I flera år har jag väntat på min revansh

Åren går och förhoppningsvis så lär vi av våra erfarenheter, både de som har slutat i succe och de som slutat i en fullständig katastrof. Vi lär känna oss själva och förhoppningsvis så går vi inte i samma fälla mer än en gång(jag har nog trillat i samma ett par gånger....jag erkänner) Vår energi är dyrbar och vi mår bäst av att lägga den energi vi har på sådant som ger energi tillbaka. Vi lär oss att inte lägga energi på sådant som bara stjäl den.....

Erfarna nog så börjar vi välja vilka stider som är värda att ta och vilken energi som är värd att spilla. Irritation är ett tillstånd som är dyrt på många sätt att vis, och mest för att det väldigt sällan ger någon energi tillbaka. Trots denna lärdom så är vi många som lätt trillar dit i irritations diket. Jag vill påstå att jag har blivit bättre och att jag har lärt mig; det tjänar ingeting till att gå omkring och vara irriterad....framförallt inte på sådant som inte kan göra någonting åt.

Som sagt va, jag har blivit bättre....men det finns fortfarande en sak som gör mig så urbota irriterad och det är strumpor för vuxna kvinnor. Inte just själva strumpan i sig utan det faktum att det ALLTID måste vara en seriefigur på alla damstrumpor. Nu pratar jag inte om vilken seriefigur som helst utan just Nalle Puh. Sedan jag blev tonåring(och började handla strumpor på damavdelningen)så har denna lilla björn, utan att bli ifrågasatt, tryckts på vartenda par strumpor som normal avlönade kvinnor kunnat köpa. För tusende gången så undrar jag VARFÖR? Vad är det för fel på bara helfärgade strumpar utan en massa seriefigurer på?

Bara för att man är kvinna och gillar söta figurer, gärna från Disneys värld, så betyder inte de att vi vill ha dem tryckta på sturmporna....i alla fall inte jag!

Irritationen över alla dessa strumpor utvecklades ganska tidigt i mina tonår till en ren irritation mot Nalle Puh. Under en period så tror jag till och med att jag hatade denna lilla oskyldiga björn. Detta hat gick över med åren, men det tog lång tid innan jag lärde mig att uppskatta det fina som denna björn faktist har sagt.

Det är verkligen ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker om man inte får vara två om dem.

Så idag kan jag uppskatta Nalle Puh som den lilla björn han är, men fortfarande är han förknippad med alla de strumpor som får mig att resa ragg.....

Men så en kväll så fick jag min stora revansh! Av en ren slump(eller inte) så sitter jag och kollar på gamla Time out klipp på Youtube. Som gäst under ett avsnitt är en idrottspsykolog som berättar att han har döpt sin son till Puh i andra namn. Robert Gustavsson ifrågasätter då detta genom att säga följande:

Vadå, så du gillar Nalle Puh? Ok, men vad har han presterat?Han är en kille utan underbyxor som är kompis med en gris....
Thank you Robert Gustavsson!! Så underbart sagt och vem vill nu ha strumpor med Nalle Puh på?Ha ha ha.....