"Nu tror jag att jag förstår. En man, det är väll ett substantiv?"
" Ja, en man är ett substantiv" svarar jag.
" Det är ett abstrakt substantiv för dig Anna" svarar eleven och börjar förnöjt skratta.
I det här läget skulle jag kunna ha reagerat på 1000 olika sätt. Alltifrån irriterad och upprörd till generad och skamsen. Men istället kände jag mig så nöjd, som att jag hade lyckats som pedagog. Uppenbarligen hade den eleven nu förstått skillnaden mellan ett abstrakt och ett konkret substantiv samtidigt som han visade att han kunde behärska ironins konst. Jag log ikapp med hans nöjda fnissningar. Grabben var så nöjd med själv och sitt skämt att han resten av dagen fnissade så fort han tittade på mig. Jag kände mig stolt och glad för hans skull.
Mina yngre elever gjorde mig också stolt häromdagen då de skapade denna värld utifrån hur Vikingarna såg på sin värld back in the days. De lyckades få ihop ett gudomligt Asgård, ett ståtligt Ygdrasil och färgglad Bifrost. De målade, klistrade och samarbetade. En stolt fröken stod bredvid, kastade ut idéer och höll i limpistolen.
No comments:
Post a Comment