Två underbara foton

Jag fick de här två fotona skickade till mig för ett tag sen. De är från Hannas möhippa och jag bara älskar dem. Frågan är om vi på det andra fotot skrattar åt hur roliga vi ser ut på det första:)

Det var en fantastisk dag som det är roligt att tänka tillbaka på!

Min helg på EM

Torsdagen innan mästerskapet drog igång var det invigningskväll. Vi var där för att komma i stämning.

 Ida och jag tränar på att vara reporter och sur/besviken idrottare samt glad/lyckad idrottare. Det gick bra.

Sen vilade vi oss lite...

...innan det var dags för kulkvalet.

Det var häftigt att få vara så nära idrottarna. Här tyska kulstötaren Marco Schmidt. 

Anton, Ida och Erika kikar ner på uppvärmningsarenan. 

 Nu är vi redo! Nu kan EM börja!

 Mitt gäng nere i Mixed zone. 

Jag i Mixed zone.

Intervjuer i Mixed zone.

 Abeba Aregawi tog guld 1500 m. Så grymt!

 Snart dags för stavfinal. 

 Steven Lewis gjorde ett bra försök, men tog ingen medalj. 

 Lite häng nere i mixed zone. 

Nu ska mångkampen avgöras.  

 Michel Tornéus tog ett välförtjänt silver. 

Jag behöver inte säga att det var en helt fantastisk helg va:)

Jag har blivit omvänd

Jag är inte känd som någon chokladälskare. Visst kan jag ta mig en chokladbit, men det är inget jag väljer när jag har tillgång till annat godis. Jag tycker mest att jag blir slemmig i halsen av att äta choklad.

Om jag äter Marabou eller någon av de andra billiga märkena i en vanlig mataffär så upplever jag det fortfarande så. 

Men efter att jag förra veckan var på chokladprovning så har min upplevelse av att äta choklad ändrats. Choklad kan vara en fantastisk smakupplevelsen, det kan smälta i munnen och skapa allt annat än kladdighet och slem i halsen. Vi fick prova bra choklad, tillverkad med omtanke och kärlek för råvaran.  Choklad framodlad och tillagad hos små bönder på Madagaskar eller i Bolivia. Alla bitar var inte goda men de bjöd alla på en smakupplevelse och en ny känsla i munnen. 

Så det ska erkännas att jag är omvänd. Numera gillar jag choklad!

Riktiga hemlisar

Alla människor bär på hemligheter. Hemligheter som det aldrig pratas om på så sätt att människor i ens närhet aldrig bekräftar att de vet om att man har en eller flera hemligheter. Alla har dem men ingen pratar om dem eller riktigt vet vad de handlar om. Sen finns det hemligheter vars karaktär skapar förutsättningar för att sällskap kan skapas, byggas upp och växa. Hemligheter som alla ska veta om att man sitter på och gärna göra sitt allt för att pressa ur än, så att den som sitter på hemligheten får visa karaktär; att den kan fortsätta hålla på sin hemlighet. Här syftar jag till hemligheter som finns inom en orden. Igår uppdagades det nämligen att Claras pappa var med i Ordensällskapet NN. När Clara berättade om hur hennes pappa åkte på hemliga möten. Möten vars innehåll han inte ens avslöjade för Claras pappa. Oj va nyfikna vi blev när vi funderade vidare på detta. Claras visste inte ens vad NN stod för. Men efter lite googlande hade vi fått fram att NN stod för Nytta och Nöje. Ordensällskapet Nytta och Nöje. Ett ganska avdramatiserande namn som släckte våran fantasi-låga om att det skulle stå för nationens nedbrytning eller Napoleons närmaste. Nytta och nöje kändes nästan lite fjantigt...men, men...
Mest nyfikna var vi kring själva ceremoni när någon ska väljas in, för det vi inbillar oss att de har en. Är det något form av test eller bara en liten välkommen-in-i-gänget dans. Dessa frågor kommer vi aldrig få svar på, för en ordens hemlighet följer med ner i graven......
Så nu har vi ett nytt livsmission: att bli invalda i en orden. Önska oss lycka till!

Nu är det bara timmar kvar...

I min frustration att skid VM är mitt på dagarna när vi vanliga dödliga jobbar som mest så tröstar jag mig med att snart är det fridrotts EM, och JAG kommer vara där. På plats! Mitt i händelsernas centrum. 

Det är faktiskt bara timmar kvar tills det drar igång.

Imorgon kväll åker hela utstyrseln på för första gången och sen ska den sitta på till söndag kväll. 

 Lite nattlektyr så här natten innan mästerskapet drar igång:)

Han fattas mig!

Ny period och nytt projekt. Idag hade vi projektstart på jobbet och när eleverna på morgonen möttes av ett gäng tokiga Astrid Lindgren figurer så stod det ganska klart vilket projektet var. Nämligen; Astrid Lindgren. När vi för ett par veckor sedan bestämde vilka karaktärer vi skulle vara så bestämde jag mig för en sak: nu ska jag gå all in! Emil, Lotta på Bråkmakargatan, Ronja och Karlsson på taket visade sig vara populär och lite snälla och förutsägbara. Nej jag behövde en lite oväntad figur som skulle sticka ut. jag ville klä ut mig på riktigt och verkligen bli någon annan. Jag hade en grym Vildvittra-röst som liten, skulle det gå att träna upp den igen kanske? Men nja lite träligt att vara naken på överkroppen. Något som skulle kunna uppfattas fel av besökande föräldrar. Nu har jag det! Jag ska vara Skalle-Per! Tänk vad kul att få vara den tokiga och samtidigt så kärleksfulla gamla gubbe. Så fick det bli, och idag var det dags!:)

 

Skalle-Per i egen hög person:)

 En av mina underbara kollegor som Karlsson. 

Har du någonsin sett en stiligare Lilla gubben? Lite smal om halsen kanske....

Hela det glada gänget. 

Man borde klä ut sig lite oftare för himmel vad kul det är!

Snart, mycket snart...

Om 9 dagar är jag en av 800 volontärer som jobbar på friidrotts EM. Jag ska jobba i media och mixed zone. Just där ska man se till att allt flyter, och med allt menar man idrottsstjärnorna. De måste gå genom mixed zone, men det får inte ta för lång tid. Sen ska man se till att alla journalister är på rätt ställe. TV där TV ska vara, skrivande journalister där de ska vara och radio på sin plats. Ordning och reda, allt på sin plats.

Igår fick vi gå in i Scandinavium och se hur det ser ut nu när de har börjat bygga och fixa.

Hela golvet är upphöjt och större delen av mixed zone kommer att vara under golvet. 

Här ner kommer vi hålla till.... 

Arenan börjar ta form.