Jag har en moster....lite på låtsas

Släkten är alltid värst sägs det och ibland tror jag att det stämmer. Släkten kan man aldrig välja, de kommer bara med i köpet. Så var så god, tacka och ta emot. För att göra livet härligare, bättre och tryggare så har jag valt till ett par "släktingar" En av dem är min moste Helen. vi har inga blodsband som det så vackert heter men en gång i tiden så var hon min moster, av den ingifta sorten. Men hon var aldrig gift med min morbror men jag tycker ändå att det räknas som att hon var min ingifta moster. För jag har nämligen ingen riktig, bara tre morbröder men ingen moster. Min morbror och Helen separerade och för några år så var vi inte längre lika delaktiga i varandras liv. Våra vägar möttes igen och sen dess är hon åter min moster. Hon är mamma till min riktiga kusin Oscar och min "låtsas" kusin Philip. Men vem orkar att hålla på att förklara aallt krångel, inte jag. Oscar och Philip är båda mina kusiner och Helen är min moster. Så enkelt är det med det.

Helen betyder väldigt mycket för mig och för mig är hon en trygg punkt mitt bland all krånglig släkt. Hon är den närmaste familjemedlemen utanför min lilla kärnfamilj, som består av mor och far. Vi har härliga traditioner kring jul och jag uppskattar våra kaffestunder då vi kan prata om allt.

Idag fyller i alla fall moster Helen år. Så ett jätte stort GRATTIS till henne!

Med en enkel tulipan uppå bemärkelsedan.....