Göteborg är inte så stort som man tror

Göteborg är en så pass stor stad att jag inte alls förväntar mig att möta människor jag känner. Jag ser mig inte ens omkring. Jag tittar inte riktigt på mina medmänniskor som jag möter på stan mitt i allt vimmel. När jag där emot är i Mjölby eller Karlstad med för den delen så kollar jag på folk för där förväntar jag mig att möta människor jag känner. I Stockholm kollar jag på folk bara för att jag letar kändisar;) I alla fall så vet jag att jag tittar på människan jag möter om det bara är vi som går på trottoaren. Då tittar jag och ler lite åt den jag möter. De gånger jag öppnar på jobbet så möter jag alltid en och samma kille. Han är antagligen på väg ifrån sitt hem i Mölnlycke till bussen och jag kommer från bussen på väg till jobbet. Att klockan är runt 06.00 på morgonen gör att vi är ganska ensamna ute i Mölnlycke. Jag öppnar inte speciellt ofta men varje gång möter jag den här killen. Efter att vi hade mötts ett par gånger har vi nu börjat hälsa på varandra. Vi ler och hälsar. Efter att vi har hälsat så tänker jag alltid "Undra om han vet vart jag ska?(Han bor nämligen granne med skolan)Och undra vart han ska? Vart jobbar han någonstans?" Den här killen har en speciell gångstil, han går med armarna så rakt ner och sen har han arbetskläder på sig så jag ser att det är han på långt håll. Då när jag ser att det är han så blir jag alltid lite full-i-skratt just för att han går lite roligt.

Nu kommer jag till det roliga med det här inlägget för idag när jag sitter på spårvagnen hemifrån mig på väg in till stan så kliver den här killen på spårvagnen. Bara en station ifrån där jag bor. Tänk va roligt om det är så att jag jobbar där han bor och han jobbar där jag bor, hur komiskt vore inte det. Nu såg han inte mig så vi fick inte tillfälle att hälsa, men ändå vilket roligt sammanträffande.

Lite politik så här i mellandagarna

Att diskutera är ett av mina största intressen tror jag. Inte för att skryta men jag tycker ändå att jag är en person som kan prata för mig och det jag tror på. Men det finns ett par saker som jag faller på:

• Ordförråd. Mitt ordförråd är lite begränsat. Jag skulle vilja ha ett par hundra(ok kanske inte riktigt så många, men man kan väll få önska) ord till som jag kände mig bekväm nog att använda mig av.
• Känslor. Jag blir lite för känslomässig då jag diskuterar ämnen som jag verkligen brinner för och när jag tycker att mina motståndare enbart är själviska. Avsaknad av empati och egoism kan verkligen göra mig ledsen, och då blir jag inget bra på att diskutera.

Sen var det något mer som jag tänkte på men de glömde jag nu. I alla fall...mitt intresse för att diskutera och hävda min åsikt har gjort att pappa och mamma alltid sagt att jag borde bli politiker. Men fy vilket hyckleri. Jag vill verkligen inte bli politiker men politik är även detta något som intresserar mig. Jag gillar att följa debatter och höra vad andra mycket klokare människor har för diskussionsinlägg. Och jag gillar att tänka till vad jag egentligen tycker i olika frågor. Att läsa olika krönikor är lite av en favorit och jag gör det så ofta jag kan. Igår och idag hittade jag två krönikor som jag bara måste nämna här.

Den igår var skriven av Göran Greider, krönikör i Metro eller han har en kolumn då och då. Hans överskrift var: "Privat överflöd och offentlig armod". Den finns att läsa på webben men jag måste bara få citera ett par slående rader.

Vi är sedan flera regeringar tillbaka - inte bara de borgerliga - på väg att skattesänka oss ut ur de bästa sidorna av det moderna samhället. Somliga av dem jag hört klaga högst över tågkaoset är de som röstat fram regeringar som premierar det privata överflödet och det offentliga armodet. De borde hålla käften.

Krönikan idag var skriven av Martin Ezpeleta som skriver på Aftonbladet. Hans krönika handlade om hur Sverigedemokraterna skrämmer små barn. Mycket läsvärd. Här finner du den.

