevelsen....

Ni är mig kära!

Ny kamrat

Det händer alltid grejer hemma hos mamma och pappa, nya land, fixad trädgård eller nya gardiner. Alltid en massa små nya projekt. Men det som hade hänt denna gången jag kom hem var väldigt överraskande. Det hade nämligen flyttat in en ny liten kamrat, och det var länge sedan vi fick nya familjemedlemmar. Det var dock ingen överraskning att denna nya lilla kamrat var en katt. Min mor har genom åren haft en förmåga att locka till sig katter både från när och fjärran. Hemlösa katter som absolut måste flytta in hos oss för att ha en chans att överleva. Denna gången heter katten Bianca och är en mycket kelig och snäll liten kisse. Mest förvånande är ändå att våran hund inte hoppar på och biter henne så fort han får syn på henne. När Bianca bara tidigare vistats ute hos oss har våran hund inte gjort annat än att jaga henne, men nu kan du på något sätt ändå leva under samma tak.

Så välkommen till familjen pick-o-pack Bianca! I think you will like it!

Kollega redo för det värsta

I Göteborg kan man aldrig lita på vädret, vilket en riktigt erfaren Göteborgare har full koll på. Så här ser en riktigt erfaren Göteborgare ut, redo för det värsta vädret:

Drömmar

Den här helgen har varit full av konstiga(ja lite konstigare än vanligt)drömmar som har skapat panik både i drömmen och sen i verkligheten. Först natten mellan fredag och lördag så drömde jag att jag hade tatuerat en stor drake över hela min rygg, och sen en massa fula kinesiska tecken runt omkring den. I drömmen så tror jag till min stora förskräckelse att jag var nöjd, men sen när jag vaknade kände jag inte riktigt på samma sätt. Det jobbiga med att drömma att man tatuerar just ryggen är att det är ganska svårt att kontrollera det hela när man vaknar. Riktigt knivigt är det att försöka kolla sig själv på ryggen. Det är när man inte kan kontrollera som paniken börjar smyga sig på. Genom att känna och vrida min kropp ur led kom jag ändå ganska snabbt fram till att där inte fanns någon jättedrake. TACK GODE GUD!

Sen natten mellan söndag och måndag så drömde jag att min moster, som klippte mig hittade löss i mitt hår och då pratar vi inte små saker som bara går att se med hjälp av förstoringsglas. Nej då, ur mitt hår kröp det stora tusenfotings och kackerlacks liknande varelser. Skit mysigt. Vid detta tillfälle vaknade jag inte direkt efter drömmen utan kom istället ihåg allt på morgonen när klockan ringde. Om det inte hade kliat i huvudet innan så kan jag ju säga att det gjorde det då. FY!

Igår räddade vi Nandalia och idag har vi räddat jorden

I dagarna tre har vi bråkat med häxor, följt stigar, spanat, klättrat, gömt oss för ryska militärer, utfört uppdrag, varit på vår vakt för fällor, räknat, läst, samarbetat, kommunicerat, hoppat, trängt ihop oss, dansat, skrattat, skrikit, lärt oss en massa, svettats, sprungit, krypt, viskat, förvånats, skrämts och sa jag att vi har räddat Nandalia, sagornas skog, och jorden. Vi har varit grymt duktiga, haft så roligt och är nu så inspirerade att göra allt detta med våra elever. Äventyrspedagogik är en pedagogik som alla pedagoger borde få lära sig och alla elever få uppleva!

På väg mot sagornas skog.

En glad Anna med sitt lags beskyddarmedalj runt halsen och Numinors magiska pulver i handen.

Tre kulimoppar, sådana som jag.

Vi hittade Druin!

Ser ni ögat?

Porten in till Nandalia, sagornas skog.

Fikapaus

Det hann att bli kväll innan äventyret var till ända. En fin höstkväll.

