En massa besökare....

Är det inte helt fantastiskt trevligt att ens vänner helt spontant hör av sig och frågar om de får komma och hälsa på. Denna veckan har två små fräcka, men underbara individer, bjudit in sig själva....ok kanske lite överdrivet men jag har i alla fall inte varit den som tagit första steget. Va härligt att människor kan vara så handlingkraftiga och veta precis vad lilla jag skulle bli glad av.
Så helt plötsligt så är två av mina kommande helger uppbokade med besök, underbart säger sociala Nordlund. Ni är s välkomna så!Igår blev det en tripp till IKEA. Det behövdes ett par korgar till förvaring av lite olika saker. Sen blev det lite annat smått och gott för att piffa till mitt rum och min toa lite grann. Jag behöver ha en trivas-hemma-känsla där jag bor även fast att det bara är för en kort tid. Det hela blev bra och jag kände mig nöjd men jag måste säga att jag VERKLIGEN längtar efter en egen lägenhet som jag vet att jag kommer ha en längre tid. Där jag kan fixa och dona så som jag själv vill.....oh jag längtar hur mycket som helst tills dess. Det blev ännu mer så när jag hjälpte ett par kompis att komma i ordning i deras lägenhet.Men förhoppningsvis snart......

När man inte är kvar på landet så kan man ju i alla fall kolla på TV

Världens längst jullov är sedan i måndags över och åter är livet igen på blodigt allvar. Nej riktigt så illa är det inte. Men det var en ordentlig rivstart på min nya kurs IKT( Informations och kommunikations teknologi) Två bokseminarier i slutet på denna veckan, så slut på de lata dagarna hemma i skogen i Västra Harg. Det var härligt att vara på landet, ha nära till naturen och enkelheten. Man kan säga att jag spenderade tre veckor endast iförd mitt underställ, det tvättades då och då men jag slet väldigt lite på min övriga garderob.Det var så skönt att bara klä på sig och gå ut och gå. Vintern är charmig när man har nära till naturen där den är som charmigast. Här i Karlstad känns det än så länge bara kallt, oplogat och slaskigt. Som tur är så kompisarna mina som galna i att få träffa mig så här när man precis har kommit tillbaka(det kommer gå över)och sen är det en massa bra TV program så här års. Mitt liv vore tråkigare utan:

De gamla, hårt kämpande idrottsstjärnorna i Mästarnas mästare

Sissels utläggningar om de 7 dödssynderna.

Fredrik och Christian i På spåret

Jag tycker att de är ett underbart team och just därför vill jag avsluta med ett citat från senaste avsnittet. Gustav II Adolf hade skrivit kärleksbrev till sen ungdomskärlek Ebba Brahe. Han inledde mycket romantiskt ett av breven på följande sett: Min duva, mitt höns.

Kung Bore har talat

30-40 centimeter snö och imorse när jag vaknade var det -23,8 grader celsius. "På fönstret ja" säger min mamma då. Med det menar hon att det alltid är minst ett par grader kallare om man går ifrån huset eller ner till vägen, då vårat huset ligger ganska högt på ett berg. Det måste vara det här de kallar vargavinter, inte bara för att de skjuter vargar som galningar utan för just kylan. Jag har ingenting emot minus grader, en klarblå himmel och solsken. Men när det är mer än 15 minus grader då gör det ont att gå ut. Kinderna och näsan liksom fryser. Aktiviteter som pulka eller skidåkning blir bara jobbiga för att det inte går att hålla på med längre än 30-60 minuter. Men Kung Bore har bestämt sig: Vintern 2009/2010 ska vara kall och vit.

Kallt...men visst är det fint

Två frusna som bara går en kort promenad denna dag.

En snöig Zimba

En massa snö och blå himmel

Fina Skälleryd skogar.

En massa snö på taket.

Kakor i skorna

I mellandagarna blev jag helt oväntat åskådare till en komedi som spelades upp mitt framför ögonen på mig. Det var så fantastiskt och äkta att mitt skrattande skapade magont och tårar som rann ner för kinderna. Det hela började med att min far höll på att klä på sig ytterkläderna för att våga sig ut i kylan. När han skulle ta på sig vinterskorna utbrast han: "Men va fasen är det i skon?Det är ju nån som har lagt i nått." Han tog lite frågande ur foten ur skon och innan han han att sticka ner handen för att undersöka det hela lite närmare utryckte jag mina misstankar: "Det kanske är Isak och Ida som har busat lite" (8 och 5 åringen hade tidigare under dagen varit på besök och blev oskyldigt anklagade) När pappa tog upp handen ur skon så hade han med sig 3 stycken kladdiga nougat kakor. "Men va fasen, vem har lagt kakor i min sko?" I det här läget kunde jag inte längre framför några som helst tydbara ord. Jag mer eller midre vred mig i soffan.
Skon, handen och strumpan var ganska kladdiga efter kontakten med kakorna. "Skit samma"säger pappa och lägger ifrån sig kakorna på byrån i hallen och tar på sig skorna. Precis innan han går ut genom dörrn kommer mamma för att kolla vad vi har så roligt åt. När hon får syn på kakorna som ligger på byrån så utbrister hon glatt och förvånat: "Där är ju kakorna. " Hon tar dem och börjar gå mot köket. Pappa ser helt frågande ut och jag skrattar i det här läget så att jag gråter. Men sen vänder sig mamma om och frågar: "Var hittade ni dem?" Då visar det sig att mamma har haft med sig ett flertal kakor på ett fat när hon kommit in(kakorna har hon hämtat ute i boden där de förvaras)När hon böjer sig ner för att ta av sig skorna så åker ett par kakor av fatet. Mamma hittar en kaka på golvet men ger upp sitt sökande efter de andra då hon inte kan hitta dem någonstans. Oddsen är låga men kakorna hade alltså gömt sig i pappas skor. Jag fann det hela mycket roligt och är ytterst tacksam för att jag fick uppleva denna komiska händelse.