Alla goda ting är tre

3 kort som får representera min julafton

(sen finns det ett 50tal från promenaden vi gick på julafton förmiddagen me)

1

Mammas julmat. Gott-gooti-gott-gott. Varje år smakar det lika bra, varje år blir man lika mätt och varje år är man trött på det redan på juldagen. Men man kämpar på för det goda samvetets skull.

2

Julklappsöppningen.

Egentligen så gillar jag att ge bort julklappar mer än att få, mest för att det är så roligt att se sina nära och kära öppna dessa klappar som jag lagt ner hela eller iallafall halva min själ i. Roligast är det ändå att se Zimbas iver över hans julklappar. I år fick han bara en klapp, men trots detta lika glad. Klappen var ett sådant där vadderat postkuvert som det låg skinka och annat gott i. Hela hans huvud försvann ner i kuvertet och det hela gick bra tills att skinkan och det goda var slut och han insåg att han hade huvudet i ett kuvert. Inte lika roligt.....tyckte han, men vi skrattade åt hans baklänges dans.

3

Min mosters hus där vi firar julaftonskvällen. Varje år är det lika trevligt med god mat, kära återseenden, julklappar och spel.

En komplett julafton med allt jag kan önska!

Den vita julen är inte bara en dröm...

I am dreaming of a white christmas, så sjöng han den gamle Bing Crosby. Men behöver vi verkligen drömma längre? Efter de senaste jularna så tror jag snarare att jag skulle finna det konstigt om det var mindre än 50 cm snö. Jag tror att drömmen har blivit verklighet, nu och för alltid. Så sluta att ödsla era drömtimmar på att få en vit jul, dröm om något annat mer exotiskt istället:) För den vita julen verkar vara här för att stanna.

Ett så gott som insnöat hus...

På tur genom vinterlandskapet

Den vackra vinterklädda Skällerydskogen.

Fåglarna i Skälleryd kan skatta sig lyckliga att de har det så bra. Helpension kan man ju lugnt kalla det.

En telefonledning som har det lite tufft i dessa snöiga tider

Det är inte bara fåglarna i Skälleryd som har det bra, även rådjuren får sitt.

En som njuter av att få uppleva tystnaden och det vackra med den vinterlugna skogen

John Bauer träd.....i våran skog

Ännu ett 5-stjärnigt hotel...

En insnöad hundkoja...tur för Zimba att han bor mer kungligt än så.

Kan man beställa förvarningar

Vad är egentligen bäst med julen, själva julafton eller tiden fram till julafton? När man går in i twenty something åldern och inte längre toklängtar efter den minut då tomten knackar på dörren så kan jag känna att julaftonens glorifiering gentemot de andra dagarna blir lite svagare. Julafton är julafton och jag skulle inte vilja ha den dagen på något annat sätt än så som den är, men jag känner att jag mer och mer uppskattar tiden fram till jul. Nog för att december kräver lite extra av än så känner jag ingen stress, jag känner mer att det finns mycket att njuta av. Mycket som är tilltalande och mysigt. Nu behöver jag heller inte laga mat till 10 personer, köpa julklappar till 3 bortskämda barn, städa ett stort hus och skriva 52 julkort....för då kanske man känner sig stressad. Men då jag saknar all denna press så känner jag att december är en väldigt njutbar, fin och trevlig månad. Detta år hade det dock varit gött med någon form av förvarning, kanske via post eller e-mail. Jag är nämligen inte riktigt med på att det är julveckan, jag hade verkligen behövt en förvarning.Mitt fjärde ljus är tänt men jag har lite svårt att fatta att det är dan före dan före dan före dan före dopparedan. Inte så att jag känner att det är ett problem, julen är välkommen med extra ledighet och mer tid för vänner och familj. Men jag känner mig inte riktigt färdig med december och allt vad det innebär. Jag hade kunna tänkt mig ett par flaskor glögg till, mer grötfrukost, någon mer julmarknad och så lite mer skumtomtar. Det känns grymt att behöva vänta ett helt år på allt detta....så om ni ursäktar mig så ska jag göra mitt yttersta för att fylla dessa lite halvfulla kvoter.

