En vecka hemma på landet

Nu återstår det bara ett par timmar av höstlovsveckan och jag tror att jag för första gången har drabbats av den beryktade söndagsångesten. Den där som sakta kommer smygande mitt under söndagsmiddagen för att med en käftsmäll påminna alla arbetande människor om att i morgon ska du till jobbet igen. Efter en veckas ledigt drabbade den även mig. Ångest är ju en stark känsla och så illa är det inte, men jag känner en olustig känsla kring hur fort min lediga vecka gick. Veckan har varit så pass bra att den är svår att beskriva med ord, vilket gör det hela värre. Att denna grymma vecka är över och att det nu väntar en ny som jag inte vet så mycket om mer än att den innehåller måsten som den gångna veckan inte innehöll.Nu till min härliga höstlovsvecka hemma på landet. Den var avkopplande och skön samtidigt som jag hann med en massa. Lunch och promenad hemma hos Tessan , fika och pedagogiskt snack med höggravida Malla, kvällsmys med Sandra och Elmer, fika, prat och "hemhjälp" med Gunvor, pratstund med Maria, Isak och Ida, kvällsmat, lek och bebismys med Leia, Hanna och Nemi, trädgårdsfix med mamma, lunch och shopping med mamma, kyrkogårds-fix, middag och spelkväll med Sjöö, Helena, Joline och Martin i Norrköping, hårfix och fika med moster Helen, skogspromenad med mor, far och Zimba, middag med Lajsa, spelkväll med kusinerna och sen söndagsmys med ljuvligt god middag och farsdag firande med mamma och pappa. Så bra var min vecka.

I skogen hittade vi kantareller...i början av november.

Den lysande gula färgen syntes på lång väg

Zimba är redo för skogspromenad

Trädgårdsfix

Oj vad vi räfsade löv.