En minut känns som en evighet när man väntar på mat, bussar eller står på en cardiomaskin på
gymmet. För det första så är inte Anna Nordlund gjord för att vänta, det är ett som är säkert. För det andra så är det roligare att springa eller cykla på grusvägar i skogen, men i brist på dessa blir det gymmet. Det är gratis, eller ingår i våran universitetes avgift, det är ett STORT+. Det jag vill komma fram till är att tiden går så fort när man har roligt. På söndag har jag varit här i 8 veckor. Man behöver inte vara ett mattegeni för att ganska snabbt inse att det är halva tiden...Det känns overkligt att det gått så fort. Runt halvtid har jag alltid en förmåga att tänka att det hela snart är över....och jag känner mig långt ifrån redo att lämna allt här. Jag är inte färdig än! Det känns knappt som om jag har börjat...
Fel sätt att tänka, jag vet! Jag ska sluta att bläddra både framåt och bakåt i in kalender.
Idag är det den 20 oktober 2009, och det har varit en underbart fin och varm(över 10 grader helt plötsligt) höstdag.
Tyvärr så måste jag se lite framåt för imorn har jag ett test på en bok så nu ska jag försvinna in i den....Det fina med hösten:
Färger
Löv
Asfaltsblomma
Snacka om att lämna ett spår efter sig....
Får mig att tänka på ett par fotavtryck i Stensäng.....hihi
No comments:
Post a Comment