Nya sanningar

Mina fredagar må vara mer energikrävande och kompetensprövande än mina andra arbetsdagar men de är också helt fantastiska och så givande utifrån hur barnen ger och delar med sig av sina tankar. Fram till fredagen så möttes jag av kommentarer som "Det var inget bra att du var sjuk i fredags Anna. Du kommer väll nu denna fredagen? Lova att du inte blir sjuk den här fredagen me. Du ska inte vara sjuk på fredag va? Det blir skönt att du kommer som vanligt den här veckan." Att få höra sådana kommentarer gör ju bara att man längtar till fredagen, av helt andra anledningar än att det är sista arbetsdagen för den veckan. Fredagsmorgonen började med att barnen fick träna på sångerna till julföreställningen. Bara det var en fröjd. Med säkerhet och närvaro framförde de sånger på alla möjliga språk.

Sen när vi har uppropet så följer den här konversationen: Jag läser upp allas namn och när vi kommer till en pojke som heter Simon så frågar jag var han är då han är frånvarande. D räcker upp handen och berättar att hans pappa har kört Simon och hans familj till flygplatsen kvällen innan för de är i Thailand. Då räcker G upp handen och säger: Det var nog för att Simons mamma och pappa hade druckit rödvin. Hahaha...ja så var det nog säkert:)

Här sitter jag nu....

...i min nya lya och trivs! Gu vad jag trivs. Huvudet trivs, magen trivs, fötterna trivs...ja hela kröppen har det bra och känner sig hemma. Det mesta är uppackat och lagt på sin nya plats, och det är verkligen inte mycket jag saknar. Jag har det mesta man behöver för att ha ett fungerande liv i en etta. Min första egna etta. Det här är verkligen mitt första riktiga egna boende. Korridor, delande av lägenhet eller inneboende räknas inte till riktigt eget boende. Nej det här är min första egna lägenhet och det känns SÅ bra! Jag är så glad!

Sedan jag flyttade in i lördags har jag gjort ett par konstaterande:

• Jag sitter väldigt bra i min första soffa. Japp jag har köpt mig en soffa och jag behöver väl inte berätta att den är ifrån IKEA. Men IKEA är inte skit och jag sitter i bra i min mörk bruna soffa. Och den är fin med!
• Jag trodde aldrig att det skulle hända. Efter år av beklagande går jag emot allt jag någonsin trott på och pratat för. Jag använder mina virkade eller knypplade eller vad-de- nu-än-må-vara dukar. De ligger på min hallmöbel och och på mitt köksbord och förgyller min tillvaro. Dessa så hatade och föraktade dukar klär mina möbler och jag tycker att de gör sig bra.
• Jag gick ifrån att tro att jag så gott som saknade bestick till att ha 14 knivar, 14 gafflar, 14 skedar och ännu fler småskedar. Så jag lär aldrig springa slut på bestick det är en sak som är säker.
• Jag äger över 13 skålar i olika former och färger. 13 skålar att ha vad godis, sallader, frukt eller småskit i. Tror inte att jag har köpt en enda av dem själv, alla är de presenter. Till alla presentköpare så kan jag ju säga att jag ej längre önskar mig skålar, om jag nu någonsin gjort det.
• Mer än hälften av min möbler kommer från farmor och farfar. Vackra och färgade av minnen gör de min lägenhet än mer min och än mer värdefull.
• Jag tror att jag numera kan sova med en klocka tickande i bakgrunden, vilket varit en tidigare omöjlighet. Eller kan jag ha varit så trött den senaset veckan att jag hade kunnat somna bredvid en tågräls? Klockan tickar i alla fall och jag somnar.

Sen har jag tänkt en massa andra saker men jag kommer inte på mer just nu....

Ni kära och nära: välkomna att hälsa på i min nya lägenhet!

Snabb resumé

Ursäkta min frånvaro! Här kommer min vecka i sen snabb resumé

MALMÖ - kompishäng- amerikans öl - natti natti - secondhand shopping - lång kö på systemet - fika på systrar och bröder - en god pepparkaksboll - på med spackel - sossefest/födelsedagsfest - fun fun - vem har nyckeln? - vänta - oh jag är trött - pulsandes hem i nysnö - sov gott - någon tuggar - hej då 1 - brunch - hej då 2 - lång buss resa - äntligen hemma.

