Är det inte lite synd...

...att det är mulet när det är sommarsolstånd? Solen står som högst och dagen är som längst och sen är det mulet. Det kan inte kallas annat än en besvikelse. Jag känner mig i alla fall lite besviken. Det kunde ha blivit så bra och sen blev det bara pannkaka....ja, ja...bättre tur nästa år.

Evilseve

Jag är ingen stor musikdyrkare. Visst gillar jag musik men jag inte besatt eller beroende så som jag vet att många är. Jag är också ganska dålig på att hålla mig uppdaterad. Den musik jag gillar kommer från olika typer av genrer och tidsepoker. Jag kan nog lyssna på det mesta bara man hör vad de sjunger. Jag har alltså lite svårt för skrikrock, eller vad man ska kalla det. Det min kollega frågade om jag ville följa med och kolla på hennes pojkväns band, Evilseve, så måste jag erkänna att jag var lite skeptiskt. Men oj vad jag fick fel. Ingen skrikrock här inte, utan riktigt bra musik. Jag är jätteglad att jag gick och kollade på dem och jag vill gärna se dem igen.

Frukost är bäst!

Frukost är bäst ingen protest!

Olika roller på Liseberg

Förra helgen var det dags för årets första(för jag är ganska övertygad om att det kommer fler) åka-karuseller-dag på Liseberg. Klara kunde inte sluta tjata om den nya attraktionen Atmosfear, medans jag gick bredvid och kände mig en aning tveksam. 100 någonting meter upp i luften är i min värld lite för högt. Jag sitter hellre på en parkbänk och dinglar med benen än så långt upp. Vi åkte och åkte tills vi hade skrikit oss hesa, eller i alla fall jag var hes. Vi konstaterade båda två att Lieberg och karuseller de blir man aldrig för gammal för. Det är fortfarande lika roligt, skrämmande, pirrigt och fantastiskt som det var när man var 10 år.

När det sen var dags för Atmosfear så bangade jag ur och tog på mig fegisdräkten samtidigt som Klara med små hoppsa steg försvann in i kön. "Jag måste prova den nån gång" tänkte jag när jag satt och väntade, "bara inte idag". Ja, vi får väll se hur det blir med det. Fortsättning följer.

Här stod jag och de andra fegisarna och kollade på...

...när de modiga åkte.

Jobb,jobb,jobb

I veckan hade vi sommarfest och då fick jag denna fina blomma av våra barn och föräldrar. Fint och omtänksamt av den. Festen blev ett bra avslut på detta första år och nu blickar vi framåt mot nästa läsår.

Snart är mitt första läsår som verksam pedagog över och det senaste året i mitt liv har kretsat kring mitt jobb. Jag har låtit andra saker stå åt sidan och ibland även jag själv. Men jag ville bara väl för jag ville att det skulle bli bra. Vissa delar blev väldigt bra och till i höst tror jag att de kommer bli ännu bättre. Jag kommer jobba med den åldersgrupp och de ämnen som jag är utbildad för och de känns bra. Det kommer bli bra. Jag har lärt mig massor under mitt första år som yrkesverksam och det ska jag försöka att förvalta.

Lika gärna som jag vill att jobbet ska lyfta mig till oanade platser så måste jag också acceptera att det kommer sänka mig till platser jag inte visste fanns. Mitt jobb har två motsatta poler, det finns en stark positiv sida men också en stark negativ sida. Om jag låter mig själv bli positivt berörd så är det nog naivt att tro att jag inte kommer känna mig lika berörd av negativa krafter. Jag måste lära mig att hantera detta och inse att jag inte kommer kunna lösa allt. Jag är faktiskt bara pedagog. Men jag antar att det är en del i att utvecklas till och bli en mogen, erfaren och duktig pedagog.

Ett färgglatt Göteborg

Förra veckan var det HBTQ vecka i Göteborg. För att förtydliga så var det HomoBiTransQueer vecka. En vecka som dock representerade mycket mer än vad som ryms i de fyra bokstäverna H B T Q. Detta var en konst-och kulturvecka som handlade om normkritik, mångfald, kön, sexualitet, funktionalitet, religion, identitet, fördomar och det rådande samhällsklimatet. Veckan avslutades med en regnbågsparad och en regnbågsgala på Liseberg. Parader och galor är kul tänkte jag och infann mig för att skåda dessa båda.

Regnbågsflaggan

Många glada, stolta och engagerade människor

Alcazar bjöd på shownummer på galan

En fake Carola. Lite små roligt...

Lägg märke till de rosa brallorna. Jag antar att det inte är varje söndag de får komma ut på stan.

Kitty och Stefan Holm var värdar för galan.

Regnbågsdansare.

Men fy va larvigt...

Ta mig till havet

Göteborgarna prisar alltid det fantastiska med att deras storstad ligger så nära havet. Runt knuten från Avenyn har vid skärgårn. De kan inte tänka sig att bo någon annan stans än just på västkusten. Om man som utböling skulle råka jämföra med Stockholm och dess skärgård är man illa ute. Inget är som västkusten, så det så! "Visst, visst" har jag alltid tänkt. Förra helgen tog vi oss en första tripp ut till skärgården. Vi åkte inte längre än Saltholmen och valde vid detta specifika tillfälle att stanna kvar inne på fastlandet och inte åka ut till en av öarna. Det kändes att man kom ut till havet och visst var det fint. Ljudet, dofterna och landskapets utformning visade på riktigt skärgårdemiljö och visst är det ganska coolt att ha det 30 min från där man bor.

