Vart skulle du gömma dig om du var ett sim-kort?

Av någon anledning, som nu är ett minne blott, så fick jag idag för mig att jag ville hitta mitt sim-kort. Alltså sim-kortet med mitt svenska nummer. Jag vet att jag tyckte att jag var smart när jag för 3 månader sen la det i samma lilla plastficka som min bakdosa. Så där tittade jag först, men icke. Jag letade sedan igenom hela skrivbordslådan där jag har bankdosan, min mapp med viktiga papper, hela skrivbordet, efter det min byrå, sen min garderob(där jag har mina väskor med andra svenska saker) och sen resten av rummet. Vid det här laget var jag lite små stressad. Inget sim-kort=inget nummer. Konsekvens: Anna måste skaffa nytt nummer. F....n, NEJ jag gillar mitt nummer. Det har alltid varit mitt och tanken på att inte veta mitt eget nummer när någon frågar gjorde mig panikslagen. NEJ, NEJ och sen letade jag igenom hela rummet en gång till. När alla saker låg där på golvet så stannade jag upp för en stund och insåg att jag i denna stund var min mor upp i dagen. Ingen letar så intesivt efter något som min kära mor. Hon verkligen hatar när hon inte kan hitta sina, mina eller pappas saker. Mest för att hon vid 99% av alla tillfällen vet precis vart hon har sin pinaler. Detta lilla kontrollbehov har i kombination med min fars organisations förmåga då tydligen smittat av sig på mig. Denna insikten slog mig som en blixt från klar himmel men inte trollade det fram mitt sim kort inte.....
Så vart skulle man gömma sig om var ett sim-kort? Eller vart skulle jag gömma mitt sim-kort från mig själv? Jag var så frustrerad över detta att jag lät min goda mat kallna. Jag hade ett enormt behov av att finna detta lilla kort just där och då, och precis som mamma så kunde jag inte sluta leta. Tur att jag var ensam hemma där jag ålade mig fram på golven, med en ficklampa i högsta hugg, för att kunna se överallt(under soffan och byrån o.s.v.) Jag var så nära att ge upp och inse detta vidriga nederlag då jag fick någon slags flashback att jag hade flyttat det från plastfickan till ett smartare ställe, ett ställe där det inte kunde trilla ut. Här följde en ny genomgång av mina saker för att hitta små fodral, askar och fickor med dragkedja. Min hand och blick stannade på en liten grön plast väska där jag har mitt lilla sykit(ja jag vet att jag är en liten tant...) Det enda jag kunde se där i var trådrullar, ett måttband och säkerhets nålar....oh...nej vänta vad är det där? Och som ett under låg det lilla simkortet där, omgivet av nålar och trådar....TACK gode Gud mitt nummer var räddat! Tänk att man ibland är för smart eller dum för sitt eget bästa...Nu ligger i alla fall sim-kortet i en påse med andra svenska grejer i min ryggsäck som finns i garderoben. Var snälla och kom ihåg de om jag skulle få ännu ett hjärnsläpp.

Nu vet jag i alla fall vad som väntar mig i framtiden:
jag kommer krympa till 159,5 cm, ägna all min lediga tid i trädgården tillsammans med min hund som jag kommer prata med, somna kl. 10 på vardagarna, längta hem redan första dagen på semestern, prata mer än vad jag redan gör och arbeta på samma företag i över 35 år......men framförallt så kommer jag göra underbara köttbullar och bli världens bästa mamma!