Jag är en Kulimopp

Va är nu det här för idé? Snackar hon finska eller har hon hittat på ett eget ord? Vad är en Kulimopp? Jo det ska jag berätta! I en text som jag nyss läste står det så här:

Kulimopparna

Kulimopparna var pyttesmå varelser (kanske inte riktigt stämmer på mig) som bodde i en liten håla (läs Mjölby) under en stor sten eller ett stort träd. (Det är här texten lägger fram bevis för att jag är en kulimopp)De var skogens festfixare. Varje gång det var dags för fest i Nandalia så var det kulimopparna som stod för underhållningen.

Det enda som jag kan känna är lite synd är att jag har kommit bort från mitt Kulimopp-gäng:) det är ju alltid roligare att vara festfixare i en liten festkommitté.

På promenad i Göteborg!

I lördags blev det en promenad genom ett soligt och höstigt Göteborg. Först skulle vi mest bara hitta en trevligt fik. Men fulla fik gjorde att det blev en promenad genom större delen av Göteborgs innerstad. En mycket trevlig promenad ska det sägas. Vi tog oss en liten tur förbi och in i feskekyrkan. Till slut med det kaffe och muffins, så gott. Men promenaden dit var minst lika go.

Hopp...

Här har vi na....feskekyrka

På äventyr i Ljungskile....av alla ställen

Nya vecka, nya utmaningar. Inte heller vilka utmaningar som helst. Nej denna veckan inleds med en tre dagars kurs i Äventyrspedagogik i Ljungskile. Äventyrspedagogik är en pedagogik som en professor från Luleå Universitet skapat. Det upplevelse- och samarbetsbaserat lärande som t.ex. kamratövningar och temabaserade sagoäventyr som sker ute i skogen. Förstår ni att jag trivs när jag får lära mig nya pedagogiskametoder och samtidigt vara ute i skogen.

Här på Ljungskile folkhögskola bor och studerar vi fram till onsdag.

Fint, mysigt och mycket god mat.

Vad vore väl skogsäventyr utan dåligt väder. Och vem kan kalla sig äventyrare om man inte kan genomlida 3 timmars kamratövningar i regn, rusk och hårda vindar. Vissa hade väldigt svårt för väderförhållandena. Jag däremot tyckte att det gick fin fint, så jag måste säga att jag har blivit lite härdad för förr kunde dåligt väder verkligen knäcka mig. Mest för att jag frös och blev blöt. Men med ålder kommer erfarenhet. Och min erfarenhet säger mig nu att gummistövlar och regnkläder är bra att ha och inte alls så fula. Min nya dyra 2-skals jacka som jag köpte förra veckan fick verkligen bekänna färg idag. Jackan får högsta betyg för jag känner mig helnöjd med mitt köp.

En annan tidig måndags morgon

Ibland är det soligt, ibland är det molnigt, ibland regnar det och ibland är det dimmigt så att man inte ser handen framför sig. Nu kanske det inte riktigt var så dimmigt just denna morgon....men det var dimmigt. Jag har lite svårt att bestämma mig för om jag tycker att dimma är lite mysigt eller om jag tycker att det är lite läskigt. Det hör i alla fall hösten till, så ännu ett höstbevis.

Lantisar på besök

I fredags blev storstaden osäker då lantisarna Lotta och Maria kom farande som två yrväder. Det skulle shoppas och avnjutas middag. Shoppingen klarade de själv av utan några större problem, jag menar de är ju erfarna damer. När det var dags för middag tog jag med dem till Taras, en turkisk restaurang. Där avnjöt vid en mycket god middag(massor mat) och så lite vin.

Pedagoger som vi är alla tre så blev det mycket barnprat, men det var roligt att prata jobb även fast att man vara ledig för man lär sig så mycket av varandra.


Ni skötte er bra lantisar och utmärkte er inte mer än vanligt. Det var superkul att ha er på besök! Välkomna tillbaka när helst ni vill!