GÖTEBORG - jobba - äta - sova - jobba - äta - myskväll med Så mycket bättre - sova - jobba - äta - magsjuka - lång, lång sömn - hemma i 48 timmar - dricka cola och blåbärssoppa - äta kokt mat - packa och packa lite till - sista middagen som roomie - kollade trublood för första gången, vill nog kolla mer - sova - vaken - flyttar snart.

De var vecka 49 det! Hoppas att du hade en bra vecka!

Barn diskuterar

Jag gillar mina småttingar som jag har på förskolan, de förgyller verkligen mina dagar. Men sen finns det en fantastisk charm i de lite äldre barnen som jag undervisar på fredagar. De är mellan 6-8 år gamla och det är alla deras frågor, funderingar och diskussioner som är så underbara.

Idag vid lunchen så satt jag och lyssnade på två pojkar som pratade om hur bra det är att dricka mjölk. Det lät nått sånt här:

V: Mjölk är bra för benen.

S: mmmm fast mjölk är bra för hela kroppen.

Här pekar V ner på benen och säger: Nej mjölk är bra för benen!

Här känner jag att jag måste ingripa innan det blir pajkastning av det hela.

Mjölk kanske är bra för kroppens alla ben, säger jag.

Killarna tittar på mig som om jag vore så dum att jag trodde att vi hade flera ben som en ko eller en spindel. Men sen går ljuset upp för dem och V säger:

"Jaha alla ben inne i kroppen."

S "ja och då blir det ju bra för hela kroppen"

Pepparkakor

Våran alldeles egna hemmagjorda deg fick ligga till sig i över en vecka innan vi tog tag i han. Vad gör egentligen en pepparkaksdeg då den bara ligger, hänger, är i kylen i en vecka? Den skulle bli mörkare stod det i receptet men vi såg inte så mycket till skillnad. Den sög nog bara åt sig av allt det goda. I alla fall, en vanlig tisdags kväll blev det så dags för det stora pepparkaksbaket. Självklart började vi med att smaka på den....mmmm va go den var. Det kändes bra.Under den veckan som degen bara legat där och inte gjort så mycket så hade jag bara en tanke i huvudet "undra om dne smakar lika gott som hela kylskåpet luktar. Det gjorde den! Efter smakandet som pågick i ca en halvtimme ;) så bakade vi, och oj vad vi fick baka. Plåt efter plåt. Det var som om degen aldrig tog slut. Det blev så många gummor, gubbar, stjärnor, hjärtan, grisar och bockar och vi äter upp allihop innan jul så kommer vi bli helt fantastiskt snälla:)

Baka, baka liten kaka....

Bus4you....a bus 4 me?

Nu sitter jag här på bussen och känner mig lite smått besviken. Inte över det faktum att jag är på väg söderut mot Malmö och absolut inte över det faktum att det är fredag, nej utan det är mer på bussen som jag känner mig lite besviken. Alla(ok lite överdrivet, men det låter bättre än att skriva "ett par av mina kompisar")har pratat så bra om detta bussbolag. Då är det framförallt de mjuka, stora, sköna, skinnbeklädda stolarna de hyllar, och här sitter jag nu och vet inte om jag är så imponerad. Jo visst det är som någon mindre fåtölj med armstöd och något konstigt benstöd, som jag mest tycker är ivägen, som jag sitter i. Men jag tycker inte att det är så skönt. Det funkar men det är inte skönt. Sen det här bordet som man kan fälla ner och ha grejer på det är alldeles för lågt för att ha datorn på och vad är då idéen med att ha gratis internet om folk måste sitta obekvämt för att kunna använda det. Nehe jag är inte imponerad! Men nackstödet känns ju ganska skönt kände jag nu...jag kanske ska prova att sova lite....

Världens bästa kung fyller 8 år idag

Idag fyller min Snutte, världens bästa Zimba-kung 8 år. Vi har haft honom sedan han var 1,5 år och de åren har gått så fort. Han är underbar, charmig och så snäll. Jag älskar att han älskar mig helt villkorslöst.
Jag hoppas att mamma och pappa ger honom en massa hundgodis, ett litet paket och en lekstund med pinnar idag på hans dag.