Idas brygga is tha shit

Ida bor i en lägenhet precis bredvid Mölndalsån och där har de byggt små bryggor ner mot vattnet. Helt perfekt placerade för att människor under dagens alla skeden ska kunna njuta av solen. Idas brygga är en helt förträffligt trevlig plats. Förra helgen när det var långhelg hängde vi där mer än en gång. Oh så trevligt! Vi njöt inte bara av solen utan även av goda drycker, jordgubbar, grillad korv och varandras sällskap.

En riktig sommardrink

Här ska de bli korv

Fina Em

Somriga jag

Dagens höjdpunkt

Dagen börjar gå mot sitt slut och jag sitter tillsammans med de två sista pojkarna på 1-3 avdelningen ute på gården och äter lite banan för att stilla våran eftermiddagshunger. Bananen tar snabbt slut, och de båda pojkarna vill ha mer. Jag visar dem det toma skalet och säger "nej nu blir det inget mer för bananen slut"

"Kan vi inte göra en ny banan?" undrar den ena pojken.

"Jo kanske, men jag vet inte hur man gör en banan" svarar jag. "Vet du?"

"JA" svarar han då självsäkert.

"Jaha, vad behöver man för att göra en banan då?"

Han tittar lite omkring sig, funderar och sen börjar han räkna upp:

" Man behöver en katt....oh....oh....gräs, en ko....oh oh....grus och vatten" Han leker att han stoppar allt det i det toma bananskalet. " Sen stänger du de och skakar lite så blir det en banan" säger han till mig som sitter med skalet i handen. Jag gör som han säger och öppnar sedan försiktigt skalet. "Ne men, det blev visst ingen banan" säger jag lite besviket.

"Nej vi glömde kaffet" säger 3-åringen med ett stort leende och en suck.

UNDERBARA UNGAR!

Var så goda mina vänner där har ni receptet på hur man gör en banan.

Det är mina pojkar det!

Ännu en seger! 9-1 på två matcher. Nu kan ingen svensk fotbollsfantast vara missnöjd eller ha något att klaga på. Nu måste vi vara nöjda. Snälla leta inga fel, var bara nöjda. Vi har vunnit två matcher, fått 6 fräscha poäng, gjort 9 viktiga och snygga mål och släppt in enbart 1 mål. Nu måste vi tillåta oss själva att vara nöjda!

Ännu en trevig sport

I helgen var Andreas, en kompis från universitetet, här för att coacha sitt basketlag i en en stor turnering som varje år går av stapeln här i Göteborg. Jag hade aldrig sett en basket match live innan i torsdags då jag såg hans lag spela. Kul att se Andreas in action( ja lika cool som man kan tänka sig)och jätteroligt att se en riktig basketmatch.

De gick jättebra för Andreas lag som senare under helgen spelade final, en final som gav dem en silvermedalj.

Årets första...men inte sista

I veckan var jag på årets första Lisebergs konsert, men verkligen inte den sista. Liseberg bjuder upp till flera bra tillställningar under sommaren och jag lär infinna på minst en handfull av dem. Så förbered er på foton tagna på den stora scenen på Liseberg, ni känner igen dens rosa färg och på de trumpetspelande killarna som står fram på taket på scenen.

I veckan var det Petter och September som spelade. 16 000 Göteborgare hade letat sig till Liseberg, mycket var det nog tack vare det fina vädret och den kommande långhelgen. Folk kände sig nog lite sommarglada och vad passar då bättre än att gå på konsert. Det blev en härlig sommarkväll!

Em är redo för konsert.

Sara är glad

Me and Em

Tess och Emelie har roligt i väntan på att det ska dra igång.

Petter

September

Skogsrundan

Min kära far har under sitt liv gått ifrån att vara en stadsråtta till att bli en skogsmulle. Han älskar skogen och allt som lever och rör sig där. I skogen runt vårt hus har han hittat en liten promenad som man kan gå och denna kallar han för skogsrundan. När jag var hemma för Sanna och Jacobs bröllop så gick vi den; jag, mamma, pappa och Zimba(man får inte gå i skogen utan honom inte). Jag hade inte gått skogsrundan på säkert ett år och jag hade nästan glömt bort hur trevlig och rofylld den var. Stora höga tallar som sträcker sig mot himlen och susar så där som bara träd kan göra. Fina små och glada blommor. Fågelkvitter. Alla dofter. Och sen plötsligt ett ordentligt knakande längre ner i skogen. Alla stannar upp och tittar där åt ljudet kom ifrån. "Det var nog bara en älg eller vildsvin" säger pappa och fortsätter gå. Jag och Zimba står kvar. Jag för att jag med en skräckblandad förtjusning skulle vilja se älgen eller vildsvinen. Zimba för att skulle vilja jaga ifatt dem. När tystnaden varat en stund går vi vidare.

Här ska de bli smultron

Även fast att det inte blåser så rör sig de långa grässtråna.

Fin vit toppmossa

Mamma tror att det är någon typ av skogsstjärna. Visst är de lite magiska...

Långa och ståtliga herr tall

Söta små violer

En av de mest underbara dofter som finns; liljekonvaljer.

Varsågod att slå dig ner.

Smörblomsäng.

Nästan hemma.

Fina lupiner utanför vårt hus.